17 november 2010

ännu lite till ur Jamons måndagbok

måndag 18:e nåm


Det här skrevs inte nu
utan senare
ty några måndagar tillbaks
runt 14:e, 15:e
när vi inte hann skriva
i just din
dagbok, Jamon
då utspelade sig
din återupptäckt
att man kan sitta på biblioteket och läsa
som du gjorde i gymnasiet
när du börjat skolka
när du börjat skriva
och vara konstig
fast till skillnad från då
när du bara lyckades läsa hemma
märker du
hur du snarare
klarar bara läsa tryckta texter HÄR
långt utanför din dator
nu
i samma bibliotek
med helt ny interiör
så förunderligt
huru hundratals månvarv har förlöpt

att när man bara sitter här
mitt ute i omgivningen
skyddad av alla allmäna ämnesinordningar
så behöver man inte
låna med sig alla böcker
som knappt fortsätter att bli öppnade
utan ta bara
en
om tyska sagor
eller svenska däggdjur
eller allt man velat veta om universums härkomst
och så
slå sig omedelbart ner
i någon av deras ljuslila
och lagom strama soffor
och så slå upp
det kapitlet
som du redan försökt göra dig den intressantaste föreställningen om
och upptäcka
hur väl det inte alls stämmer
så att du slipper
kånka med boken eller kanske
ännu hellre än du trodde
måste få veta mer
förutom förstås i de fall där du redan kände till
dess läsvärdhet
från pålitliga källor
som blir allt fler
och allt färre
och därtill
medan du sitter där
i det relativt förmiddagstomma rymdskeppet
låta bli att känna dig blyg
för vad alla andra fyra personer
noterar att du läser
eller rättare sagt
låta bli att känna dig stolt
för vad alla andra fyra personer
aldrig märker att du läser
och istället
läsa
så att vi kan skriva
andra månar i din dagbok
än vi annars skulle




måndag 16:e nåm


Nu har du skruvat åt
några möbelskruvar som du väntat ett par månader med
och nyckeln för bokning av tvättid
den var tydligen inte galen
det var bara du som hade bytt
mellan knipporna och glömt
bort förväxlingen
mitt i alla andra dubbla uppsättningar
av dina alltjämt två bosättningar
trots att du aldrig haft barn
ja, bara har ditt inre barn
att hålla reda på från år till
dag
så dess bästa månskensdrömmar
inte springer sönder
medan vi håller reda på
dig
jomenvisst, Jamon
du är lycklig för din lilla syster
hennes pånyttväxande skull
en välbekant främmande rysning
av framtid mitt i senhösten
och knödel
har du prövat att koka
minsann en sorts potatis
med marsipan och
choklad inuti
kan det bli perfektare, nej
när nu LiDL nödvändigtvis skall ha slut
på sin apfelstrudel
skulle du utvecklas allra snabbast av att meka
med maskiner som du aldrig lekt med
allt sånt som kunde gå sönder
och som du kanske måste
plocka sönder
för att lära din bristande spatiala intelligens att begripa
hur bitarna hänger
ihop
mellan teorin och praktiken
Dessutom, Jamon
har du börjat titta
på The Mentalist, mediet som sadlade om
och blev ren detektiv
tror han inte längre
på oss andar
vet han att vi inte finns
men vi
blir knappast förolämpade
för vi håller med i hans huvudinsikt
att de flesta läser en människas liv på hennes yttre
och kommunicerar undermedvetet
med hennes önsketankar
nå, sedan
att vi döda naturligtvis också
lever
är oftast
en annan historia









010

Inga kommentarer: