Angående julkalendern, gillar idén hur Mira & Rakel korsas och övergår i varandra!! Spännande drag hur respektive skådespelare är kvar i samma tidsålder, medan rollen hon gestaltar har teleporterats till sin nya omgivning.
Replikerna blir kul med typiska uttryck från vardera sekel. Också hur de tolkar apparater och redskap ger tillfälle till ömsom varma skratt, ömsom eftertanke hur man själv skulle ha reagerat. Även hur de förhåller sig till matvanor blir intressant, samt vilka klädedräkter flickorna väljer ur sin främmande garderob..
Dock betvivlar jag att dåtiden brukade vara riktigt såpass sträng och stram, trög och allvarsam som framställs. Sånt skvallrar snarare om hurpass vidsynta och avspända vi inbillar oss vara nuförtiden?! [Filmhistoriens originalpärlor ger mer porlande intryck, om än oftare amerikanska än svenska förhållanden.] Nåja, även 2020 får sig några kängor.
Bland den ganska brokiga skaran roller fascineras jag något mindre av dem i nutiden - något mer av dem för hundra år sen. Främst hittills uppskattar jag skogspojken Sören, så cool. Hans fåordiga häpenhet ersätts snart av desto mer påpasslig förtrolighet gentemot herrskapsfrökens märkligt gladlynta vilsenhet?!
Emedan bara ett avsnitt förlöpte innan Rakel & Mira bytte kropp, så kan jag få en smula svårt att minnas hur personen brukar vara i sitt ursprungliga sammanhang. Hade varit lättare att förstå bägges agerande ifall man fått mer bofast bakgrund först. Fast varför ska det vara lättsett?
Dessutom finns ju chansen att de återträder till respektive värld förr än man anar.... Frågan skulle i så fall kunna bli om de kommer känna sig naturligt hemma där - eller om de måhända redan färgats starkt av erfarenheterna från sin utflykt??
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar