..för mig den bland Häggkvists tidiga låtar som vuxit
allra långsammast, ett litet steg per år eller så... från en av de minst
gnistrande, lagom gäspig, till att idag kännas suveränt skön, snyggt
trygg och djupt befriande, helt enkelt.... (dold mitt på B-sidan även i
sin engelska version)
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar