Sju versioner av Antonius

ännu ett kapitel 1 av min potentiella roman, eller prolog till



Sju versioner av Antonius kommer farande, längs samma grusväg på varsitt vis. Livet slingrar sig i alltmer svårskiljbara kapitel, åt alla håll samtidigt, genom en vanlig mystisk sommar.


Den första versionen har redan passerat fyrtioårsgränsen, som om den vore ett bäst-före-datum. På sin gamla halvtrasiga cykel går det lagom fort med tillräckligt motstånd. Antonius lever endast i sköna minnen och oro inför framtiden. Likafullt är det just nu, en molnig måndag mot slutet av juni. Hur lugnt somhelst stannar han och kollar på mobilen vem som ser hans spår.


En annan morgon dyker en hästkärra upp borta vid solig björkdunge, tar den till synes oändliga vägkröken med rastlöst hjärta, som om hemfärden inte kan gå fort nog. Däri vagnen sitter Antonius och spelar kort med sina skuggor. Får han spader dam måste nog kåken bytas till en ny, men sparar han ruter knekt kan det gå att hålla kvar stegen mot takets gamla hederliga vinkel. Sluttar bäst som sluttar sist! tänker Antonius och känner hur kärran gör ett skutt över halsgropen. Som dryga tjugoårig dräng drömmer han ibland om att bli trollerikonstnär. Nåväl, Antonius har varit med förr, och plockar icke ut något i förskott. Sådden bor i varje korn.


Det dröjer blott några sekunder innan han kommer springande, den tredje varianten av Antonius, med nytt rekord i kroppen. Fjärilarna hinner näppeligen följa hans fjortonåriga ben längs dikesrenen. De fladdrar fram forntida flower power i hans splitt nya hörlurar. 80-talet har just förvandlats till 90-tal. Kalendern flyger komplett otecknad ut över rallarrosorna. Hur många fantastiska faktum finns det att studera egentligen?! Föga anar pojken hurpass ännu mer äventyrlig sommaren strax skall bli. Bara han ser till att hoppa sitt hittills bästa tresteg...


Antonius 4 landar andfådd i en mysterie-serie, mitt i en av dess mest besynnerliga volymer, omedveten om att den skrevs under det sena 50-talet, på sin höjd tidigt 60-tal. Där far den unge herrn omkring i sin bil, lugnt jagande både bovar och brudar en lycklig söndag. Grusvägen mynnar rakt ut i en småstadsgränd, dignande av delikata dyrgripar i mysiga skyltfönster. Där inbillar sig deckaren att framtiden är här. På sitt sätt hade han rätt, ty i själva verket sker mysteriet just nu, en molnig måndag i juni 2016. Det är bara det att Antonius har hunnit bli pensionär. Hela jäkla samhället har dragit in hans körkort, och polisen står i begrepp att haffa den gode detektiven. Förmodligen visar man sin tacksamhet genom att stänga in honom i en husvagn, knappt ens välparkerad, full med främmande familjer.


Enda lösningen tycks bli att låta Antonius 5 ta sin licens för fyrhjuliga fordon. Grabben skall fylla fem år och får dessvärre vänta lite med det verkliga åkandet. Tills vidare kör Antonius 5 minibike, låg nog att låta fötterna funka som både stödhjul och trampor i full galopp. Stolt rusar han över stora gupp på grusvägens lilla rallybana. Somliga bär har börjat mogna långt före sina föräldrar, fastän förstås inget smultron i Småland kan flyga - inte förrän författaren har skrivit färdigt sagan. Första Antonius avvaktar fortfarande, hemskt nöjd att slippa ansvara för vare sig bil eller barn.


Sjätte versionen ligger och slumrar under en stenbumling, så gammal så att sköldpaddor och skalbaggar krupit ikapp många gånger om. Emellertid lär han närsomhelst vakna till med världens ryck, och förgäves dra efter sitt svärd. Plötsligt kan Antonius finna sig ombord på en gräsklippare eller grävskopa, kanske skördetröska eller helikopter, virtuell satellit eller rälsscooter, rentav på rullskridskor. Då måste han äntligen börja fatta allt det roliga i allvaret.


Antonius sjunde och sista version har ännu inte hunnit skapas, om än utvecklats en smula i huvudet, såväl som vingarna utifrån hans skulderblad. Möjligen kommer de aldrig att behövas, såvitt raketmotorer blivit allmängods 2043. Utöver de lokala insatserna står ett kolossalt rymdskepp redo ute på fältet. Varje stig ringlar via grusvägen dit. Den sjunde knackar försiktigt på dess hexagonala lucka med guldnyckeln som krona över bikupan. Skall porten till universums skuta öppnas? Såsom potentiell pilot vill han upp på dess dolda däck, men räknar med arbete nere i maskinrummen under kommande decennium minst. Skuldens gulnade blad känns visserligen bräckliga i all sin styvnad, överspänt lättlossnade, men ingalunda betungande. Snarast ser Antonius fram emot att beta av ännu mer sommartid i skrivarens spöklika tjänst.








0W0