ängel vrider gränderna

nu har hon flugit djupare in i staden än någonsin
nu är hon inne i innersta gränden
nu vrider hon staden ett tredjedels varv
nu svävar djävulen upp genom en omöjlig glipa himmel
nu ramlar gud ner genom samma falska klyfta
nu ser bägge vem som håller spegeln
nu spelar hon staty, ända tills staden åter har börjat snurra

mirror sees herself

now her image begins to see
now her mirror reminds its shape
now her memory begins to figure out
now who once was her is here
now she's staring from her past
now the sun reflects her moon
pandoora Rama pandoora
now she loves remaining her
now pretends to be ashamed
now she's seen life from behind
now she shown her mystery soon
now she already never is blue
now she happily sees herself with eyes

dryper lyckliga satelliter

Nu skulle hon släcka solen.
Nu måste scenbytet ske på helt egen hand.
Nu suger hon upp fruktansvärt gott om ljus.
Nu förvitnar druvsaften.
Nu hälls allting likafullt tillbaka, håller på och reflekteras hela tiden.
Nu klurar det bakom drapperierna.

Nu kom där ännu en måne upp.

Nu var det lika gott att spela lycklig.
Nu ville hon icke skrämma bort sin satellit; skrattar varandras måne.
Nu liknar de aktÖrer i mörk likÖr.
Nu blir det oavbruten blodsutgjutelse, dricker rakt igenom.
Nu slutar hon samla sina ihåligheter i timglas.
Nu är de lyckliga på riktigt.

ljus tömmer ljus

nu är änglarna här nu
sjunker ljusen in i ljuset
sköljer skuggor genom kruset
nu var närmare där nu
glömmer sig vid andra fönstret
speglar oss i spökens drömmar
nu är ingen här nu

sessa i likör

nu är hon supersöt
nu är hon ännu supersötare
nu häller hon i amaRetto, diSaronno
nu smakar hon mandelmarsipan
nu har hon redan varit så supersnäll
nu vågar jag aldrig testa något mer
nu vill jag inte tappa maximerade lyckan, blott minnas bilden
nu klappar vi hejdå med lättade leenden
nu har jag räddat henne från en sån som mig
nu kommer strax en hårdare kille
nu grabbar han hennes skratt
nu klättrar de in bakom Frangelico-karafferna
nu kommer den starkfruktigaste orgasmen hon någonsin

nu ännu nu

nu är nu
nu är nu
nu är nu
nu är ännu
nu är nu
nu är nu
nu är nu

försvinner i vitt

nu är innan
nu är gudinnan vid havets hisnande sista
nu är gärdestaden borta
nu älskar månen sin vita hetta, mitt i solens ändlösa skratt
nu öppnar hon sitt skelett
nu utsläcks den sista rädslan
nu stänger hon sitt liv o låter nästa komma in

irrar rakt tillbaka

En gång hade de bestämt sig för att cykla vilse.
Emellertid hittade de inte riktigt ända fram.

somriga gamla nyfikenheten

Allt var lika harmoniskt som någonsin.
Ändå var det åtskilliga månvarv sedan nyfikenheten bultat så stark.
Ett sällsamt lugn låg över den trolska trädgården,
mitt i stadens hjärta, dess labyrint som ungarna inte kunde se härifrån.
Våren hade anträtt redan i februari
och nu kändes det som om sommarlovet skulle börja i april.
Vad hittar de bakom nästa gamla mur?

in i ut

Först var hon närvarande.
Då var hon på väg in.
Sedan händer det något.
Snart faller staden omkull.
Från början fanns det i fantasin.
Senare kom verkligheten fram.
Men nu är hon redan på väg ut.

easily double moon

It was a dark spring.
The snow had only fallen in her dreams.
She planned to get wings.
Moon still lied lazy in earth.
But the little ghost had already solved the mystery.
She was not one.
She was two.
And she was proud to be even more beautiful than herself.

skrattar rakt utanför

Supermarionetten hade tittat fram ur en halvhemlig teaterentré.
Var det därifrån som andra akten skulle knäppas på?
Apan var inte riktigt så allvarlig som man kunde tro.
Ändå undrade hon ifall det verkligen skulle vara färg.






Visst fan skulle det vara orangutang! bestämde sig Supermarionetten.
Fast den goda stilen hade näppeligen försvunnit.
Pjäsen stod nyuppklippt i en skratterik sjögång från filmiskare tider.

sinom lyser lamm

Sol, fryser sol
inom sina gränder
kisande mot kyrkan en kompis
i kalksten med honung
lyser som om oron inte fanns
en örondoft i sänder
tills himlen klättrat ner i deras milda stads skelett

svart tittar vitt

funderar flickan om vill kika fram
från spegeln full med urgammal sol
få se vad som finns bakom håret



vemodig väntar den ängeln på vårvind
att blotta sin mask som en månvild
i vitnaden strax kan hon skratta åt svart
där björktroll befruktar sin saft