Den Orangea Papperskorgen

101



I

Om en orange papperskorg
handlade min första riktiga
dröm
bland dem jag minns.
Denna papperskorgen var levande
och gick omkring
med ögon och mun
men varken armar
eller ben vad jag vet. Nästan lika hög som ett litet höghus
var den orangea papperskorgen
och lika kartongformad.
Egentligen kan man undra
varför den var en papperskorg
men så var det.
Den talade till mig, mumlade skarpt
någon sorts instruktioner
som jag glömt.
Pojken som var jag
stod och pinkade
med sin lilla väska i andra handen
innehållande ett pussel.
Jag ägde många pussel
på den tiden.
Papperskorgen strök omkring i korridorerna
och skulle säkert hitta mig
var jag än höll hus.
Inte alls var den på jakt, bara övervakade,
samlade information
med sin knappt urskiljbara blick
och gav instruktioner
med sin rektangulära mun
och jag kunde knappast undgå
att upptäcka den orangea
papperskorgen när den var
framme.


II

I verkligheten hade pappa faktiskt
just en orange
rund papperskorg, i plast,
fast mjuk
med nätmaskor i
- kanske så att alla papprena skulle få luft?
Små kvitton kunde dock
trilla ut.
När vi var riktigt små
tror jag papperskorgen var hårdare, för då
vände vi den upp o nerpå
och stod på
den för att plocka böcker från översta hyllan eller så.
Pärmar hade pappa
också gott om, många med orangea ryggar
som man hade då
både hårda och mjuka.
På hans jobb fanns det så obegripligt många pärmar
så det var rent besynnerligt.
Därmed associerar jag orange
med arbete
trots att det är en socialiserande och aptitretande färg
eller kanske just därför.
För att inte tala om alla verktyg,
genomskinliga skaft på sylar
och hammare i hårdplast...!
Också en ask
i hårdplast, åtminstone en orange
med bokmärken inuti
och uggla utanpå
fanns i en byrålåda. Jag fick déjà vu
när jag upptäckte den
och drog bort gummibandet
precis som kring buntar
av filmstjärnebilder
eller samlarklistermärken.


III

Numera har jag författat
så hemskt många skriverier att de inte skulle få plats i
hundra eller ens tusen
papperskorgar. Bara i den elektroniska får
allting plats
åtminstone potentiellt
trots att den är mindre.
Papperskorgarna de orangea
fanns också i hårdare plast, ofta hängandes utomhus
på ganska rostiga stolpar
med en tydligt papperskastande
streckgubbe på,
men nu måste det redan
ha gått år
sedan jag såg någon.
Bara en och annan sophämtare susar förbi
i orange dräkt
fast vissa bland dessa farbröder rentav
är yngre än mig. Idag
sker min enda dagliga
kontakt med orange
via symbolen för Firefox
eller Java update
eller apelsinskalning, ibland
någon tjej med orange
nagellack - för vem vill köra
med en hel bil som verkligen syns?!
En period bar jag orangea
skjortor
precis som jag sett på kort
från 70-talet, men idag
ser jag den helst som en komplementär kulör
för jag har lärt mig ha smak
att utsråla lagom aptit
trots att den är större än någonsin.


IV

Tror att den orangea papperskorgen fick
vara med i bara en
enda dröm
och inga versioner.
På den tiden fanns visserligen episoder
men inte video.
Så vi såg saker en gång
och kunde varken spola
eller stoppa.
Precis som i en dröm!
Möjligen underlättade det för ökad närvaro,
fast begriper ändå
inte hur folk
kunde hinna uppfatta särskilt mycket
alls,
i synnerhet knappast av filmer
som före o efter 40-talet höll ännu högre tempo
än före o efter 70-talet
då det mediterades
över objekt och
subjekt, på ett
sinnesvidgande sätt, från en enda mångskiftande
horisont i taget, drunknandes
i den orangeblommiga tapeten
trots hur dess stickande sympati får blicken
att studsa
tillbaks, fast fortfarande
verkar det mest bara vara
jag som gör
pauser.
Ingen direkt mardröm
var den om den
orangea papperskorgen
men tillräckligt påtaglig
för att rycka upp mig ur sömnen, få mig att landa
klarvaken i sängen.
Budbäraren hade nått fram.









101