Dammsugaren (susar vidare till samma hus)

Femtonde figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




Fram mellan rummen far dammsugaren. Från källarskrubb till slottssal, till sjukhus från skjul, från skolkorridor till ensam (be)lägenhet. Må damen ha lust att stanna en stund? Du försöker snacka med dammsugaren, men hon hör inte ett dyft, tycks effektivt nonchalera din närvaro. Kanske är det snarast du som ingalunda märker av hennes - som uppslukas av den smått dånande, konstant susande rösten. Mama Mia! Är stämman hennes eller din?? (eller rentav min?)

Om du drar dammsugaren behöver du förmodligen få uppstädat massa rester av ditt liv som ligger och skräpar överallt. Dock vill du plocka undan dem för egen hand, kontrollera ett minne i taget. Ni är ju inga maskiner. Du har varit på vippen att skaffa en dammvippa istället, men misstänkt att problemen på golvet nog skulle kvarstå då. Samtidigt påminner hon dig om, att hur händerna än gör, så kommer de bara hinna med några hundra hörn om året. Dammsugaren är däremot designad för miljoner vrår per månad, emedan hon förmår samla dem i ett enda minne :

[mitt i allt lät musiken som dammsugaren som stängs av - en glad röst som plötsligt stoppas ned i en skrämmande säck) ...i ena stunden ser hon ut som ett runt, hemtrevligt husdjur, för att i nästa framstå som en kompromisslös kloss. På mattkanten står tillvaron och väger - vem skall du välja att tjäna - din fantasis inre kontroll eller världens omgärdande kaos?? Spåren sammanblandas så lätt till oigenkännelighet, när processen går automatiskt i ett enda långt sug.

Att aldrig någonsin bli färdig känns hemskt förlamande. Ändå blir du skönt upprymd redan efter tre enkla hörn, såfort du verkligen satt igång madamen. Slangen svänger likt en kosmonaut, dansar genom rymden, men varje måne är full med grus. Du har glömt många gånger att tömma henne, så snart måste du trots allt stänga av igen.







0W0