Terminal nr 2 : övergång

när februari


bara har öppnat fönstret


tar hon bryskt farväl



*    *



sedermera mars


löper upp längre trappsteg


mitt i platt termin







0W0

Terminal nr 1 : slutstation

i sista korridoren


på klotets kant


sitter observatören flitigt fastkopplad med sina hörlurar


där nattens tusen utposter


står vidöppna mot morgonljuset


genom mitt mest desperata behov av fullbordan påbörjar


jag ännu en gammal serie


kopplar vagnar till flygfarkost


maximal-laddas minnet med mat, film och musik


på levande skärmen packar


kartongerna upp varsin död


pressar terminalöppning 354 sakta ut världens fantastiska skit


mot den oförtröttliga mottagaren


andas in nästa signal


tills korridoren har slagit knut på alltings tillkomst









0W0

När jag är ett R

När jag är ett R... då vore jag


rimfrost i din brödrost

gris på restaurangen

skorret i din sångröst

rytmförändringar i rock'n'rollen

knarret i dina rullskridskor

barren i dina strumpbyxor

regnet i din ryggsäck

narren i din begravningsgråt




När jag är ett R... då vore jag


världens största regissör

med drömskt realpsykologisk ådra

repeterar han fram retrograda rörelsemönster

instruerar Rippes roligaste rollfigurer :

den bortkomne som rullar i tunnor hem till går'n

eller Roger vid ratten i någons Rolls Royce

där blyge Rolf råkat gömma sig under Reservhjulet

törhända en arg räv bakom örat

som tappar sina brillor i riddarrustningen

rör ihop rakvatten med spritsorter

och redan före har gått på After Rave

kryddar garvandet med Angred, Per och Rangmar

kräver en uråldrig bossanova av Astor

till sitt televisionära radioprogram




När jag är ett R... då vore jag


överhuvudtaget inte för fyra öre

en brylkräm-beredande frisörska

med orangea armbandsringar

och sin grönrandiga gabardindräkt

vartill gredelin-rosa-rutiga knästrumpor

skvallrar om ett par triangulärt turkosa trosor

under sitt rödprickiga förkläde

kryllande av bruna fjun

fast gärna jag ger henne kramar förutan krusiduller

gnider mitt nyrakade, progressiva pipskägg

supererotiskt närmare emot

hårvårdarens djärva, skärskådade URringning

likt en kraschsäkert konstruerad, reptilhjärnad rymdraket

som ändå aldrig väljer rätt bland uranusmånarna

bara fantiserar om att landa på Miranda




När jag är ett R... då vore jag


antikvariatsinnehavare Karl Konrad Koreander

konservatör av revolutionära äventyrsberättelser

däribland trettiofyra Ronja Rövardöttrar

och obegränsat med Rackham Den Rödes Enhörning i lager

har vi vidare en riktig raritet i främre fönsterraden

den osurrealistiska lär-Ro-boken

där far rasar ner
där mor ligger i jord
där bror så redigt lägger rör
där syster står o rör om i rabarberkrämsgrytorna så rar
medan Karo ror
tills hela familjen får ro
där allt blir ordlöst
o ingen ropar







0W0

Skulle vi varit ett Y

Hade vi varit ett Y

skulle vi drypande kyssas

förbryllande nog från trenne håll

yra som runda fyrkanter

förnya fysiska laglydnader



Skulle vi varit ett Y

hade vi stått som en halvbyggd pyramid

mystiskt nog upp & ned

på en ynka pinnes tunna staty-sockel

och icke blott till prydnad

ney, tydligen funkat ypperligt som paraply



Hade vi varit ett Y

skulle vi cyklat omkring på partyt

ytligt skålat likt syndfulla likörglas

- Sjysst bysthållare!
- Skyl och ta av oss!!
- Fy bubblan, my lady, så lyckligt!!!



Skulle vi varit ett Y

kommer vi att fly ut i hyperrymden

äventyra tyngdlagar

spyfärdigt konfysa

hysa filmlyriska minnesintryck, dyrka Tarkovsky

på 0,0003 terabyte

ännu lyssna på Cyndi och Ziggy

mixat med Py och Hylander

eller någon ingalunda rysk symfoni



Hade vi varit ett Y

skulle vi hyra fyra lyor

pyttesmå ytor i nord, ost, väst och syd

snyggt förgylla allt pyssel

pryda hyllorna med myrfyllda grenklykor

och dylika prylar



Skulle vi varit ett Y

hade jag klyvt ylletyg itu

över din ändalykt










0W0

Emedan ett E existerade i hennes skepnad

Ensamheten ville Eva

emellanåt leva i

emellertid verkligen EJ hela tiden

emedan dess essentiella hemtrevnad

sedermera blev

emotionellt eländig

som en innesluten elefant

letade frenetiskt efter

mer eteriska former av enkelhet




Alfabetets femte bokstav, en ensidig stege

redan trasig vid F

fick allt fler eremiter att spreta med benet,

tappa greppet

och singla ned i gemensamhetens smältdegel




likt spegeln

seende leende

delger de 

eldfängda smeklekar

genom hela hennes medvetande


erfarenheten av erigerade penisar

ennerverande egocentrerade

men emellanåt entusiasmerande

på de mest oemotståndliga sätt


elektricitet-gene(re)rade chocker

menar Eva skulle emanera

från en helvetisk getabock

i dess levande stilleben




p.s.

skrev numera endast epos per epost

och oheliga brev

varken till den eviga tjejen

eller begravningsentrepenör Vergérus

ej heller dej


The End






0W0

Träblås från Tredje sidan Månen (Andra Bladet)

ur vad som skulle kunna bli min mest verkliga roman /novell hittills...




En halvt snösmält februarimorgon under den distäckta fullmånen kommer min komplexa insikt. Trots att inga gator har försvunnit, har jag tappat kontakten med varenda föregående sida av livet. Vi skriver på skilda romaner. Visserligen lever jag helt i mina minnen, så hemskt gärna igen och igen. Håller fortfarande kvar alla trådar hårt i hjärteroten. Men de leder inte längre till samma människor. Fångar upp någras spår här och var... Distansen jag står på förvränger varje hörn, tills somliga möten känns närmare än de är, medan andra möten tycks mer fjärran än de faktiskt kan utspela sig nu.

Fastän många personer är tämligen samma som då, har våra relationer vridit sig flera varv i kuben. Där jag förut delade ett orange fält med Jon eller ett lila med Celicia, återfinns vi numera på rosa respektive turkos, till exempel. Tessarakten roterar oss i sin hexagonala rumtid. Stadens tusentals trappor går in och ut ur samma hus, medan rummen möbleras om, byter skyltar och yrken, byter gäster och ingredienser. Det utdöende klientelet ersätts av en ny sorts 22-årsgräns, som i praktiken funkar som maximum istället för minimum.


En av alla Emma har hängt sina färggulliga mönster i ett galleri som jag aldrig tidigare satt min fot i. Denna Emma gick just på samma konstskola som Ninni gjorde många år innan, med skriande kontrast. Att följa Ninnis enorma målningar kändes snarast som att åka omkring i en rysk Tarkovsky-film, såväl på traktor som med rymdfarkost. Allt tycktes ödsligt men ändå tätt inpå organismen. Resan brukade mynna ut i någon familjär rysare, ohyggligt social av amerikansk modell, typ Lynch, Spielberg, Polanski, Cronenberg, kanhända rentav kanadensisk. Min fantasi misstänker emellanåt att förra inkarnationen utspann sig i Kanada på en gård med franska rötter. Det var där som jag på lite äldre dar slutade äta direkt från djuren, började ogilla ost, skinka och ägg, övergick till grönsaker, bär och choklad, en vana som återinträtt i nuvarande, svenska liv.

Ninni och jag drömde tillsammans en kväll, drömde om hur Ninni med sitt evinnerliga hår kravlade ut genom televisionsapparaten. Andarna hade släppt sin grepp som hon själv bett dem ta. Nu ställde hon den smått koreanska getabocken på det rustika fikabordet. Där satt jag i en blommig soffa med rutiga glasögon och tittar än idag på hennes magiskt snirkliga ränder. Som om universum var ämnat att gå runt...


Förändringen hördes mest i cellostämman, som mot sin vilja dominerade hela den syntetiska orkestern. Jon fick inte riktigt ton i träblåsarna, hur han än dirigerade spakarna på panelen. Greg kom dragandes med stora slagverk, tömda oljefat och burkar som han fått med sig från perioden som soldat. Tänkte Greg till och med spela handgranat?! Vår styrman och tillika ljudansvarige Jon blev föga imponerad av skrotsamlingen; försökte åter blåsa igång en gammal oboe. Osmond stod mest bara och bläddrade i seriemagasinen, i jakt på ett oförglömligt uppslag, fastän han skulle föreställa vår egentliga bandledare. Greg fick nöja sig med gitarr. Jag tog hand om klaviaturerna medan Celicia körde cellon.

Ingen som kunde sjunga hade vi - jo, kanske en tjej nerifrån Michigan, men hon var mitt uppe i sina studier. Motown-musiken hade läckert rullat fram med välpumpade däck och redan rullat bort. Nyss gjorde The Monkees skojig entré i teven. Osmond zappade bort dem, fast jag tyckte låtarna lät häftigare än Zappa och det mesta. Vi var nog hursomhelst för gamla för att bygga en rockgrupp - borde inrikta oss på filmskapande alternativt rymdforskning. Kubrick hade något spännande projekt på gång från brittiskt håll. Helst av allt ville jag ta Ninni i håret och fara till månen. Men det var bara hon som kunde ratta raketen, så vi fick se vilken natt en sådan grej skulle bli av. Dessutom hade vi börjat förstå hur det fanns fler än en måne i detta solsystem att välja bland.











0W0

Patrull nr 1 : Trevliga Hundar

Två dagar/nätter i rad har mina drömmar involverat mötande hundar. Möjligen en smula påträngande, men inte det minsta skrämmande. Ändå vaknat upp då... Aldrig haft eller verkligen velat ha hund, fast känner mig alltmer förtjust i och bekväm med dem som råkar möta mig.




Första lilla glada varelsen började springa, hit och dit mellan hjulen. Jag trampade under jobbrundan på en fyrhjuling - tydligen ej längre trehjuling, hursomhelst i lämplig takt - för hunden att hinna glida emellan... Cykelns hjul kunde möjligtvis ha mosat jycken, som tillråge på allt var rättså långsträckt, typ någon tax - vad vet jag? Tycktes som om den låtsades åka slalom, längs asfalterade gångstigen. Hade hellre drömt att den var en bulldog eller collie eller terrier. Vid nästa kvartér skulle matten, eller månne hussen, in i någon butik. Förmodligen var det en tobaksaffär från förr, kanske ett konditori som också sålde kött, eller rentav en kemtvätt...? Jag märkte inga skyltar, bara hur hunden försökte dra med mig in. Den lille rackaren ville uppenbarligen att jag skulle följa med, men jag kände ingen av de inblandade, så hur skulle det bli?! Dessutom jobbade jag ju just och hade inget ärende därinne. Varelsen började bli ledsen, och talade nu nästan som en människa med ord, bedjande, tjatande. Ja, innan drömmen tog slut hade hunden blivit en pojke på tre år, som jag egentligen kände gott och väl.




Andra drömmen hade två hundar i sig, avsevärt större. De var nästan samma hund - den andra visade sig ett par sekunder efter jag börjat klappa den ena. Föreföll mig någon mix mellan boxer och schäfer, i varje fall förundransvärt lugna. Matten däremot hade både skrikit och gråtit, inifrån något av alla fönster. Såg henne först inte, bara hörde, när hon stapplade ut genom den rosa-svarta portuppgången som jag precis skulle passera. Trots att hon påminde om Cyndi Lauper... Även i denna dröm for jag på tre/fyrhjulingen, fast längs en mer främmande, långsträckt backe. Åter på väg uppåt... [efter att ha tappat bort kompisarna under färden ner. Vi hade stannat vid brevlådorna genom hela villaparken, fyllt vissa med farligt material. Varför hade jag aldrig passat på att samtidigt lägga i alla de tidningar som faktiskt skulle dit?!

Nåväl...] nu varken skällde eller grät kvinnan mer, när hon snackade med mig, medan jag pratade med hennes hund(ar). Potentiellt vilse hade jag kommit. På listan stod det MOD som beteckning för dessa tämligen fräcka hyreshus. Visste hon vad det stod för? Månde nåt med Matriarchy eller Maternity...? Mjä, var nog ett missförstånd i så fall. Kvinnan i sin tur frågade huruvida man kunde tänkas få en motorcykel, som tjänstefordon eller present, på firman hon just börjat jobba på. Hon ville tydligen ha en motorhoj, i skriande kontrast till mig som var lycklig om jag slapp. Eller var jag? För att ej riskera hon skulle bli modstulen på nytt, försökte jag veta ett bra svar : "Om du ser till att göra ett gott jobb och hålla dig kvar, så blir det säkert en motorcykel strax...!" Den andra hunden verkade inte alls lika nöjd med svaret som den ena, såg ut att kunna morra närsomhelst, men den ömsesidiga respekten bestod. Huvudsaken var att ingen katastrof skulle utspela sig - och varför skulle det?









0W0

TjugotvåÅringen (ett omvänt moment)

Tjugoandra figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




Världens mest attraktiva varelse står med en fot långt in i framtiden. Hennes andra fot svävar redan omkring i dåtiden, en liten bit utanför nuet. TjugotvåÅringen har fattat samtliga 88 sidor av detta fasansfullt förtjusande jordklot. Ett par ögonblick inbillar hon sig att tanter som bara hör 44 sidor föraktar henne, medan män som antyder hundra vinklar driver med henne. Samtidigt blir TjugotvåÅringen alltmer ödmjuk för varje varv flätorna dras åt. Med sin vänstra hand för jäntan en oljemålande pensel graciöst över spegelglaset. Med sin högra hand håller kvinnan stabilt om växelspaken. Med klara, dubbla begrepp plus en välsvarvad stjärt kan man ta sig vartsomhelst, dit än världen vänder. Varmvattenkranen släpper fram hennes vilja OCH förmåga till de mest vågade projekt någonsin. Kallvattenkranen skvallrar om skriande brist på konsekvens för att inte tala om erfarenhet. TjugotvåÅringen får inte ens de uppdrag som hon skulle ha fixat på ett ögonaböj. Först måste hon snabbt skaffa långvarig kännedom om molekylärbiologins innersta socialpsykologi. På hennes behå står det Moment 22 och åter Moment 22. Men hon tar en jordgubbsyoghurt och skrattar befriat åt sin snåriga belägenhet. Ty det räcker att logga in igen så har TjugotvåÅringen fått fler applåder än hon orkar räkna. Mitt i asteroidbältet händer det att hon önskar sig en avsevärt mer kritisk publik. Oboe-tonerna kunde gott fått sätta sig på tvären mellan skulderbladen i installationen som besöker sjukhuset. Nu andas farfadern ut. En vårsmältande februariförmiddag märker barnbarnet att hon äntligen har nått det här stadiet, där alla föregående år blir oskrivna kapitel ur en oändlig roman.









0W0

Träblås från Tredje sidan Månen : Första Bladet

i vad som skulle kunna bli min mest verkliga roman /novell hittills...




Efter flera månader märker jag att Siri inte längre är vid liv. Hur hon blott blev trettiotre år känns hemskt besynnerligt. Jag har fotografier av henne som kanske ingen någonsin sett. Hennes skratt doftar flöjt. Nästan lika märkligt känns att vi fortfarande är vänner på facebook. Siris profil är fylld av vackraste omtankar, av sådant poetiskt slag som en levande väldigt sällan får. Förra gången som det just blivit Getens år, en vältuggad vårdag mellan gamla plötsliga filmklipp, fick jag höra Siri sjunga min text mitt i en kör. Hennes mun och ansikte var det enda jag verkligen noterade. Säkerligen existerar Siri i någon form även nu. Efteråt gick jag hem och lyssnade vidare massa varv på LeMarc och McCartney, medan misstanken grodde att jag borde passat på att upptäcka mer av Mahler och Mozart.


Snart nog i de uppvärmda kvällarnas magiska fågelsång, någonstans där maj började övergå i juni, utspann sig en finfin chans att lära känna Siri närmare. Snarare valde jag Ninni, emedan vi redan hade blivit bekantingar och äntligen skulle mötas igen. Fann henne ännu mer snygg, på ett spännande vis som alltjämt tålde att bli utforskat. Ninni målade stora nakna saker och hade dessutom just tagit körkort. Nu for hon stolt omkring mellan de västsvenska skogsgläntorna. Jag var trollbunden och salig som fick hänga med i det svettiga sätet bredvid, fastän hon fortfarande kände sig sjuk, eller i varje fall depressiv. Hennes tillstånd kunde mina intryck bekräfta mycket lite av - kanske var jag egentligen lika mörklagd eller utmattad när allt kom omkring?? Även om vi reflekterade över livsdjupet från bägge håll, var det min mun som pratade mer än hon orkade ta emot.


Ruinerna av en bilverkstad fick Ninni för sig att klättra in i. Det var inte första gången. Med varsin kamera tolkade vi forna dörröppningar, glassplitter, förslutna tvätthoar och ett rektangulärt hål i golvet. Varandras kroppar tolkade vi också däri, om än jag hennes mest. Idag saknar jag minsta aning om huruvida Ninni sitter kvar i det där hålet - eller månne åker runt mellan frodigare ställen. Kanhända både älskar hon och är mer älskad än mig? Förutom alla möjliga och omöjliga förhållanden kikar jag själv på tapeterna i Bergman-filmer. Samtidigt har jag knappt satt upp en enda bild eller mask på mina gapande små väggar. Allehanda ugglor trängs ihjäl på skrivbordet och i bokhyllorna, medan det börjar bli skamligt länge sedan jag verkligen öppnade någon riktig bok. Datorns mappar har vuxit sig allt tätare och förgrenat mitt minne i miljoner nya små kännedomar om månsystemen därute. 2003 tycks mig ligga blott några ögonblick tillbaka, även om jag aldrig mer hittar dit.










0W0

Medaljong-Tapeterna

inräknas som HÖRN nr 8




medaljong-tapet

kan det tydligen heta

med sitt mönster av växande snirklar

slingrar slottet in sin cellomusik

i en helt vanlig lägenhet

kändes klassisk redan i barndomen

kom ens sinne att drunkna i tid

går omlott med mitt minne

där vart hörn nästan kröker sig mjukt

längs det finaste frimärksalbum

ett rum mörkrött, andra guldbrunt, det tredje turkost

mot barocka blåklockor

upp & nerpå liggande

på vår heltäckningsmatta kliver jag över takets tröskel ut

mot ditt brofästes lika kantiga bågar

i spandrill även kallad svickel
i svickel även kallad spandrill

ett varv till








0W0

Dammsugaren (susar vidare till samma hus)

Femtonde figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




Fram mellan rummen far dammsugaren. Från källarskrubb till slottssal, till sjukhus från skjul, från skolkorridor till ensam (be)lägenhet. Må damen ha lust att stanna en stund? Du försöker snacka med dammsugaren, men hon hör inte ett dyft, tycks effektivt nonchalera din närvaro. Kanske är det snarast du som ingalunda märker av hennes - som uppslukas av den smått dånande, konstant susande rösten. Mama Mia! Är stämman hennes eller din?? (eller rentav min?)

Om du drar dammsugaren behöver du förmodligen få uppstädat massa rester av ditt liv som ligger och skräpar överallt. Dock vill du plocka undan dem för egen hand, kontrollera ett minne i taget. Ni är ju inga maskiner. Du har varit på vippen att skaffa en dammvippa istället, men misstänkt att problemen på golvet nog skulle kvarstå då. Samtidigt påminner hon dig om, att hur händerna än gör, så kommer de bara hinna med några hundra hörn om året. Dammsugaren är däremot designad för miljoner vrår per månad, emedan hon förmår samla dem i ett enda minne :

[mitt i allt lät musiken som dammsugaren som stängs av - en glad röst som plötsligt stoppas ned i en skrämmande säck) ...i ena stunden ser hon ut som ett runt, hemtrevligt husdjur, för att i nästa framstå som en kompromisslös kloss. På mattkanten står tillvaron och väger - vem skall du välja att tjäna - din fantasis inre kontroll eller världens omgärdande kaos?? Spåren sammanblandas så lätt till oigenkännelighet, när processen går automatiskt i ett enda långt sug.

Att aldrig någonsin bli färdig känns hemskt förlamande. Ändå blir du skönt upprymd redan efter tre enkla hörn, såfort du verkligen satt igång madamen. Slangen svänger likt en kosmonaut, dansar genom rymden, men varje måne är full med grus. Du har glömt många gånger att tömma henne, så snart måste du trots allt stänga av igen.







0W0

Golvläggaren (Börjar med att ta Bort)

Tjugonde figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




Om du drar golvläggaren vill du förmodligen ha ett nytt golv (så vi går på det). Då kan du först behöva bryta upp ditt gamla golv (det blir billigare så). Då kan du behöva börja med att inte längre ha några möbler och skåp på golvet (varken stående eller liggande). Då kan du behöva börja med att redan ha plockat ut alla saker ur lådorna (ja, även borrmaskinerna, besticken och kortlekarna, medan reservknapparna kan ligga kvar). En god idé är då att för längesedan ha bestämt dig vad du vill spara på (nej, lite allt möjligt funkar ej). Då kan du ha behov av att ha skaffat erfarenhet, dvs farit runt i omgivningarna och märkt vad det finns för grejer egentligen (t.ex flaskproppar, dammsugarmunstycken, kärleksbrev och kofötter). Först av allt lär du då behöva meditera (finns miljoner kurser i hur man gör för att spänna av) för att varken dra åt dig allt eller stänga ute något. Då kan du behöva ha nått ett högre tillstånd av kärleksfull distans (vars komplexa natur du förstår först då). Sedan är det bara att anlita någon kunnig varelse, eller rentav skaffa färdigsågade golvbrädor och sätta igång på egen hand (vi rekommenderar det förra). Då kan du först behöva ha laddat batteriet till mobilen (om du inte redan kommit fram till att den var onödig att gå omkring med). Då kan du behöva uppsöka soptippen en gång till (bara för att inse att din nalle redan har drunknat i mängden av alla andras).






0W0

GravGräverskan (gör tunnlar i snö)

Tolfte figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen






GravGräverskan kan man lätt tycka är den mörkaste av allihop. Hon bäddar ned människor under marken, som om de inte var nog döda redan. Emellertid tittar vi på kortet så ligger där ljusaste snö över hela kyrkogården. Blott hennes spår mellan stenarna anas, ty själv är GravGräverskan för ljus för att synas. Flingorna faller stilla. Ett andetag i sänder... tunga spadtag vänder. Klockan börjar om. Här är tillräckligt tyst i vinden för att höra de underliggande tonerna. Tramporgeln knarrar. Det är GravGräverskan som täcker hålrummen i varje hjärta med nysnö. Den skyddar alla minnen, sorgligaste såväl som lyckligaste. Om ingen kommer på ens begravning, så dyker i alla fall GravGräverskan upp. Lika trogen som en myra eller mask, har hon snart skapat en tunnel genom jordesnön. Tunneln går från döendet till levandet, från döende till levande. Labyrintsystemet leder vidare mot grannbyarna, eller till andra himlakroppar. Människan som färdas genom tunnlarna behåller sina grunddrag. Vi uttvecklas sakta ett liv i taget... För egen del har GravGräverskan gott om skepnader i sitt sken. Många ser henne som spöke, några som ängel. Somliga känner henne som satmara, andra som förlöserska. Kortet berättar att alla måste dö, men ingen förblir död. Vi föds igen medan spåren fylls igen.












0W0

LeMarcs Utmärkta Låtar : i vilken Ordning jag Upptäckte dem

Anger den månad som låten verkligen slog an som mest i mitt medvetande samt hjärta

och blott dem som jag känt stor fascination inför. Började när gymnasietiden startade



augusti -91

Little Willie John


december -91

Sången dom spelar när filmen är slut


januari -92

Evelina (tagning ett)


februari -92

Evelina


maj -92

Drivved


juni -92

Bonusspår : dröm?
"...med en andedräkt som snöfall..."


(förälskelse inleds)

september -92

Mellan månen och mitt fönster


oktober -92

Säg Farväl!


november -92

Blå är nattens låga


december -92

Allt är över nu



januari -93

Hemma vid ett hav
[framförallt ballad-versionen]


februari -93

Öppet brev
"tillbaks till någonstans där jag aldrig nånsin varit..."


mars -93

Ända till september


april -93

Sång för april


maj -93

Tootoolah


juni -93

Kort vals till min älskade


juli -93

Vaggsång kl 4


september -93

Under din kjol


oktober -93

Hittegods


november -93

För ett barn


januari -94

Ge henne tid


februari -94

Vad är du rädd för?


april -94

Spökamazonen


maj -94

Gå hel ur det här


(...slutade gymnasiet...)


juni -94

Början på en lång historia


augusti -94

På andra sidan bron


september -94

Ditt öppna fönster


oktober -94

Jakobs kärr


december -94

Regnig dag vid Västerhav


januari -95

Vägen (låter oss längta)


april -95

Fyra steg i det blå


maj -95

Vad skulle du med mej till?


juni -95

Bok med blanka sidor


augusti -95

Aldrig äldre än såhär
[även med Anna-Lotta Larsson några månader senare]


oktober -95

Pärlemor
"och for iväg i en spräcklig och tung karavan"


november -95

Fri Lejd


februari -96

Blå Taxibil
"har försökt att tvätta mina händer i den svarta snön"

(...under lumpens överlevnadsövningar...)



mars -96

Och om jag gav
[sjungen av Victoria Tolstoy]


april -96

Ett sätt att älska, tusen sätt att gå


maj -96

Skott från blå linjen


juni -96

Trollkarln från Stora Blå


juli -96

Bok med blanka sidor [orkester-version]


september -96

Grand Pallas Hotell


oktober -96

Tess


november -96

Mannen som har allt


mars -97

Vänta dej mirakel
[live-version]


april -97

Mellan månen och mitt fönster
[igen, nu hårdare live-versionen]


juni -97

Evelina
[lång live-version]



november -97

i väntan på vågorna


januari -98

Nio broars väg


mars -98

Gabriel på vita hästen


maj -98

När vi gick i solen


juli -98

Hon gråter inte mer


september -98

En mans tomma löften


november -98

Merkuri


(...minns inga milstolpar från sekelskiftestiden, bara blandade återglimtar:

Små simpla ting såsom möjligen Kom klappa min kanin, Lycklig idiot, Som om ingenting hänt, Vals i cement, Vi kunde dansa, Båten över, Fruset vatten, Närmare gränsen, Vänta inte till gryningen...

samt tolkningar av Cornelis visor och Hålen i himlens golv för Pluras räkning plus producentskapet på Eldkvarns Limbo)



maj -02

Tidvatten


juni -02

Brudbuketten
"...du är död sen många år..."


juli -02

Om vi aldrig skulle ses igen


oktober -02

Håll om Mej!


april -03

Stolt


maj -03

Dessa tankar på dej


juni -03

Från en husvagn i Bohuslän
[live-version]
"hem till Trollhättan igen"


augusti -03

Senast jag såg änglarna


november -03

Detta blir min död
"Det snöade på min begravning..."


december -03

Du är bra
"som en sprucken gammal mask i en krackelerad ask"


januari -04

Skönt att finnas till


april -04

Vi överlevde vintern


juli -04

Hur högt måste jag ropa?


september -05

(jag har varit i) Marias kyrka


oktober -05

Ända till september
[nytolkning]


november -05

Där blått möter blått


januari -06

Fyra steg i det blå
[nytolkning]


september -07

Bara när jag blundar


november -07

i mitt andra liv


februari -08

Minus fyra


mars -08

Så långt mina armar räcker


april -10

Alldeles söder om ingenstans


oktober -12

På mitt hjärtas torg


november -12

Regn mot ett rostigt tak


januari -13

Våra bästa dar


augusti -14

(jag minns) Augusti i det höga gräset


januari -15

Jag försöker lära mej att älska dej

+

Förälska mej!


februari -15

"Bara en femton sekunders sång" [som saknar namn]







0W0

Hade du varit ett A

Hade du varit ett A

hade du börjat och slutat på samma bokstav

absolut annorlunda

i överensstämmelse med alla andra



Hade du varit A:et

kände du dig halva månader alldeles allvarsam

trots att ditt skratt hade bländat mig

starkare än någon annans



Ifall du varit ett A

ville du sträcka dig likt ett berg

få dina vackra ben att uppgå i en enda arm

avundsjuk på Anderna

kanhända vi hade bott i Kanada, på gränsen till Alaska

på din faders animaliska gård

och gett fan i att skaffa barn



Var det du som var A

hade du utan begrepp analyserat dina arton ansikten

arbetat i akryl

krälat på alla fyra magarna

och klistrat in ditt anus

som var du en tecknad apa

som velat skapa kreatur

en hona som försökte vara gladare än arg

på tavelramarna

likt förfrusen akvarell

i sin tekanna full av snö

såsom saturnusvågen under neptunusmånen

annars skulle slukats av svart alkohål



Hade du varit hon

så blev det aldrig jag

som var hennes man eller älskare

snart alls ej längre ens din kamrat

- so Hasta Mañana forever, babe!

until the ninth of never

förblir du bara ett nummer i min adressbok



Hade du varit ett A

skulle du lyssnat ibland på några enstaka

av alla mina ᗺlᗅndᗷᗅnd

speglat dig mellan Aladdin Sane and Both Sides Now

bott granne med Alice Cooper, LeMarc och Mare Kandre

men aldrig givit mig ditt egna urval

din mest sanna kandidat



Om du varit A:et

hade jag helst kramat dig

hela annandagen







0W0