nu hade hennes ljus blivit starkare än självaste solen
mildare än månen
hon visste inte längre hur hon skulle lysa
för husen försvann åt alla håll
kunde hon ju ha drömt sig vidare upp och hoppat ikapp dem
men satt och log likt en övermättad katt
kändes ändå mysigast att inte iaktta allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar