Klistermärket

halva i kortlek


vart du än din världsbild vänder
står just den i någons händer


ser hur kejsarinnan roterar
likt lyckans hjul
narraktig

utmanar hon mig att plocka ut
kortet
som jag lockas allra mest
bedårande av

drar hon smeksamt av
kortets baksida
tills enbart framsidan består
fäster hon den
mot min panna
likt ett klistermärke

gör kejsarinnan likadant
med halva leken
klöser loss papper
klistrar upp mina kungar
och treor och djävlar och varenda page
på varsin
passande kroppsdel


((drömmer jag att hur hon
än blandar leken
kommer Händerna fram
igen o igen
härrör sig
knappast till vågskålen, ty
de roterar orättvist
som nr 10 och 01 och pekar
snarare på äppelparet
fast intresserar mig enbart
för de obegripliga figurer
vi bär på ryggen
men aldrig får fram))


förväntar hon sig så
få en motsvarande
behandling för sin lekamen
betäckas
med den andra
halvan av leken

men jag ville ju klistra på henne före
hon på mig

nu kan denne knekten
knappt röra sig
för alla korten
börjar skramla som svärd
klirra som mynt
knirra likt käppar
skvalpa över som de bästa bägare

nu förmår han på sin höjd
ta råd
ur kuperade händer
men inget ge
med sin fyrkantiga dräkt
av dubblerade betydelser

en idiotiskt intetsägande arketyp


dessutom har damen
redan sett till att spara
sin diaboliska idol
åt sig själv

det är han som klistrar fast
halva leken
i halva leken
och sedan ger en sitt svärd











wWw