Duett # 4 : för Trummor och Trummor

...i flock och i kollektiva situationer verkar människor ofta förvandlas till kompletta idioter eller encelliga egoister. Såsom det enkla exemplet när bussen stannar och dörrarna öppnas...

stiger man naturligtvis på innan någon haft skuggan av en chans att kliva av?! Som om de därinne kunde sväva över varje huvud - fastän de därute ej förmår samma sak.

-Åhå, så det var snöstorm och ni hade väntat en trekvart nästan förfrusna??
-Nejdå, hela fyra minuter under det vanliga regnskyddet, men vi har rätt att vara sura eftersom vi redan borde ha varit hemma och bytt strumpor.
-Mhm, vilken briljant ljusning då att blockera passagen - det försurar oss också och liksom fördubblar avgångstiden...
-Ni får väl kliva av under färden, eller på någon hållplats före, om ni nu nödvändigtvis måste ut!!

-Minsann, ni är inte ens glada att vi försöker lämna luckor efter oss, så att ni överhuvudtaget kommer ombord?!
-Ingalunda vårat problem att lösa - lokaltrafiken får väl se till att bygga stolssäten på taket, med stegpinnar för er att klättra ned på gatan direkt...
-Jamen, vi var ju härinne först! Hade ni varit härinne först så skulle ni fått klättra...
-Isåfall hade vi redan fått åka och skulle knappast ha något att klaga på?!

-Ni låter som en bunt osnutna ungdomar som tror att oskrivna regler finns till för att förhindra er framfart....
-Vi är faktiskt vuxna, hårt arbetande konsultkonsumenter, och det kan rentav vara vi som betalar eran resa...
-Eller lika gärna åt andra hållet?!

-Jäklar och anfäkta, nu har vi redan hamnat på ändhållplatsen!! Tiden går fort när man har roligt...
-Jasså, det ska ni komma och säga - vi har ju avsevärt längre bit tillbaks...
-Behöver ni utrymme att hoppa av? Varsågod!
-Tack, men vi sitter hellre kvar i karusellen, ännu en säsong...






0W0