En gång hade månen gått upp två gånger.
På den tredje morgonen var solen fastfrusen i horisonten.
Ingen ville rubba den,
ty ingen var tillräckligt vaken.
Blott de osynliga hästarna bet i sten,
ända tills solen drogs upp.
Då såg alla hur världen hade kommit till en ny historia,
hur den gamla tiden blivit renfrostad.
Också de okrossbara fjättrarna försvann här,
även den vackraste kometen var ofullkomlig.
Allting gick att återförvandla
så länge som man färdades från sina minnen,
så länge som man färdades till det vi glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar