ändlöst vita lyser

medan månen skrattar
hinner tiden aldrig sluta

hennes närvaro hänger
som en öppen röst
mot det lugna i det vita

innan ögonen slocknar
har jag krupit bakom masken in

in högre in

i trappan går vi alltid
till nästa livet in

vi märker aldrig ännu
hur målning skiftar ram
att stigit avgrund har

längs himlens slöja seglar
vårt minne täckt med sand

magi måste mysterium

så gott som sydda färdigt
vet flickorna redan vilken färg som hamnar utanför

magi neptuni marionetti
sri agasthiya naadi
chandra mahandra veniamo

när trollmästar'n sänt deras omsorg till månen
får flickorna tillverka hela mysteriet på nytt

Y Y Y

dreaming of Rawaw to open her dream
sail in with his ship made of oldest sand

her keys has always been three
just in case two would copy each other
the original could still be there

but when Pandoora closed her pyramide
the mystery was already gone with a smile

sun same moon

once Sun and Moon was the same woman
shining right into everything

then when the light came
shadows became isolated from her happiness
so she had one feeling and another thought

remembering when Sun and Moon was same child
shining behind every curtain

moon spinnin' sun

once when Moon was
spinning Sun his
space sucked in this
shining time. Their
dance rolled out her
endless hair 'till
mirrors floated
everywhere. So
once when Sun was
spinning Moon our
light exploded
out like room.

never ending incarnation

one of her shines
other she's shown

third of this girl is not ready yet
but safe in her happy new body
she studies her fathers all through her lives

nine of them disappeared
none at all is wiped out

hus utan slut

alla kommer in
ingen kommer ut

instängd i en oändlighet
vidgar sig djupare in
äter sin egen huskropp

damen högst upp
glömmer blicka upp

här eller dörr

Nu står han här.
Nu står han här.
Här har han alltid varit.
Nu står han där.
Nu står han där.
Nu har han ännu inte valt dörr.
Nu går han här.
Nu går han där.
Nu står han vaken och går i drömmen.

apor på rosa

Apa o Apa satt på rosa
mitt i indiska stenöknen o
hoppades på huru andemod
visa sig skulle bakom
rumpan hos alla gudinnorna
där som spegeln öppnades
o Apa o Apa gläntade skog

träd inuti träd

När de kom ut ur skogen hade de kommit till framtiden.
Hon klippte vartenda träd,
öppnade upp varannan glänta
och monterade sedan skogen djupare in i sina snår.
Lianer ledde till serier av lianer,
men han visste vart han ville ha varit.
Här i belgiska Norge var livet ännu roligare än det skulle ha blivit.
Innan hade de aldrig riktigt trott.
Nu var varje snårsnara en skön utmaning att inte sluta skratta,
att hela tiden börja skratta.
En tredje människa presenterade sig som professor i ofärdiga grenverk.
De hjälpte varann pussla fram ständigt nya gläntor.
Inuti träden växte träd.

lycklig vilja lever

[porträtt från när min syster var i India land]





vi älskar dessa liv
vi är i kärlek med våra ansikten
vi har flera gånger varit bakom varandras drapperier
vi vill alltid vara ännu lyckligare

vi undrar vart viljan tar vägen när vi inte längre skrattar
vi skulle vilja vara döda en stund
vi vet att levandet är det enda som existerar

nyss lite äldre

nu blir hon lite äldre igen
fast först måste hon rita det
och sedan har hon förstått det



now she once more becomes a little older
but first she will have to draw it
and then she has understood it

minns nyaste gamla

En gång hade månen gått upp två gånger.
På den tredje morgonen var solen fastfrusen i horisonten.
Ingen ville rubba den,
ty ingen var tillräckligt vaken.
Blott de osynliga hästarna bet i sten,
ända tills solen drogs upp.
Då såg alla hur världen hade kommit till en ny historia,
hur den gamla tiden blivit renfrostad.
Också de okrossbara fjättrarna försvann här,
även den vackraste kometen var ofullkomlig.
Allting gick att återförvandla
så länge som man färdades från sina minnen,
så länge som man färdades till det vi glömt.

skina nio ny

i universums nionde maskhål
bräcks åttafaldiga nätet upp
UR Ringrostiga projektorn lyser alldeles nya minnen
förvandlar sina bortkomna nu:n
blir ett närmare nu
kränger galaxens ekrar ut, evinnerligare än någonsin
drömmer att arbetar
astronaut på ett mystiskt kosmologinstitut
där ingens ansikte synts ännu