tänker sitta här nu och aldrig vara rädd
kommer skaffa en gammal cykel senare i vår
skall fara ända till milano eller torino
nej napoli längtar madonnan mera nu
slutar någonsin inte förrän solen smält in i klänningen
trampar på då de gåtfullaste stenarna
lyfter sig jämt ur vidöppnaste drömmarna
vad var det hon undrar nu?
allt ville ha finns evinnerligen kvar
där längre inuti minnet
skinande bakom glömskornas dörr
ett spöke kunde det vara hon är
sitt barn som födde den kvinnan
vad blir det om livet går bort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar