Tre Strumpor på många timmar

Om man skulle räkna ihop alla minuter jag nånsin lagt på att välja vilka strumpor jag vill ha på mig idag/ikväll... Då kunde man nog lätt komma upp i tolv timmar per år (cirka ett par minuter per dygn).

Om man skulle räkna ihop hur många sekunder någon faktiskt ser vilka strumpor jag valt... Då kommer man de flesta dar bara till noll sekunder (somliga dagar betydligt längre, men sällan samma kväll som jag hoppas på).

Under första tre fjärdedelarna av mitt liv hade jag vett nog att bara rycka några ur lådan. Och detta trots att jag tillhörde dem som bar kortbyxor på den tiden - så strumporna syntes automatiskt. Numera skulle jag aldrig drömma om att bara ta dem som råkar ligga överst (om de nu skulle råka ligga). Samtidigt var strumporna mer lika varann på den tiden... åtminstone mina. Nu kan det bli helt olika världar beroende på vilka par som får äran att fokuseras på. Och då är strumporna ändå bara en bråkdel av allt som jag försöker fokusera på...


Senaste tillskottet trodde jag var de billigaste i historien, tre par för tjugo kronor (hos TGR). De visade sig snart vara tre enskilda strumpor, en med cirklar på, en med kvadrater på, en med trianglar på, men inga par. Varför har jag inte kommit i kontakt med något lika fantastiskt förrän nu?! Det var ett bra köp ändå - relativt skojiga saker som märkligt nog ingalunda går sönder med en gång. Och sockar/sockor kan man säga också, lite kortare, men här säger jag strumpor om varenda sort (eftersom jag slukar tillräckligt med socker).

Jag älskar nästan alla olika sockor... förlåt, strumpor. Däremot förhåller jag mig skeptisk till att bära olika strumpor på vardera foten en gång om året. Dylika idéer luktar potentiellt någon sorts konformism. Då stödjer jag hellre dem som vågar gå omkring med ett identiskt par på en sådan dag. Själv bär jag mixade strumpor under helt andra dar, när jag vill vara olik.


Dessutom har jag sjunkit allt djupare in i ovanan att ha två par [två par] strumpor på mig. Det hela började vintertid, när drivorna av mina finare strumpor behövde göra något mer än att bli liggande i lådan långt fram till april. Två par värmer bättre än ett, tänkte jag. Tidigare i livet bland alla sportstrumpor skulle dubbla lager ha känts mycket klumpigt, men nu sedan tubsockorna är utflugna ur huset blir det perfekt fyllnad i skorna med två tunna par. Vilket å andra sidan förlänger den dagliga beslutsprocessen avsevärt... Kan visa sig bli hela skillnaden mellan att hinna med ett tåg eller ej.

När jag jobbar natt utomhus brukar jag ibland köra med det yttersta paret utanpå mina fladdriga brallor, ungefär som om jag vore en sorts överlevande vandrare. De tillfällen man vill minimera all risk att dra åt sig onödig uppmärksamhet, t.ex. vid en kriminell gatubild, måste man tänka på att placera det mer diskreta paret ovanpå det mindre diskreta (och tillse så det blir rätt på både vänster och höger fot). Mörkblått är allra lämpligast; syns tydligen ännu mindre än svart på natten.

Detta kloka drag har sedan den flexibla fördelen att man kan skala fram sitt attraktivare par, låta ränderna blända, ifall man skulle hamna på party hemma hos någon dam eller dylik varelse. Fast vid det laget kanske man redan har hunnit skämma ut sig - om inte annat för att man tänker ihjäl sig på sina strumpor snarare än på mer betydelsefulla fenomen?! Såsom hennes strumpor...







0W0