Minutmakaren på återbesök i Portugal, part I + part II

= Elfte kapitlet i min fantasymässiga sagohistoria



Till sist gjorde Minutmakaren en visit till de hemskt branta städerna Lissabon, Porto och Coimbra. Visserligen hade han bott som student i dem några omgångar under ungdomen, från sent 1200-tal fram till tidigt 1700-tal. Men nu hade det blivit hög tid för ett återbesök. Förundransvärt många gränder kände Minutmakaren igen gott och väl, och förvånansvärt många gränder kände han inte igen det ringaste. Somliga syntes rentav smutsigare och tärdare än under själva medeltiden. Andra dolde sig bakom lysande, blinkande, bullrande, plingande moderna fenomen. Kameran i hatten gick på högvarv stup i sekunden. Och så alla dessa kakelplattor på var och varannan husvägg!! Hade de verkligen i sådan vacker utsträckning färgat städernas steniga mörker på hans tid?? Nå, han mindes den ju som ljus - så säkert hade kakelmakarna dragit sina strån till stacken. Ifall de hunnit - för tydligen infann sig kaklets guldålder först under barocken, en bit före den jordbävning i Lissabon som professorn aldrig fått tvingas uppleva.


Med passet tätt i innerfickan av innerfickan på västen under sin kavaj strosade Minutmakaren upp och ned under sitt nya namn Tomaz Övertid. Det dröjde flera dygn innan någon människa frågade honom vem han är. Och då var det en hel grupp studenter i svartsvävande slängkappor som kastade sin nyfikenhet över Tomaz. De tyckte att Minutmakaren liknade någon figur ur Potter-världen. Magiskt nog tyckte han detsamma om dem. Faktum var att sagans upphovsmakerska JK hade bott ett par år i Portugal, på 1990-talet innan hon skrivit färdigt ens första volymen av septologin. Minutmakaren hade knappt hängt med på hurpass världsberömda dessa böcker blivit över människornas universum. Misstänkt dock hade Tomaz redan att Salazar Slytherins förnamn måste vara hämtat från den portugisiske diktatorns verkliga efternamn. Studenterna bjöd utan omsvep in professorn på guidad tur genom Universitetet i Coimbra, ett av historiens första hela lärosäten. Tomaz blev orolig för att rektorn skulle kasta ut honom igen. Borde man inte se honom som en hemlig spion i all sin uppenbarhet?! Ickelunda, ty även bilbioteket med de mest förborgade, uråldiga skrifterna fick Herr Övertid kliva in i :


Här återfanns volymer ända nerifrån 900-1000-talet, delar ur den barndom som Minutmakaren inte mindes särskilt mycket ifrån, trehundra år före universitets tillkomst. Hyllorna stod lika höga och proppfyllda som städernas backiga gator, bara betydligt tystare. Långa gardiner av tjockaste sammet skyddade solen från att läsa lusen av volymerna, men var ändå inte alldeles fördragna. Härinne rådde absolut förbud mot fotografering, vilket förstärkte magin ytterligare ett snäpp. Trots allt kunde man låna nästan vilket exemplar somhelst, om än blott för ett ögonblick i sänder. Studentskan med den sköna tandgluggen och det mest utpräglade ansiktet, sött och starkt som portvin, påminde alltmer Tomaz om sitt hjärtas dam hemma i de egna sagogränderna. Det vill säga Fladdermusan, den utsökta hattmakerskan från bortersta gränden (eller kanske snarare Fladdermusans dotter, som redan fått en egen motorcykel). På den tiden det begav sig och Coimra var huvudstaden istället för Lissabon, sades det varit förbjudet för flickor att bli universitetsstudentskor. 2016 var över 70% av eleverna av kvinnligt kön. Ömsom på skämt och allvar förespråkades att nu portförbjuda män som studenter, vilket å andra sidan knappt skulle behövas om processen fortskred. Dessvärre torde kunskapsinnehållet redan vara selekterat genom lika enögda glasögon nu som då. När sällskapet åter trätt ut på den enorma universitetsgården ville Tomaz flyga iväg, hand i hand med den lilla portvinskvinnan. Dock ståendes förblev han, med sina nya walkingskor skrapandes mot den slitna, kantiga stenläggningen, strax halkig av nästa regnskur.



part II

Dessutom höll Herr Övertid sina fickor fyllda med mynt. Därav hade hans kropp blivit för tung för att lyfta. Knappt en enda sedel hade Minutmakaren låtit FOREX-personalen växla in till - däremot massa småpåsar med 1- och 2-euros mynt. Inte så att Tomaz var rik i lönndom eller ens kusin med någon kung - bara det att hans vistelse på främmande ort krävde reserv-slantar i ett dussin portioner. Ifall han skulle få påhälsning av ficktjuvar så kunde de omöjligen hinna med samtliga fickor i hans lager av kläder. Skönt nog var det endast elva grader denna molnigt växlande kväll. Minutmakaren lyckades förflytta sig längs vareviga backkrön utan att svettas mer än enstaka droppar. Grundkonditionen höll sig uppenbarligen god, fastän även madeira-praliner och alla sorts chokladkakor låg insprängda bland Tomaz reserver, likt kakelplattor kring en ofantlig port.


Under natten passerade professorn såpass många runda hörn att han frampå morgonkröken fann sig ända uppe i nästa stora stad, Porto. Där åtgick två dygns promenad innan husväggarna öppnade sig mot en hisnande bro. Över Duoro-floden vankade nu stolt Tomaz Övertid. Toner av Lennonlåtar kom med vindarna korsande genom bron. Musiken ruskade långsamt om hans öron med alla tänkbara material från stål och glas via kork och papp till eter och dröm. Allt smälte samman till en bränd lervälling. Minutmakaren fiskade upp en av mobilfånarna, var på vippen att slå nödlarm, före han åter förstod att de tidlösa kontrasterna hängde ihop. Plattan svajade men spårvagnen körde bara nästan på professorn. Med magi i luften förmådde de mest enkla ting bli ännu mer konkreta, medan de mest paradoxala livsåskådningar kunde blomma sig än mindre överblickbara. Nere i det svartaste skeppet tyckte Tomaz sig skymta Himla Porter, där hon klättrade längs repstegarna med en uppslagen bok i andra handen.








0W0