Här återigen inspirerad av grundsymbolerna i "Signs of Life : The Five Universal Shapes" av Angeles Arrien.
Denna betraktelse inräknas såsom Hyresgäst 027. Vi har kommit till sjuttiofjärde invånaren av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.
Sovrummet går i cirkel,
ensam med sig själv
ligger lägenhetens invånare
och minns allt som
skulle utspela sig på rad
likt ännu osända ord,
oktobers bytta garderob
värmande samma bröst
som kunde blivit två, om
ej väggarna vore runda
Arbetshörnan går i triangel
likt vässade vinklar
i dynamisk dragkamp,
upp mot taket stretar trappan
till drömmarnas topp
där den boende tror
sig redan befinna sig
överblickandes hela skrivbordet,
fast egentligen kvar i dramat
mellan golvets basala ben
- tycker sig det ena längre
än det andra, medan snarare
båda värderas av det tredje
Hallen går i kors
från igår kväll till imorse,
försöker fördela rummen jämnt
men de vill ta varandras plats
och kika genom den stora, svarta spegeln
på hur mor- och farföräldrarna
skulle ha inrett dessa lätt
bevingade vrår, såvitt de hade
känt sina barnbarnsbarn
Köket går i kvadrat,
ett konstant instoppande
av trygghet i askar och skåp,
ett konstant utplockande
av trösten hos mackor och mat
- sålänge bordet står på fyra ben
bygger ryggtavlan allt bredare
fönsterrutor till rektanglar
Toaletten går i spiral
sina ändlösa återbesök,
varierande varvens dimension
mellan handtvätt och tandborst
snurrar hyresgästen bort
till badkar och tar sig sensuellt
igenom vartenda lager,
tvålar och tvagar och trollar
tills ny sol strålar på mysterium;
ur vad som måste vara
någon innersta, dold kärna
roterar virveln vidare
ZYZ
