22 februari 2009

dryper lyckliga satelliter



Nu skulle hon släcka solen.
Nu måste scenbytet ske på helt egen hand.
Nu suger hon upp fruktansvärt gott om ljus.
Nu förvitnar druvsaften.
Nu hälls allting likafullt tillbaka, håller på och reflekteras hela tiden.
Nu klurar det bakom drapperierna.

Nu kom där ännu en måne upp.

Nu var det lika gott att spela lycklig.
Nu ville hon icke skrämma bort sin satellit; skrattar varandras måne.
Nu liknar de aktÖrer i mörk likÖr.
Nu blir det oavbruten blodsutgjutelse, dricker rakt igenom.
Nu slutar hon samla sina ihåligheter i timglas.
Nu är de lyckliga på riktigt.



Inga kommentarer: