Överlevande # 1 : Lösenordslös

med snö upp till knäskålarna
och regn ned till näsborrarna
samt storm in i magsäcken
men inget tak
att bli kvar under
förväntas hans is-spruckna fingrar
öppna den senaste appen
med bokstäver han glömt
för tolfte gången sedan jul
hur hans sondotterson fixade fram
på mobil som ingen laddare
längre vill kännas vid
- annars får han ingen tid
i kön till någon
potentiellt fortfarande en människa
som skulle utforska vad
gubben behöver i övermorgon
jobba på
att jobba med
för dem som bara får
arbeta i nödfall
helst skulle han skriva en lapp
och lägga direkt i en låda
men sådana fenomen
känner systemet inte igen
inte igen
tänker han ta emot tjugo laxar
utan motprestation
som hans låtsas-svarta granne
gör bara för
att folk vägrar pröjsa
poesi istället för dagis
eller hellre än gammal hederlig äldrevård
kunde ha stött nycirkusen
av sociala upprättelser
jävla fina identitetspreferensmarkörer
i all sin halvhumanism
blinda inför gatan här
där gubben sopar undan slasket
från kommungränsens staket
som han helt fräckt nyttjar
till otjänligt vindskydd inatt
lika lösenordslös
som käkbenhård
nåväl, alltjämt är
ju hjärtat vid liv







min kommentar till kommentar annorstädes :

Jo, även om jag ligger ljusår ifrån den hemlöses helvete, så har jag börjat bli alltmer skeptisk inför framtida scenarion.

Fastän tillhör dem som har koll på vartenda lösenord och hittills hänger med någorlunda i "utvecklingen" - så vill jag i vissa fall inte.

I varje fall värt att försöka leva sig in i andras horisonter....

Ja, det där med dörrar o toaletter som är betalkort- eller nät-beroende, tycker jag är absurt. Alltså möjligheten är utmärkt - men när det enbart bjuds digitala vägar och allt fysiskt är bortkopplat... då blir jag rejält skrämd. Otäckt nog när portar är avhängiga knapp som kräver ström.

Tror min potentiella cellskräck som jag aldrig kände förr i tiden, är kopplad till all denna genomgripande teknologi. Redan i händerna på yngre förmågor, som iofs kan mycket men saknar perspektiv...




0W0