Länge Länge Länge

min tredje vita beatle

Harrison har med en komposition på vardera av de fyra sidorna på Beatles White Album. Här inspireras jag mest av hans mindre kända Long Long Long...






Det var en lång, lång, lång

gång, en

skönt förtätad återkomst

till en helt annan sida av livet

som plötsligt hade

legat där oupp-

täckt av snåren så länge, så länge, så länge



på tre sekunder gick

min längtan till den

evinnerligt långhåriga flickan som

mjukt fick bära

tusen hårda känslor

i trettio olika rum

likt ett hus som slutligen hade sålts



när vi är barn blir

varje ny säsong så stor

och lång

ty vi har kanske bara sju

årgångar att jämföra med

och varför skulle detta sommarlov bli samma

som någon av dem?!?



medan när man närmar sig fyrtio

ligger hemskt många tider och skramlar

i skallen såväl som i hyllorna

redo att blandas samman

nu igen, nu igen, nu igen

ännu en oändlig juni som blir så skrämmande kort

när närvaron tappats bort










wWw

Lilla Hästens Sol

min Andra Vita Beatle


och idag är Pauls Birthday, fast jag går två spår fram och gör en fritt fantiserad spegling av hans Mother Nature's Son

känns som den mest harmoniska låten på Beatles White Album : 
Very Nice Video of Mother Natures Son






Lilla hästen skrittar ända fram

till solens äldsta glänta

där bäcken börjar bli vild

och kasta sig en glimt

av en glimt av en glimt i taget

utmed bergkullarna

har lilla hästen stannat vid sista stråna

så lugn men nyfödd

i sprittande harmoni

lyssnar han förundrandes

på sparvhökens sång

om den pojken som sökte sig till kriget en gång

obegripligt trött på sitt paradis

möjligtvis alltför välnärd av prinsessor

fastän hästen skulle ha uppskattat

få sin svans flätad

medan solen fortsätter spela

på alla sina strålar













wWw

Asken den första samt Asken den andra

Ask av ask


Ask av ask

vad ska

vi lägga i

dig då...

en oskriven not?

ett viskande hav?

den enklaste sten?

nej, vår älskling av trä!

som en sagolik sak

får du rum i dig själv









Älskade Bok


Boken visar sig
vara en ask
med vackraste stycken i :


en rutig sak
går alm i alm
med blommig grej


en bit björknäver
vari Abel
älskar Embla
liksom Josef
hjärtar Eva
medan Amor inte
alls gillar Marion


någon nedtjärad kloss
från gammal brygga
eller dylikt


den sherryfläckade flaskposten :

"Spara härmed flaskans kork!
ehuru Ferdinand haft den
i bägge sina näsborrar!!"


och under hela rasket
återfinns diamanterna
innefattade i
ugglans ögon.







wWw

Nära Skjuter ingen Stare (min femte vita beatle)

tolkningar kring Happiness is A Warm Gun av Lennon, den kanske mest komplexa låten med fem skilda teman som snabbt skiftar över i varann märkligt omärkligt, sist på första sidan av Beatles White Album, hans eget favoritstycke tycks det som motiverade hela bandet




"Happiness is a warm gun"

Hittills hela tiden (sedan jag lärde mig engelska)
har jag trott att John syftade på typ:

Lycka är (likt) ett varmt vapen
i betydelsen att lyckan skyddar dig
och värmer dig
liksom stolthet
blir en (upplevd) personlig styrka
där pistolen skulle funka allegoriskt

men så får jag läsa hur Lennon inspirerades
av jägarmagasinets reklam för riktiga grejer
där själva vapnet blir
vad som skänker lyckan
i värmen av ett just avfyrat
mod
eller brist på mod
medan hjärtklappningen får sig en maximal skjuts
om än samtidigt
ironiskt speglat

Dessutom handlar det tveklöst
kanske ännu mer
om sexuella symboliken
i kulsprutans precis avfyrade tillstånd
dess orgiastiska salighet
en manlig sekund
där lyckovapnet dock verkar bestå
av kvinnan han håller i
en fulladdad kvinna
med osäkrad klitoris?!

"When I hold you in my arms
and I feel my finger on your trigger
I know no one
can do me no harm"

alltså för den som har någon
helt intill sig
medan för voyeuren
som förnöjs på håll
"like a lizard on a window pane"
eller i något närmare sällskap
nöjer sig
med att montera "multicoloured mirros
on his hobnail boots"
som han bara behöver kika ned på
för att upptäcka
vad damerna har inunder kjolarna
blir det aningen svårt
att känna atombomben
brisera i famnen
om än med svärdet
i egna händer
smälter metallen i alla fall
"lying with his eyes
while his hands are busy
working overtime"

Till sist allra första raden
den mörkast molligaste
i skalbaggarnas hela historia

"She's not a girl who misses much"

har jag levt i inbillningen
att hon ingalunda går runt och sörjer (någon)
utan snabbt laddar om
medan Lennon snarare saknar henne
som sin mor
men ännu mer sannolik
är måhända den enklare innebörden
att hon knappt saknar någonting
emedan Mother Superior redan besitter allt
eller åtminstone allas uppmärksamhet





wWw

Galen Flock

TROTTOAR nr 3

 

ni skrattar

ni skränar

ni skuttar

ni skockas

ni gläntar

ni lockar

ni flyger

ni chockar

då kommer jag spänt leende fram : Skål, ska vi leka?!

                                                                 ni skingras

                                                                  ni skruvar

                                                                   ni gäspar

                                                                    ni ruvar

                                                                 ni blockar

                                                                ni skämtar

                                                                 ni skäms

                                                               ni nonchar

nu tar jag skrämd ändå en chans och rockar runt er!!

vi chockas

vi skrattar

vi svävar

vi krockar

vi kramas

vi landar

vi skingras

vi vinkar
 




wWw

Fåglarna närmar sig igen

TROTTOAR nr 2




gåtans gator

måsar vakar

skator pratar

döden skrattar

över hattar

nästan hackar

attackerar!

Huvudpersonen rusar skärrad över till bortre kyrkbacken

                                                               blickar flackar

                                                                   ingen fattar

                                                        världsbild vacklar

                                                               flyger mattan?

                                                               kraxar tärnor?

                                                              skär sig toner?

                                                             utslits hjärnor?

Huvudpersonen sprattlar strax tillbaks mot främre burspråket

knackar porten

bandet backar

skriiii ur trattar

svarta trutar

döljer tuttar

rattar vingar

startar änglar

Huvudpersonen krattar lugnt gruset, korn för korn, alltmedan blodpump pickar...








wWw

Klätterskan från nästa fasad

med rader ur mina första tretton dikter någonsin publicerade på poetsidan

TRATT nr 1




Hon måste ha befunnit sig på flera våningar samtidigt

när andra plingar på låter det inte riktigt lika noggrant

    en sån som får gatan krökas uppåt och bli längre

       men NU har då växt, så bitarna blivit för små

           därsom solskenet sällan blir sig likt igen

             skär kåta strålar över fönsterblecken

              The Scene Looks Like an HourGlass

              när vi bygger upp nästa universum

                    i hela sitt skrangliga skelett

                    våra blickars vita akrobater

                       her wonder in my head

                           häller närmre nu

                            vill ha din glugg












wWw

Vitare än Vitt : Bländad av Berättelserna

TRATT nr 10 : rader ur mina dikter från fem försomrar sen




will already be vanished behind these bookshelves' memory

    utanför sagans dörr, den som hon ej under hela sitt liv...

       sålänge som knektarna hänger modet över verandan

       nu inväntande älvan i sin redan förbiflugna gryning

         en fönsterglugg åt gången skymtar skallarna upp

            kommer hon springande längs varje korridor

                virat kring kolonner ditt förvillande hår

                   som om Universum ville vända sig

                      och slutar ingen annan stans

                      more white than even white

                         this mirror begins to roll

                            mellan två månsken

                             hela huset genom










wWw

Hjärtskärande Hjälm Kring Kläckt

Fiskmåsarna fortsätter att dyka allt närmare mitt huvud för varje morgon. Ungen knallar omkring vid brevlådorna; imorse höll jag nästan på att trampa på den söta stackaren (som först tycktes frånvarande). Svårt att välja en omväg när man har leveransplikt av tidningar plus post. Skakad neri knäna av deras skriiin med ofrivillig hjärtklappning, blir det en smula problematiskt att hålla koll på alla rörelser. Synd att fåglarna knappast kan förstå mina motiv eller brist på motiv. Och de verkar varken vilja eller kunna omgruppera den här säsongen. Så jag tar med cykelhjälmen och har på mig den inom larmzonen. Tills ungen lärt sig flyga... hur fort?








wWw

Skotsk Rockad

TROTTOAR nr 1




sekler gått

bredvid slott

vakten stått

aldrig fått

glimta nåt

täta skott

gräset torrt

tills en vacker dag han kliver över muren, närmar bort

                                                                  blöder blått

                                                                  dödar grått

                                                             färgstarkt fort

                                                           märkligt smått

                                                                trott förstått

                                                               sagans sport

                                                             alvkung spått










wWw

Skurar av Leende Trafik [TRATT nr 3]

med diverse utvalda rader ur mina dikter som dessa sammanställdes i majjuni för tre år sen





och med hela rummet såsom en spegel jag drogs in igenom

    såg hon hans historia ta form av fler och fler förföljare

      från tornspirorna till hattbrättena till grändstenarna

       fastän solen befinner sig på alltför gott om ställen

          svarta kaninen sitter fast mellan två solstrålar

            fast var det en fågel som jag hitta' på gatan

               när regnet ramlar ner för första gången

                med en behaglig liten utebliven krasch

                  Humla mumla Mu! Vem himlar Du?

                    lätt som ett svävande krocketklot

                    längs baklänges leende landsväg

                     på ett uppdrag som bytte ägare

                       med salt på dina söta läppar

                        solbadande utomjordingar

                             Himlen förgrenar sig

                             med bilarna i blodet

                               blinkar universum
 
                                   ur sig självt

                                   BAOBAB







          när draken kränger kring katedralen

Skönaste Glimtarna från Gångna Veckan på Olika Håll

Fullkomligt Föreställande

TRATT nr 4 : med rader ur mina dikter från fem år sen





fastän inget scengolv längre fanns stod hon fortfarande upp

     från kant till kant till kant till kant från kant till kant till

       upptäckte han då att hon redan skrivit färdigt boken

          såg aldrig fiskmåsarna dansa bort på perrongen

             luktar det som skola instängd i sommarlov

              en efter annan klättrar vi ut ur fotografiet

                 från klippan jag hör hennes dödsdans

                    Spöket och jag, vi kom till en stad

                       tills nu jag funnit sista siffran

                      now I see the brown rainbow

                          ännu en vrängd ballong

                              vinklar upp natten

                                     kärlek är

                                     som om







wWw

Mysteriet med den eviga försommaren

Första kapitlet



Juni hade just börjat igen. Den här gången var det 1991. Mattias gick omkring bland björkarna ovanför skolans baracker, trots att eftermiddan var mycket senare gången än vanligt. Solen speglade sig i en fönsterkarm som han aldrig lagt märke till under hela högstadiet. Om några dagar skulle man kanske aldrig träffa sina klasskamrater mer?! Men den skrämmande befrielsen försvann i stormens öga, mitt bland Mattias övriga tankar. Snart hade han knallat hem, motvilligt men ändå skönt när man väl kom innanför dörren.

Det nya bestod i att han icke längre plockade fram nästa pojkdeckare. Inte för att hela gröna serien var gammal redan - snarare för att det tydligen fanns helt andra historier. Sådana där personer sakta genomgick olika tillstånd istället för att rusa fram och lösa gåtor... Dessutom var det Mattias själv som skulle uppleva ett mysterium denna sommaren. Det hade Mattias bestämt. Om det så än månde ske härinne i Göteborg eller ute i någon avkrok... Är man femton år så kan man hitta på sin egen bok. På riktigt alltså! insåg han och tog sig en smörgås med purjolök och jordgubbskräm.


På radion spelade de Joyride igen, fastän bara en trekvart förlöpt sen senast som svenskarna sa Hello, you fool, I love you! DiLeva sjöng som en kärleksfull krigare om blommor i rymden. Kapten Sol drömde vidare. LaCamilla badade aldrig i Barsebäcks kärnreaktor - även om ingen heller förväntade sig något sådant. Den stora frågan för Mattias var ifall någon kvinna skulle vara med i junis väntande äventyr... Skulle hon i så fall visa sig vara offer eller förövare?? Kanhända borde hon helt enkelt förbli hans medspanare och kamrat, som i den gamla goda deckarekontexten. Paradoxalt nog var ungdomen samtidigt vildare av sig på 50-talet än 80-talet...

Spännande men väldigt overkligt kändes det att föreställa sig kvinnor. Fastän Mattias redan hållit på sedan 90-talet startade. Tidningarna påstod att han inte alls var ensam om sitt fantiserande kring feminina frukter och alla sorters läppar. Den nya andligheten kom mixad med extra fysiska närstudier. Den nya demokratin tycktes blanda nonchalant dårskap med det mest humana som trots allt vågat tänkas. Mattias anade redan nu hur förvirrande världen var. Hur skulle det då inte bli när han gav sig i kast med Kafka de kommande åren...? I verkliga livet kände han sig groteskt ensam, minst lika blyg och bortkommen som ett rådjur på en skolgård. Vad skulle hända om han försökte ventilera tjejer med Efraim?

Efraim var ju ännu mer ensam av sig. Han hade blivit Mattias bästa kompis. Kanske för att den enes sol var vattuman med månen i fiskarna och den andres sol var fisk med månen i vattumannen?? Efraim reste ofta iväg på sällsamt långsträckta utflykter. Såväl med cykel eller spårvagn som till fots tog han sig, inklusive Mattias, till helt andra torg och skogsgläntor. Det mest ohyggliga hittills hade varit när de hamnade en bra bit utanför Kungälv, på själva Kristihimmelfärd. Det hjälpte ingalunda hur vacker kvällen än var, för Efraim hade för första gången lyckats glömma kartan hemma. Mattias märkte av många spöken längs den mörknande stigen, törstande likt torra rötter. Men han såg hemskt få av de mänskliga, orangea ledmarkeringarna på stammarna. Märkligt nog hade de vandrat alla kilometrarna hem, tämligen mysterielöst. Knappt ens skoskav hade de ådragit sig som straff, blott daggigt gräs över hela vaderna.


Nu var det bara en månad senare, men kändes himla längesen, som om denna juni utgjorde ett helt annat tidevarv. Vissa klockor skulle ringa för sista gången någonsin. Somliga ansikten hade tjuvstartat med att börja inta sina platser i minnets bakersta stolsrader. För Mattias skulle det bli första sommarlovet som ej utspelades med släkten uppe i morfars lilla slott. De hade sålt och packat ihop det förra säsongen. Nu hade Mattias fått den olyckliga möjligheten att lära känna sin egen stad närmare, eller det nya landet runtom den. Utgången berodde hursomhelst på vem som skulle begära hans uppmärksamhet härnäst - Efraim eller familjen, någon filmatiserad roman eller speciellt kvinnlig varelse...?




wWw

Spirande Spår...

TRATT nr 2
med Utvalda Rader
ur min serie Spirituella Spiror
från junijuli -12




omvälvd av tomt glas åt varje liten fornstor, folkkär kant

    en spegling av en spricka i spiraltrappans ursprung

        utpekar du kupolen, min allra mest mystiska

           kryper spindeln på sina åttafaldiga spiror

              vill du lyfta din ena mot himlavalven

               som rispat spår i vårt turkosa blod

                  spirar av oförlösta spänningar

                     transpirerar oss ända upp

                      det går fint förutan sprit

                       slingrar kring stängeln

                          sceptre, e d tre??

                             sys nya stygn

                                 Spirito



         spörj vilka frågor som svaret bär?!










wWw