och fram i tö kommer (fenomen 2)
...ett par Boccia-klot som har kastats på osedvanligt snett avstånd inbördes, alternativt blivit bortförda eller lekta med på andra vis - varför inte medan man dansade till Baccara i den lätt sluttande backen, vari vi också funnit ett par bysthållare bra precis där bäcken var som fastfrusnast, före bofinken väckte liv i de lika besynnerligt utspridda stugorna, då sågbockarna började minnas vad som måste ha utspelat sig - varom vederbörande Boccia-klot icke skvallrar det bittersta, blott utifall de kunna härledas klart ur samma plastkartong, vars potentiella konkurrenter vi ännu ej kan räkna bort ur övriga snödrivor - så tills vidare får invånarna antyda banan med bollar ur de säkrare registren, ge sina bilder av hurpass naken den runda befintligheten egentligen är eller bara spelar...
och fram i tö kommer (fenomen 3)
...en traktor, en grävskopa och en lyftkran, tre riktigt brandgula fordon som någon glömde att ställa in garaget, fast de är lika glada i alla fall, tyckte snön kändes omhändertagande, trots att traktorn är trasig, liknar närmast en liten reaktorhärd, karossen har spruckit upp, medan ingen vet på vilket humör som motorn egentligen är - det är alltför lätt att befara det värsta, betydligt hårdare att se alla delar som trots allt har funkat, funkat fantastiskt - för först fick grävskopan lust att gräva ner sig, förtränga paniken, men glömmer gör man bara när man fokuserar på något annat, skapar något roligare, låter orange glimta in i det grågråa, som efter de djupt förbannade månaderna då lyftkranen äntligen lyckades lyfta upp sig, kroka tag i en solstråle, dra ner värmen så snömassorna försvann, och sedan tror jag att traktorn traskade fram längs kanterna av april, alltmedan pojken började leka med dockor som inte fick plats inuti hytterna, så han skaffade häst, lärde sig strax hur flickor vill känna att det sker naturligt, utan några konstiga avbrott, hur avancerade beräkningar som än ligger bakom, så måste snön smälta i behaglig takt - bara då får vilka skördetröskor somhelst komma fram...
och fram i tö kommer (fenomen 4)
...skorstenen på ett hus, vi håller nästan på att snubbla på den, men står upprätt på taket - tydligen har byggnaden fått snö upp till stuprännan, packad kring fönstren, inte förrän nu börjar man kunna se : gränserna för det offentliga fältet därnere, en hel terminal av skolgårdsgrus - kliver vi i tur och ordning av från taket, men faller inte - en förunderlighet redan det, ty dessutom har all snön smält bort, så det märkligaste är hur hela huset måste ha sjunkit under vintern, sjunkit ner i gruset - kan man ju få för sig att befinna sig i en dröm, men vi har redan nypt oss i tårna och det kändes, stickande som när blodet rusar, nästan lika påtagligt som alla dessa stenar i skorna, ett sant vårtecken, tätt följt av ett korus som stiger upp ur skorstenen, tror vissa att det rör sig om en fågelsång, på sin höjd ett aprilskämt, men ack, det är myrorna som tar sig ton, förklarar fröken, nyttjar de våra ben som orgelpipor, vill vi hoppa upp på taket en gång till...
och fram i tö kommer (fenomen 5)
...en människa, en helt levande människa, eller nånting i närheten - ligger där, naken utan andedräkt - man känner hur den just ska till att öppna munnen, men då har man redan ställt sig bakom ett träd, plockat fram filmkameran plus en påse nonstop - hinner knappt trycka på knappen förrän hela människan har rest sig och borstat bort de sista snöfläckarna : nu ser man hela bröstvårtorna - det gick på tok för osensuellt - sen hör man en monolog om den förbannade filmkonsten, ett vrål över vackraste vårblommor, känner hur människan tar tag runt ens vrister och slungar en upp bland aporna - så sitter man där gapande och applåderar, medan människan - eller vad den nu ska föreställa - gör sina bestyr, med små speciella variationer från ena dan till nästa, börjar cykla, byter tänder, sänder frökapslar med mobiltelefon, förvandlar träden till sommarstugor, ställer ut rumpor i rader, sminkar grodor, plockar pinnar som får betyda vitt skilda saker beroende på hur de läggs ut på nytt...
och fram i tö kommer (fenomen 1)
...ett blad ur en anteckningsbok, här mitt på parkens största gräsmatta, så en annan sida ur en anteckningsbok, där under rutschbanan, sedan ännu ett blad som ligger uppe på ett hustak, jo, en hel liten stad fylld med sidor, likt förvuxna snöflingor, såvitt vi kan se har någon har skrivit på allihop, fast själva orden är bortsmälta, vi misstänker att det rör sig om samma person, helt klart om samma anteckningsbok, luktar vår, och nu hittade vi just den sista sidan, ty den är tom, virvlandes framför dörren till en fruktaffär, vidöppen, där berättelsen dras in i sin intrig, snart ihågkommen...
454
15 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar