tillika den nionde i serien av fjärilar som uppenbarligen inte var färdig än
Längs din vidöppna labyrint
av välrepeterade linor hon spänt
genom innersta mod
helt utomhus av uppfördhet
följer mina glasögon lugnt
hennes hisnande steg...
gråter jag ifall du faller
rakt igenom filmmanus
fast vill ju ni skall testa takkanters gränser,
skamlöst vidröra stuprören
med dessa skrattande skospetsar
ni fladderlätt låter
vicka tungt
kring hennes franskaste strumpbyxor
utan nio liv
som om du kunde flyga
stiger vårt knäpptysta jubel
över de stängda kontorsskraporna
en afton i augusti
längs gnistrande kometsvans
nonchalerar artisten fräckt allas rädsla
för jordlös atmosfärväv
under spridda paraplyer
klättrar spindeln ned från tråd,
släpper sitt insektsbett
en tår av blod i taget
tills hela du
har återvänt i min famn
som ett nästan förlorat barn.
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar