Världens Sista Garderobskrok

Mänsklighetens sista garderobskrok hänger i galleriet här i Vintergatans utkant. Olika krokar fanns på jordklotet i rik utsträckning, och vi har bara börjat att skapa oss begrepp om krokarnas respektive levnadsfunktion. För att efterlikna de ursprungliga betingelserna har vi byggt en garderob, vari kroken ifråga befinner sig. Garderober var ett sorts fängelseceller där människorna brukade förvara klädesplagg. Det rörde sig om de plagg som inte kunde få springa omkring helt själva ute i staden (åtminstone inte vissa veckodagar). Galgar var vanligast att man hängde fast sina kavajer och klänningar på. Dock förekom ofta krokar även inuti garderoberna.

Den sista kroken någonsin (av internt uppehållande slag) kan ni som sagt beskåda härinne. Jodå, den är tämligen böjd och ganska guldfärgad. Vi skulle lätt kunna tro att många människor åtrådde en dylik krok. Faktum är att mycket få ägnade sin krok avgörande uppmärksamhet. Icke heller övriga sorts krokar fick någon nämnvärd status, knappt ens högre än handdukarna, dessa spöklika fenomen som kunde smutsas ned i månader innan man rengjorde dem. Ändå lär det vara sant att Mona-Lisa lät sig hängas på en tavelkrok. Dessutom var det just en garderobskrok som Owe Thörnqvist firade bröllop med, av misstag eller tröst, att döma av hans dagbok.

Dock kan vi bevittna ännu besynnerligare relationer mellan människa och krok. Den sistnämnda tycks i regel påtagligt omedveten om vad som egentligen försiggår. Minst en tecknad sjökapten fick för sig att ingå symbios mellan sin arm och en krok. Kanske var det för att krokodilerna hade skrämt bort hans ena hand? Andra landkrabbor vågade sig på distans ned i vattendragen, genom att låta krokar fastknutna i tunna linor göra jobbet. Nå, nu är vi ute och cyklar efter fel fisk; ni skulle ju få en fördjupning i garderobskrokens historia.

Somliga var av dubbel natur, vissa var totalt uppskruvade, men trots allt tillhör de de mest pålitliga varelser som vi har samlat upp ifrån jordklotet. Varje krok kunde bli sittande år ut och år in i garderoben, fylla sin funktion utan att knorra eller knarra. Vår kära professor i garderobiologi brukar beskriva dem som komplett omöjliga att provocera på något enda vis i hela universum. Därför var det med respekt och icke helt utan skuldkänsla som vi lyckades lägga beslag på det sista exemplaret, sedan nu deras värld genomgår sitt kroniska försvinnande. Kroken har kommit för att stanna i vårt galleri. Ni får gärna testa garderoben en minut vardera. Vi undersöker just huruvida kroken mår bäst i ensamhet eller av att slå ihop sitt kloka huvud med något ohängt fenomen.








wWw