För första gången på månader gick han ut i solskenet.
Det var slitet, gammalt och igenfrostat,
men han kände ändå igen det!
Ljuset bet lika bra som den högsta bok eller film han hört.
Det var skönt att kliva ut utanför sitt huvud,
koppla in alla minnesspår i nya banor
och få skåda hur även det smutsiga gnistrade!
Han tog ett steg närmare sitt liv,
tänkte återigen hur han verkligen ville resa någonstans...
...kanske rentav framåt i tiden?
Allting frös sig varmt.
Hemkomsten var fylld av klaraste förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar