Organistens Backiga Bygge

Grund nr 9 (inräknas även som tolfte Bron)



Bygger upp
bygger upp
river ner
bygger upp


med romantiska kvadrater
längs brutala cirkelgångar

det böjer sig symfoniskt
ett mystiskt symptom


denne Anton Bruckner
stora bocken Bruse

svävar lite otäckt, en andaktsfull bro
från berg till berg


begränsar sig befriande


hägrande hök
ruvande duva

vaksamma lilla ansiktet
uppsatt på tjocka totempålen

brokigt renodlad


brassar på
Brassar på
tar en paus, sitter och ugglar i träblåset
brassar på


brinner i orgelläktaren
Evas megalomaniska orgasm

släcks så med vigvattnet
Adam gråter organiskt dess process

i Ess-Dur
en sjujäklans skur


har de nakna lagt sig i sakristian


bäckahästen flyger
sakta över bäcken

klättrar alltjämt utmed backarna
i österrikisk höstvår


river upp
river upp
river ner
river upp

Roten en bjässe till björn
hjässan av mässing som örn


knäcks på mitten
itu nu
världens vackraste hjärta


sjunde symfonin
den grövst spirituellaste
färdig för hundratrettio år sen
har två kvar

Revolution nummer neun

backar fram
backar fram
backar bort
Backar fram







wWw

Spirituella Djur Skyddande Skyndande Symbolik

Grund nr 7

Skyddsänglar har jag aldrig ägnat något studium, men nu när jag läser hur "djur" kan fylla liknande funktion, så väcks min vilja att ta reda på vilket som verkligen vakar som bäst över mig...





Är du helst den lugnaste Hästen så hastigt framrusande?

Har du inhyst Haren här i mitt fartblinda nervsystem?

hör du Sköldpaddan
under vårsolen
alltjämt sömnigt gömd
liksom ögongrusande??

Undrar om du uppstår som Ugglan högst därute på de vises gren?

gärna lyfter på Hjärtats tyngande sten
som den tryggast behjälpliga Björnen gör?



är du ett Djur
som fördjupat dig till andlig form?

eller är du en Ande
som antagit djurisk skepnad?

kanske snarast en Människa
som lärt sig gestalta ett djur?

månde definierar de
dig som en Diablero??

ett totem törhända
som dött eller alltjämt lever??



Var du Vargen eller Wargen
som vill umgås med mig genom varje liv?

Finns du fortfarande som Fjärilen
redan undflydd en förväntan
inför alla de finaste, godaste somrar
av den eviga april minns vi minsta fragment????

Fiskar du upp mig?

Spinner du kattlikt dina Spindelnät omkring min största rädsla?

Är du Älgen som Älskar mina spår...
som skall följa dig långt utanför skogar?!?







http://www.spiritanimal.info/


wWw

och tänk då den vackert värmande våren snart här!

När eftermiddagarna börjar bli långa som teveserier... Mest av alla tider älskar jag nog det lugna framrusandet, dess ögongrusiga uppvaknande!! :) Så kanske dags att plocka ner min jul-ljusstake nu - även fast den inte står direkt i fönstret. Det enda jag saknar är lite mer snösmältning innan...







wWw

HELTÄCKNINGSMATTA

Grund nr 4 




Växte vi upp med heltäckningsmatta

kröp omkring längs de mjuka kvadratmetrarna

mitt i världens mysigaste mönster

utan ände


befann oss hemma i hallen

inte alls hos offentligt hotell

behövde sällan fötter frysa

och aldrig heller dammet nysa

mamma så flitigt sög bort


under detta 60-70-tal som låg

kvar hela 80-talet

kändes friheten med tillräcklig måtta


fick man för sig att fingra på kanterna

och lyfta en flik

kunde man gömma en klippdocka

eller idolbild under


om någon ställde väggens spegel på golvet, sågs en backe

helt sluttande nära

som kunde vi simma uppför

samt neri


säkerligen dämpade mattan skönt

både barnskrik och skrammel

eller teveprogrammet


ju fler år vi lekte på universum

desto mer kom materialet

att bubbla sig

och bubbla sig

tills vår bilbana fått naturliga gupp

för bollar att försöka

bli liggande på







http://www.heltäckningsmattor.com/
 

wWw

Bonusrunda från Bortre insidan

V45 : åttonde avdelningen av ett märkligt trav




ett lopp som ingen tippat på

ens alls skulle utspelas

sprang fram ur hisnande håleryd

går Hess Dur i ledning längs bonusspår

med gävla god fart

tar Road Rewinder revansch på ryktet

försov sig gjorde den bästa bland kuskar

nu startar Barbra Brogren

direkt upp på bortre insidan

i rygg på ohyggligt starka Hold On Tight

tar täten utan susning av sin skugga

då kommer Bybogubben

i sista stampande flyg

kör hem hela happarajset







fotnot : Jamen va sjuttsicken! Försov mig just och hann aldrig lämna in V75-kupongen! Efter hård morgon med extra utdelning och allt uppkollande... Dessvärre blir jag glad då (eller lättad) när mina utvalda ingalunda vinner - varken Loke So Lovely eller Engla Håleryd höll sig i tätstriden. Nu vågar jag följa alla loppen ;)






wWw

Föll i Pöl

Grund nr 3 : Lerpöl



inatt drattade jag
ner i en lerig
vattenpöl
plötsligt
fastnade med cykeln
mitt i
fick ner ena foten i
det halvmeterdjupa
men vek sig
i alla fall
har aldrig funnits någon
tillnärmelsevis lika stor
PÖL
där förut
skönt nog var det
bara en kvart hem
och mina sinnen hade
redan blivit
ner-regnade under
tre timmars arbete
så jag blev snarare upplivad
av den oväntade
prövningen
som att halva kroppen
drogs ned i helvetet
medan andra halvan
svävade upp mot änglamånen
lyfte jag
cykeln och mig
som om inget hänt
däremot telefonen
mådde sämre av badet
fick genast byta ficka
till den mindre dränkta
får se ifall
mobilen kommer
till liv igen
när komponenterna torkat...
som tur är
hade jag bara den urgamla
med mig
och hade jag ej
haft goretex-kläder på
både benet
och armen
så skulle nog den fortsatta
färden blivit jäkligt
kylande
iom att plusgraderna inte
var alltför många
tog jag skogsslingan mest
för att slippa stressas
av massa morgontrafik bakom
genomblöta glasögon
men sånt hade ändå varit långt lättare
att hantera än denna
mörklagda pöl
som plötsligt
växte och växte och växte och...
vinterdäcken har tagit
mig igenom
snödrivor och
all sorts halka
men lervälling rår de
ej helt på
och skorna fick också
fortsätta duscha
här hemma nu




wWw

Bara Där igen Omvandlad

...i förrförra drömmen skulle vi plötsligt fortsätta en termin på gymnasiet. Sådant brukar jag drömma med jämna mellanrum, men den här gången hade det gått tjugo år sen senast för allesammans. Det var inte bara jag som tvingades återvända till den gamla världen, som de andra brukade vara inne i redan. Nu satt halvt välbekanta ansikten och väntade på en helt ny fortsättning. De flesta hade redan slagit sig ner bland spridda solstrålar i vad som föreföll vara ett kombinerat kök och bibliotek. När jag vandrade in igenom salen med min hatt på huvudet, log de några i taget, medan jag mötte deras blickar. Fattade fort vem som var vem. Och de såg direkt vem jag var, till skillnad från under de trenne åren i verkligheten. Nu kändes det mest intressant, inte längre plågsamt, att matematikmagistern strax skulle komma och sätta igång med sinus och cosinus. Jo, jag kunde nicka icke-nervöst även åt HENNE samt de tjejer jag varit smått förälskad i. De skulle nog fortfarande aldrig bli förälskade i mig - hade säkert rentav barn som inte kunde ta med hit. Däremot två tjejer som jag väldigt sällan uppmärksammat, fattade nu störst intresse för min person. Det visade sig på facebook där de gav kommentarer - något som man aldrig kunnat göra på den tiden, ens i sin vildaste fantasi.




...i senaste drömmen var vi på en av de vanliga barerna, bara det att den hade flyttat utomhus. Nu inkluderade klubben en mycket backig park. Även ovanligt äldre människor gick och minglade längs stigarna. Ett gäng djur kom gående uppför största backen. I huvudsak var där stenbockar som gjorde ansats att springa och stånga mig, men stannade och lät sig fotograferas. Det var någon dans el dyl jag utförde för att få dem, och mig, avspända. Före jag blev ensam bland djuren hade kamraten och jag stått och pratat med klubbägaren, som idag dessutom agerade bartender. Hade med mig en egen påse O'boy-pulver, som jag frågade om det gick bra att få ett glas vatten, att blanda med. Jodå, men det chokladpulver som blev över var inte lika säkert att de ville förvara i baren, tills jag skulle hämta det vid hemgåendet. Man kunde alltid få för sig att det var någonting annat än O'boy, vilket jag aldrig tänkt på.




wWw

Kometens Konstiga Hemkomst

- en frågebåge??




Kometen hade farit genom världsrymden i en besynnerlig båge. Äntligen hade kometen kommit tillbaks till den gamla galna poeten. Poeten hade de senaste decennierna suttit ensam på sin älskade planet. Om några hade varit där skulle några ha sett planeten som gredelin. Nu såg ingen att den är indigo. Orden hade blivit färdiggräddade och språkets skorpa lagom frasig. Febern hos kometsvansen hade medfört försommar mitt i februari. Den regnbågsblöta självömkan hade blivit så gott som bortblåst. Suddgummismulorna fastnar ej längre i färgen. Oljan hade torkat av sandkorniga pigment som gnistrade i galenskapligt gult. Kometbanan hade nu smält samman de bägge ihoppressade halvcirklarna. Kontentan hade blivit en hel ellips. Vips! så sådde poeten de potatisar som någon gubbe hade skördat många år tidigare. Det sker i sista bågsekunden. Tillråge på allt hade kratrarna vrängt sig ut & in, blivit bubblor snarare än bucklor. Albumet som spelades i bakgrunden hade varit med Genesis, sedan med Electric Light Orchestra, glidit över i King Crimson, tillbaka mot Mothers of Invention, plötsligt hoppat rakt på Sparks, vänt ända borta vid Supertramp, slutligen bytt sida till Yes, och nu var musiken med Marillion. I mellotronen hade trollkarlen stoppat ned legatobågar och böjda flöjter. Det hade låtit som om någon gråtit, men i själva verket hade det varit skrattet som tog sats för att slunga sig ut. Bumerangerna börjar fara i märkligt zick-zack-mässiga banor över rymdvalvet - kanhända för att icke krocka med varandra?! Poeten hade sett ett tecken och kallat det för frågebåge. Nu hade både kometen och poeten fångat upp himla många frågebågar : ???? ??? ??? ????






...mitt i poeternas Båg-stafett...




wWw

Dubbel-Sjuan skördar och sår

V45 : sjunde avdelningen av ett märkligt trav



först kommer den andra sjuan

sen kommer den första sjuan

vann nu var för sig tillsammans

fjorton gånger insatsen

som uppfödarna köper en barnvagn för

tills lillen lärt sina ben

att springa lika lätt mot den fjällhögsta sten

som bocka inför leriga bäckfåror

så och skörda

varken för att fiska eller fjäska

bara få ett hum om hur den värsta

avundsjukan kan kännas så

i bästa fall förstår ju ungen segerns sälta

och väljer sina viktigaste strider







wWw

Figurer jag Ritat 1983-84 förmodligen

Konceptionen Mig

uppslag till ett horoskop för befruktelseögonblicket




måhända

under vintervärmande snötäcke

på en bädd av blåsippor

eller bara

mot trygga bruna kuddar

i en helt vanlig lägenhet

fick mitt liv

sin befruktan

vid bra precis denna tidpunkt

dess lugna ljusnande

(så åtminstone på det viset
befinns jag i Aquarius
med massa fantasi-stinna fisk-inflytanden
och ett stenbocksben)

sedan

tagit har numera mina år

tretton gånger tre steg

på det fyrtionde








(ofärdig - fortsättning följer...?)







wWw

Rektangulär Kyss i Repris

tillkom för tre vårvintrar sen, när jag skulle skapa serie-manus, smått omgjord nu




1
ATT är fast bestämd att kyssas

2
HUR vill bara ha en gul kyss

3
ATT knallar iväg för att hämta en gul kyss, ända borta vid rutschbanan där solstrålarna har åkt många gånger

4
HUR känner hur hon ej längre vill kyssas med en sådan typ, både barnslig och omständig

5
NÄR kommer fram och erbjuder en hastig kyss

6
HUR har redan glatt tagit emot NÄRs kyss, innan hans erbjudande hunnit bli besvarat

7
VARFÖR undrar hur tusan man kan skilja en kyss från kyssandet - det är väl ändå själva de kyssande som kysser kyssen?!?!

8
HUR trutar med ögonen, blinkar med läpparna, och slänger iväg en kyss till VARFÖR

9
NÄR blir förnärmad, har redan målat om några rosa kyssar till ren svartsjuka

10
ATT dyker upp på nytt, bärandes på en rektangulär kyss (hittade ingen gul)

11
ATT märker att den rektangulära kyssen är enkelriktad

12
HUR hånskrattar honungsmjukt, tar sina blinkande läppar och kryper ihop hos VARFÖR

13
NÄR blir närgången någon helt annan gång, närmare evigheten

14
VARFÖR förstår inte hur HUR kan vara så ombytlig, men känner att kyssandet får rum i de flesta av kyssarna




wWw

Uppförsåkning eller Travslalom

ännu en Sällsam Sport



Varför glida utför sluttningarna i vartenda lopp? När man istället kan glida uppför!

Uppförsåkning är en ny variant av vintersport (om än ej riktigt så flitigt omsusad att den nått OS ännu). De få djärva tävlande färdas ett par kilometer från landbacken upp till toppen.

Startfältet avgår i samlad tropp, till skillnad från i vanlig slalom och störtlopp där man lättare skulle ha åkt på varann. Vissa vittnar dock om motsatsen, att de tappra ibland tappar kontrollen och börjar glida baklänges - till sina medtävlares lycka eller olycka. Otäcka scenarier var snarast en del av uppförsåkandets ungdom, innan man uppfann hållbara lösningar.

Skidorna förblir förstås påspända från start till mål, men för att klara av hela loppet har man dessutom anlitat hästar. Likt kuskar håller sig åkarna i tömmarna, medan hästarna i sin tur håller skidorna löpande, kan man säga.

Tre fjärdedelar av sträckan körs med häst (75%). Därefter spänner man av allt utom skidorna och vissa muskler, under sista fjärdedelen upp mot målgången. Hästarna får naturligtvis fortsätta vara med och tävla hela vägen upp.

Oftast vinner någon häst, eftersom de får springa precis hur de vill sista biten. Under loppets inledande 75% är det trav som gäller. Ganska sällan tar någon människa segern, emedan man hunnit bli mindre uppvärmd under första tredjedelarna.

För övrigt gäller som för vanlig Super-G osv att hänga med i svängarna, dvs att i rätt ordning runda bägge sortens portar. Här består emellertid portarna av konstgjorda träd - inga simpla plastpinnar nedkörda i snön.

Träden utgör kreativa hinder för grenen travslalom, på så vis att vissa hästar helst stannar och mumsar på dem. Hälften har äpplen i sig, hälften har havrekakor hängande. Av god taktik kan en kusk se till att lägga sitt ekipage längre bak i fältet, för att sedermera fara förbi de stackars krakar som blivit alltför mätta för att orka vidare upp.







wWw

TROJKA

V45 : tredje avdelningen av ett märkligt trav




Trenne travare i bredd

strider tillsammans om högsta stjärngnistret;

börjar minst en galoppera



i balans
i balans
så i obalans...



Våroffer inviger vinterns spel

hela baletten som halkar över världens kant;

hittar ett maskhål tillbaka








wWw

Gruppdynamik på Fyra eller tre

Upptäcker återigen hur jag brukar inta en mellanroll. Mellanrollen lutar ömsom åt rival, ömsom åt responsgivare. Särskilt tydligt i konstellationer om fyra personer : där blir jag samt någon till dem som ideligen försöker prata mer + ideligen försöker lyssna mer. Vi blir varken "ledaren" eller "följaren".

Berättaren (=ledaren) brukar stå för cirka 60% av pratet, väljer vilka teman och linjer som gäller. Lyssnaren (=följaren) brukar stå för 0% av pratet, nickar eventuellt. De bägge mellanrollerna slåss om återstående 40%, eller försöker i bästa fall ändra hela fördelningen i gruppen. Vi pressar från varsitt hörn fram frågor, ifrågasätter, fördömer, berömer, skämtar om, jämför eller börjar berätta nåt helt annat.

Jag och den fjärde sitter som på nålar, beredda att böja samtalets bana. Ibland vill vi introducera nya trådar, ibland drar vi hjälplöst i de redan spretande, för att få ihop väven med vad vi/jag/han/hon/de ville ha sagt för fem minuter sen. Någon enstaka gång finner mellanrollerna varandra istället och bildar en egen dialog - så kan svamlaren få tvättsvampen för sig själv :)

Mitt enda riktigt fungerande sätt att lyckas bli ledande berättare, består i att skriva. Då kan jag få en trogen publik på allt från noll till några personer. Samma sak med att göra saker. Även när jag skulle behöva hjälp eller skulle uppskatta sällskap, så blir många saker rutin på enbart om jag gör dem själv/ensam. Samma sak med att uppleva saker.

Ibland är lyssnaren ingen lyssnare, utan längtar bara passivt därifrån. Och berättaren känns ofta igen på att hen närsomhelst kan bestämma sig för att showen är slut, genom att exempelvis rusa därifrån eller ställa sig och göra något relativt privat. Då brukar de kvarstående befinna sig i sådan obalans så att cirkeln/kvadraten/triangeln upplöses, så att var och en passar på att återvända till sitt.

I egenskap av mellanroll tycker jag sådana uppbrott är högst oförskämda, simpelt slumpmässiga. Även om jag samtidigt kan uppskatta luckan som uppstår, och ibland vill se chansen att snabbt bilda ny konstellation.

När vi är tre personer blir det lite tydligare för alla inblandade vem som hänger med, vem som styr och vem som flyr. Trots uppenbarheten tycks jag ha ännu svårare att fylla talarens och lyssnarens roll där. Kanhända har det med de ojämna paren att göra? Skulle jag lyckas bli ledare (alltså dålig ledare) eller följare fullt ut, så känns det synd att lämna någon annan i ensam, ostadig vinkel. Koncentrerar mig hellre på att vara mellanrollen (nu helt utan konkurrens från någon fjärde part).

Emellertid, i trion måste jag tyvärr ligga på som en igel för att hålla minst den enas uppmärksamhet, och helst bägges :) För om de andra två får ett finfint samtal med varann, så hamnar jag hopplöst utanför (ingen söker dra mig tillbaks i första taget). Har visserligen väldigt lätt för att bli igel, men minns ännu väl hur det kan kännas att inte ta sig in.





Svar på annorstädes kommentar : Ja du! Och medlaren är egentligen den äkta ledaren, som en ledare bör vara för att motivera en hel grupp, hjälpa alla att slå an sina bästa strängar. Men mina motiv hamnar alltför lätt i ömsom rivalitet, ömsom reaktionism, ömsom överkreativitet, ömsom rent betraktande för medvetandets egen skull. Så jag blir sällan någon verkligt bra medlare heller, fastän jobbar på det som livsuppgift...



wWw

V45 : första avdelningen av ett märkligt trav

från tredje par invändigt


i rygg på Rolling Rosinante


ligger jag i hisnande fart och avvaktar


[    [    ]    ]    [


där fältet redan har plöjts upp


smyger jag ut i bästa spår...


korsar sista kurvan,


bänder den hårdaste raksträckan till


en fullkomligt infernalisk spurt!








wWw

PåHittade MänniskoVarelser ÅterFunna

från 1989-90-91
bland dem jag tecknade i blyerts + pastellpennor

Båge för tusentals tusentals Glasögon

Fristående stafett-etapp. Böjande av en båge till en annan båge. Bumerangen sänds vidare via en skrivarvän på poeter.




Triumfen vände tillbaks

som ett tappert slag i spegeln

när Jeanne d'Arc trodde

det var Augustus hon träffat


Visade sig emellertid

de behövde splitt nya glas

båda två

i sina goda gamla bågar

ögonblickligen



Utanför rutan gick världen

i tusen megabyte

omkring och bläddrade historien

från skärm till skärm

med regnbågsfärgade uniformsärmar







wWw

Drömmer Vi Kysser Oss

nästa piruett



Du drömmer hur jag kysser dig

Jag drömmer hur jag kysser dig

Men ändå blir ej kyssen av

Vi pratar om att flytta oss

Vi vet ju att vi sitter här

Jag undrar om jag drömmer dig

Du undrar om du drömmer dig

Vi väntar tills du kysser mig

Nej, steget måste bara ske

Det reser sig och lägger sig

Vi kysser att vi drömmer oss

Vi minns nu hur vi glömmer där

Du känner hur vi kysser mig

Jag känner hur vi kysser dig






wWw