Drömmen som Nästan Drunknade på Hustomten

med potentiellt tillagda ingredienser - i verkliga drömmen hade han nog bara regnet upp till knäna... även fast tillstånd ändrar sig snabbt i drömmar - kändes starkare än många efteråt




...när vi kom tillbaka

kring den ljusaste husgaveln

stod pojken med vatten upp till midjan

hade vi ju bara varit

borta fem minuter

bakom hörnet,

stått på gräsmattan och pratat om

gamla musikminnen, min

syster och jag, men

regnmängderna hade uppenbarligen över-

raskat rejält på den sidan

där treåringen stod kvar

rann det nu allt hårdare längs bergknallarna

som i någon stritt virvlande

obefintlig van Gogh-målning

med märkligt vanliga

soliga moln

hade hursomhelst ungen bara nästan börjat

gråta och till vår största lättnad

höll hennes son

sin balans ännu

kunde knappast veta hur världen funkade

och vi skämdes för detsamma gällde

tydligen oss

där vi stapplande över stugtomtens fjällandskap

vadade fram

för att krama lillen

emellertid den blå dörren

snett bakom killen hade också

lett hit, visste syrran redan

fast kanske inte tillräckligt fort

ifall vi först fått promenera genom hela huset

längs pianokonsert av Ravel i Grieg-dur

så det var nog himla tur

hon aldrig nämnde

dörren, för då hade jag säkert velat utforska

rummen istället för att undra

hur barnet hade det

just nu







O0O