Författarskap vid 44

"samma tid" i livet som jag är nu


Vid gott fyllda 44 vart Torgny Lindgren ingen debutant, men blev likväl som upptäckt med romanen Ormens Väg på Hälleberget, ett genombrott -82 som följdes av romaner och novellsamlingar ur hans västerbottniska grogrund, varav jag hört vederbörandes egna sköna inläsningar av ungefär hälften, med sin signifikanta anda av såväl humor som djupsinne.... (inklusive ett egenhändigt ordspråk ur Minnen : "den som sjunger medan han äter ska gråta medan han skiter", som nog smått satiriskt syftar snarast på en allmän föreställning om hybris eller någon som obekymrat har för många bollar i luften?).


Vid emellertid Astrids 44 hade den ännu mer kända Lindgren:en hunnit etablera flera huvudpersoner, däribland Mästerdetektiven Blomkvist vars volym "lever farligt" jag länge hållit högst av samtliga hennes berättelser, och den utkom tydligen när Astrid var 44, medan Mio återfanns tre år längre fram - så sagotantens mer djuplodande fantasy-ådra låg bara i startgroparna. Barbro Lindgren för sin del hade redan sprutat ur sig Loranga och Jojje-lyrik, helt nyss lilla farbrorn och vilda bebin. En som inte ens inlett sin enorma barnboksflod vid 44 var Roald Dahl (borträknat Gremlins -43 startade ha med jättepersikan och chokladfabriken på 60-talet), ett spöklikt levande bevis på att det aldrig är försent att göra författarkarriär.


Vid precis blott 44 var Robert Louis Stevensons liv tillända, hans skotska men också vittberesta horisont som frammanat Skattkammarön strax före Doktor Jekyll & Mr Hyde på 1880-talet, två legender som jag först nu fattat har samma upphovsman.... fast den förra stod svartryggad i min bokhylla hela barndomen (länge tämligen oläst, och förstår nu hur jag ändå knappast skulle ha förstått mycket av sjömansskildringarna och piratporträtten ifall jag gjort fler försök).


Bland favoritförfattare omöjliga att plocka med här, eftersom de redan hade hela sin bibliografi bakom sig, dvs var döda strax före 44, finner jag just därför belysande att bara omnämna dem : Mare Kandre huserade inte mer än 42 år på jorden - hur himla medvetet hon än dissikerat diverse åldrars perspektiv genom sitt särpräglade språk - och Franz Kafka fick leva knappt 41 år (nåväl, om man skulle räkna den postuma utgivningen som en fortsatt del av Franz levnad, så fanns alla tre romanerna för världens ögon innan K. hade gått från 44 till 45), medan "gubben" bakom många skruvade karaktärer jag kom i kontakt med som pojke, dvs Ole Lund Kirkegaard hann icke ens bli 39. Charles Dickens dog dock klart senare, fast han skapat sina största ungdomsöden före 44 och nästan bara hade "Lysande Utsikter" kvar....




0W0