kring Budaslottet i Budapest

Minnets Gudomliga Grimm

Ackord # 19 




Fröken högläser för oss

ur Grimms sagor om Gud

om Gävle och Nangijala i geografin

trampar sin orgel över berggrunden

steg efter fingrar

medan ditt starkaste flickskratt

mellan molnslöjor glimrande brett lyser upp

varenda linjalmarkerad mardröm

som jag vågar ha eller inte vara

om att aldrig förmå simma

andas snirkliga, krokodiliska bokstäver

ur digitala siffror, totalt vattentäta

83, 84, 85, 86, 87

medan våra plötsliga näsblod

fyller varsin bänk

tränger trösterikt in i omslagspappren

ändå gladaste tiden någonsin

är då

ritar jag oroligt roliga gubbar

börjar greppa alla idolda figurer

från Gunnar Gren till Gamorrean Guard

byter gamla klistermärken

mot nya synthslingor

i den illgrönaste ryggsäcken

läggs orangea skruvmejslar

skall vi flyga genom gruvgångars grift

och sen cykla över vattenytan

oändligt gränsmedvetna

gurglande fluorsköljda

mellan A-gruppen och B-gruppen sjungande

om C.G. Jungs näsblod utgjutet

såsom aldrig sedan dess

säg hur gärna vill du

hänga med mig till Guadalajara

eller några alldeles andra gränder?!








0W0

inhemska Limerickar

svallande Sundsvall



en sköterska sjuk ifrån Sundsvall

förväxlade barnskrik med hundskall


i saknad av blund

sågs hörnbrädan rund


mens hjärtat behöll sitt sekundsvall





Sundsvall som tätort är runt 21:a folkrikaste i Sverige, som kommun cirka 17:e. Minns inte hur mycket/lite jag sett av stan, men grunnar på att bo på hotellet Knaust så småningom möjligen redan i sommar. Minns emellertid en söt klasskamrat vars namn var Sundvall och som flyttade norrut...?


och någonting om Arboga vet/visste jag föga, förutom att de ska ha årlig karneval snart, rymmer minst två medeltida kyrkor, en å, och tydligen är vår 115:e folkrikaste tätort









Böjd över Arboga



en knäskål placerad i Arboga

på kullersten mellan två armbågar


höll längs sommarlövsal

riksdags grå karneval


bar brospannets fridfulla argbigga





0W0

Maskerad till Mugglare eller ingalunda

Tortoise no 15




dold av fantasi


mer vanlig än många er


ler åt maskerad




min hemlighet tycks förbli :


är varken troll, trans, trollkarl

 
skyldig utan sköld ))


mot trög gråt spänns snabb pils skratt


((( got shot by Katniss




outklädd bland troopers, elves


hann ej välja hur jag dör












0W0

Another Surrealistic Pillow

Bookend no 10






...lägger jag äntligen mitt arbete mot dina bröst, som surrealistiska kuddar perfekt rubbade, hör kulörerna från en avsevärt mer dramatisk tid, mjukt spända i dess hårda dis, där hela staden roterar våra ledsna ballonger, närmare skratt, lika högt som guldfisken.





0W0

Giraff-klaveret

Ackord # 17 





Giraff-pianot

vari vårsaven stiger

klingar högre än trädkronorna

tar ett oändligt bett av katedraltornen

sin godaste ton

med elakartade bakslag

får karafferna i skåpet att skorra

av revoltär konservatism

inspelar allt från Afzelius till Liszt

eller ännu mer folkliga eremiter, så sällskapsresliga

i sina ofrivilligt hemliga G-klavar 

0W0

självTorterande element

Tortoise no 17





under skal av skräck


bor en kärleksfull polis


skall skydda månen




mot sin egen törsts öken


next step goes to Mexico





*    *    *

*    *    *





till slut Tortuga


lyfter bort bedräglig hatt


från äldsta tavlan




på tempeltrappan upplyst


står djuret brett gråtande







0W0

även Bratislava var Bra

Elevatorn inklusive (icke)komplex Turist

Tortoise no 11




climbs every tower


to heaven in Vienna


older than hell's bells




har jag blott hunnit ett halvt


rädd bli instängd i vägval...?!








Tortoise no 16



svenskor här i Prag


längs varje prång hör jag dem


hur låren glänser




så supersnabbt går sekler


hann varken hem, sex, skjuts, slott






0W0

Trappan ur Vallgraven

Tortoise no 12 (från dröm)





kravlar jag runt på


stans ödsliga kajtrappa


lika bred som brant




klättrar grupp efter grupp upp


hittar prompt varsin sektion



*    *    *

*    *    *

*    *    *

*    *    *



får ögonkontakt


genom kameran med hon


ej mött på tolv år




kramas vi bort' vid tornet


hon dock bråttom till pjäsen








0W0

Minutmakaren Åter i Semestermässigt Arbete

Åttonde avsnittet i min fantasymässiga sagohistoria




Återigen ändrade Minutmakaren vinkel på visarna. Mustascherna hängde bra precis med i svängen. Plötsligt hade det blivit hög tid att ta semester ifrån semestern. Hem till arbetet flög professorn flera dagar före det var tänkt. Knappt insläppt i sitt klocktorn höll han på att bli. Ty de två sköldpaddorna befann sig på kapitalt skilda ställen i staden, alltför orelaterade till varandra, såpass att porten icke fick den välbalanserade signal som upplåsningen krävde. Ingen nyckel av guld fungerade för denna sorts magi, som var mekaniskt grundad på mycket större system än själva kraften man lade in i unika ting. Seifert & Safira måste finna varsitt påminnande prång, innan dörrhalvorna härborta förmådde öppna sig överhuvudtaget.

Dock klyftigt nog hade denne minutmakare plockat med sig reserv-frukterna, dem som han redan mixat passionsfrukt med granatäpple i. Klöv man en sådan frukt kunde vardera halva lätt tolkas som skalenlig modell av en sköldpadda. Husen var ibland förbluffande blinda. Tillika lät sig tornen titt som tätt luras. Professorn tog en extra aprilpromenad och placerade dem i parallella gränder. Bara arton minuter förlöpte innan han befann sig återkommen i sin allra heligaste bostad.

Det plingade till som i Puppet on a String, trappan gick på lika få språng som i barndomen, och i nästa ruta stod Minutmakaren vid badrumsskåpet för att revaxera sitt tredje öra. Han hade gärna stått vid kylskåpet och lossat kapsylen från en trappist-brygd ölflaska, men nu ville arbetet hellre komma i första rummet. I andra änden av staden var säkert Fladdermusan fullt sysselsatt med sina sömnader och hattmakerier, all textil poesi som hon tycktes utveckla dygnet runt.

Damen på det exotiska hotellet hade påmint professorn om Fladdermusan, hans väninna på avsevärt närmare håll. Bägge kändes erotiska på det där öppensinnigt självcentrerade viset. Fastän hotell-mademoisellen varit en betydligt tyngre variant, rent fysiologiskt, vägde dock sömmerskan skönt mycket mer i psyko-kemisk bemärkelse. Nu saknade han denna fladdermusa av halva sitt hjärta. Minutmakaren kom på sig med att längta ihjäl sig, under loppet av två sekunder, i ett riktigt mörkt turkost ögonblick.

Sedermera tänkte professorn hela arbetskvällen på hur de kunde mötas därute i hennes vindsvåning, på hur himla dum han eventuellt var som slagit sig ned härinne, mitt i urverket. Underwear Square 42 som hon bodde på, det låg ju inom mänskligt räckhåll... inte minst om man tog en motorcykel-taxi, samt såg till att ha en ny kostym-beställning i nedtecknad beredskap. Både sitt livs livrem och hennes bästa strumpeband torde han gott behöva i sin ängslan. Akten med hotell-mademoisellen hade blivit mer än lovligt ofullbordad, ett smärre fiasko, mätt efter hur upphetsade de trots allt hade varit. Så nu ville Minutmakaren återfinna sitt nya självförtroende, i form av spännande men trygg form. Fickor med invändiga dragkedjor hittade professorn aldrig ute i vanliga handeln, endast hemma hos Fladdermusan.

Dessutom var det tillräckligt längesen som hans bild av hennes kvartér uppdaterades, redan ett par år sedan, så passade perfekt under just nästa veckas måne. Då skulle professorn vara beredd att få reda på sin älsklings aktuella status, huruvida hon bodde kvar i butiken, vad hon mumsat på till frukost, ifall hon levde, och vilka kulörer på skorna hon valt idag. Variation uppskattade hon, och variation var vad hans tillvaro bestod av. Egentligen ändrade sig Minutmakaren aldrig. Samma projekt som under hela sitt liv ville han få fortsätta på; kände sig blott kommen till förstadiet. Men från vecka till vecka, mellan alla olika timmar, begärde professorn hur ramverket skulle variera. Jodå, ini de mest egensinniga detaljer...

Semester-semestern inleddes samma morgon med genomlyssning av varenda version av den odödliga sången IF I WERE A CARPENTER (and you were a lady - would you marry me anyway??). Detta njutningslystna jobb, under vilket Minutmakaren satt och glodde på väggens hängande verktyg, djupt koncentrerad, tog ett par dygn i anspråk. För det fanns fler inspelningar än man kunde drömma om. Tim Hardin såsom upphovsmannen hade ändå inte gjort någon direkt delikat tolkning. Mest dramatiskt gripande fann professorn vara versionen med Dave Dee, Dozy och de andra i det legendariska bandet, som förmodligen varken satt sina fötter i Zabadak eller Xanadu. Till och med Vreeswijk hade karvat ihop den svenska varianten "Om jag vore arbetslös". Om folk hade känt till Minutmakarens existens, skulle han nog i mångas ögon varit absolut arbetslös. Men faktum var ju att han drunknade i sina egna uppdrag, hade fler trådar än någonsin att spika ihop.

Uppladdningen inför att träffa Fladdermusan förvandlades således till en aldrig sinande labyrint. Kanhända var det samma gång som alltid...? Ty denna konstfärdiga korridor, hur originell den än föreföll, visade sig ingalunda vara olik alla labyrinter han någonsin givit sig in i. Minutmakaren mindes inte längre första gången, då han blott varit pojke och ingen professor. Förmodligen hade han blivit så stressad av all nyfikenhet att han aldrig lagt märke till symbolerna som tecknats på var åttonde vägg.

Nåväl, vad gjorde den missade erfarenheten egentligen? Om rollen var bra så tålde den att spelas om igen. Ögonen hade vidgat sig ännu ett varv. Det var likafullt först nu som Minutmakaren kände sig verkligen villig att repetera hela äventyret, varenda gammal episod av sin framtid.






0W0