ovanför allt nybyggt på Hisingen
31 mars 2017
27 mars 2017
Fågel-perspektiv VII : Anden
med sju andar /änder gör jag en tämligen fiktiv skapelseberättelse
Urspunglig en enda and
simma' lugn på havet bland
inga andra änder än
denna sköna anden än
Andra anden var av värld,
njöt varandra tjock och tärd;
flockar krockade med allt
blodet lika sött som salt
Tredje gången blev till sand;
god i tron den gick iland,
blåste hit och dit och bort;
sökte föda tröstlöst torrt
Fjärde anden gjord av gräs
växte upp, såg dräkter träs
på var gård med far & mamm
trygghet rådde grön i damm
(kallad Anka längre fram)
Femte gåsen trött på smör
flög dit svanars vanor dör
(ej där ejder skvaller hör)
animerad, byggd av ljus
fyllde skyn med städers hus
Sjätte skraken jättelik
skaka' klotet till panik;
skrämmande hen spela' Gud,
glömde dock vårt kärleks bud
Sjunde anden glad som guld
lös så varm, gav måttlig skuld;
knöt av brosk små fria band
likt musik från klo till hand
(inräknas även såsom PåskPreludium minus 3
knappt tre veckor kvar till korsfästelsen)
0W0
Urspunglig en enda and
simma' lugn på havet bland
inga andra änder än
denna sköna anden än
Andra anden var av värld,
njöt varandra tjock och tärd;
flockar krockade med allt
blodet lika sött som salt
Tredje gången blev till sand;
god i tron den gick iland,
blåste hit och dit och bort;
sökte föda tröstlöst torrt
Fjärde anden gjord av gräs
växte upp, såg dräkter träs
på var gård med far & mamm
trygghet rådde grön i damm
(kallad Anka längre fram)
Femte gåsen trött på smör
flög dit svanars vanor dör
(ej där ejder skvaller hör)
animerad, byggd av ljus
fyllde skyn med städers hus
Sjätte skraken jättelik
skaka' klotet till panik;
skrämmande hen spela' Gud,
glömde dock vårt kärleks bud
Sjunde anden glad som guld
lös så varm, gav måttlig skuld;
knöt av brosk små fria band
likt musik från klo till hand
(inräknas även såsom PåskPreludium minus 3
knappt tre veckor kvar till korsfästelsen)
0W0
25 mars 2017
23 mars 2017
Trappa till och från April
April leder upp
och ned till April
kan lura sig själv
vart trappan än vill
hon rusar till Maj
med vår i sitt lår
men trillar mot Mars
tillbaks mången tår
i Juni står ni
och väntar vid port
där Februari
sprang fel och för fort
längs Juli släpps ut
miljoner små rum
((stängt in Januar-
i spirande dröm))
Augusti tar steg
två gula, ett svart
tills snart tid för Jul
hem fara en kvart
September stabil
likt pappa står kvar
när nervig Novem?
ska tappa sin stil
från fyrkant till fem
Oktober beredd
har stått mitt i slott
till spegel förklädd
prins Ess sett sig rädd
att påsk virra bort
April leder ned
och upp till April
kan lura sig själv
tillika vår sol
vart trappan än vill
han trillat på Mars
med trögtrasslat törn
men rest sig till sist
....spiralisk längs hörn....
sin Maj möta visst!
mot Juni vi gick
mens vintern var här
och sen uti blom
hon stannade där.
i serien Möten med Månaderna,
Årstidslig Åtrå nr 4
0W0
21 mars 2017
Fågel-perspektiv XI : Enkelbeckasin
en är enkelbeckasin
annan dubbelbeckasin
ingen trippelbeckasin
flyr från smygar-mockasin
gäckar dunkel-karmosin
läser deckarmagasin
knäcker släktskapsnöt : kusin
häckat snett med konkubin
fläckgluttsnäppan som fick vin
kläcker oäktingen sin
tar min dinkel-medicin
tankar linfröolj-bensin
likt en engelsk till Berlin
flyger enkel New Orleans
näbb på Decca spelar in
miljonär-casino-grin
dräkt i träsket blänker fin
låtsas bäckahäst-magin
0W0
19 mars 2017
17 mars 2017
ingen 7 : drömmen Du
min senaste månads drömmar haft mindre intrig i sig, inga drastiskt försenade trappstigningar... rört sig mest kring känslan av saknad o kärlek o längtan, nygamla ansikten inzoomade, fjärran belägenheter ...här smått omgjorda sekvenser
ena stunden sjutton år
nästa sextisju
ringar du så skönt där in
mitten jag är nu
var du blott en akvarell
välvd av solig gråt
häller leenden helt snällt
upp min eld ur båt
söker henne snurra dans
till dess gamla flöjt
lägger benen om min hals
stannar vid fåtölj
byggd av sten som länge fanns
följer snart vår kyss
när jag lyckats släppa ned
damen stel men böjd
sätter oss i skolbänkrad
bakom din rygg jag
åter måste kartor dra
Sarajevo - Prag
döljer håret magisk blick
vänder troll till vän
som om jag fick älska dig
lugnt i farten än
ny familj emellertid
har du - ej med mig
kvar längs barndoms korridor
ringlar älven själv
flaxat bort mot bred galax
ändå ingenstans
alla nästa stjärna sökt
genom brungrå glans
vill jag bara ta en bild
av ert högsta hus
tryggt sen in i album krymps
världen, även du
0W0
13 mars 2017
Greger & Gamla Elcykelns Gåta
första kapitlet i ett ryssvenskt mysterium
Någon privatdetektiv hade Greger aldrig riktigt blivit. Den yrkesrollen hade tydligen andra förtjänat mer officiellt. Detta trots att Greger agerat, under hela sitt liv, som om han vore såväl privat som detektiv. Gott om mysterier med märkliga motiv hade han sett komma och gå. Alltifrån de ändlösa påsklovens smått ohyggliga utflykter till mer besinnat insamlande på ålderns höst... i synnerhet mindes han sommaren -83 när grannen Jerker hade dragit upp en gädda med både hjortron och radiosändare i magen. Då hade de fått reda på hur byns stora schackmästerskap skulle sluta.
Sedan dess hade Greger emigrerat till Göteborg. Här hade han parkerat sin husvagn som bostad. Den stod fortfarande kvar uppemot Käringberget, vars forna militärregemente efter tredje världskriget hade byggts om till museum för submarin rymdfart. För egen del hade Greger bytt rostig terrängbil mot grön elcykel. Även elcykeln hade blivit antik, men han orkade inte byta mot någon av de nya cyklarna med extra friktion inbyggd. Numera var Greger redan sjuttionio år gammal, på sitt åttionde. Ändå tänkte han ingalunda låta sin passion gå i pension. Han skulle spana likt en trogen uggla, spana ända tills blicken föll ur glasögonen.
Greger lät ringfingret rulla fram till dagens datum, den 13 mars år 2031, och upptäckte att det var hans namnsdag. Även de mest utdöende namn levde uppenbarligen vidare, fast snart var Greger den ende som hade kvar sin pekskärmsmobil. Nästan ingen i hela Ryssverige gick omkring med sådana grejer från 10-talet, när Sverige alltjämt hade varit fristående från detta ryska rike. Sedermera hade man kammat hem både Norden och Skottland, bitar av Centraleuropa, spillror av Mellanöstern, nästan hela Spanien och halva Nordamerika, ett block vari Ryssverige blivit en delstat. Nåväl, nu gällde antingen totalt bortglömda ting från 1950-talet eller de allra senaste påhitten 2031. "Barndomen upphör aldrig att återkomma" tänkte Greger och knappade igång en klämmig bit av Taube som han inte hade hört sedan vårsolen gick upp över byhålan och gjorde människorna tillfälligt lättare att leva med. Tätt följd av en Thörnqvist på grenen flög detektiven upp på sin elcykel, styrde kosan ned mot matfabriken för att hämta morgonens ägg med utprovad kostcirkel i.
Hjulen stannade ej förrän Greger hade kommit ända bort till Haga, halvannan mil efter Långedragsvägen. Lika förundrad som vanligt över hur många fina stadsdelar som hade fått ligga kvar intakta (om än kompletterade med postdigitala soldatstationer, idag med robotbjörnar i somliga gathörn) glömde Greger att bromsa in. Dylikt beteende kunde ha kostat gubben åtskilliga guldmolekyler - ifall urverket hade visat på andra sidan tolvslaget. Nu hade dock detektiven flera timmar på sig, innan han måste vara hemma i husvagnen när solen stod som högst på vakt. Varför ryssvenska staten icke hade givit honom uteförbud under midnattspasset istället, förblev en parallell gåta för Greger. Månne ville man helt enkelt uppmuntra honom på den privatdetektiva banan, trots allt?
Rutinmässigt iakttog Greger snabbt vilka figurer som uppehöll sig längs vilka gränder. Långsamt bildades ett färskt spindelnät i hans hjärnbark, som laddades vidare ned till rotsystemet, vars labyrintavkodare jämförde med varenda litet mysterium som Greger någonsin läst. Under tiden köpte han några tryffelnötter från de söta systrarnas butik, för att slippa följa kostcirkeln till punkt och pricka. Hela Haga torde ta en god stund att avkoda - kanske skulle han hinna med ett par direkta misstankar också :
Mja, mannen från Madrid som just slunkit in och ut ur samma butik hade givit den största systern särdeles återkommande ögonkast. Naturligtvis kunde det härröra från fullkomligt ordinärt amorösa impulser, men någonting falskt i spanjorens tonfall medan expediten pekade ut pistagepralinerna, kom Greger att reagera från djupet av sin samlade erfarenhet. Nåja, ingen glöd utan bevis först! Och hade mannen från Madrid blivit tillfrågad hade han möjligen misstänkt Greger för att vilja lägga vantarna på hela gottegränden, inklusive fågellaboratoriets filial samt stans äldsta antikvariat.
En mer faktisk händelse skedde runt nästa hörn. Därifrån hade ringklockan klingat till på Gregers smaragdgröna Monark. Före han hunnit se skuggan av förövaren var denne borta med både cykel och synliga spår. Vem kunde nu hjälpa en gammal stofil att ta upp jakten på den försvunna jagaren?! Och vad månde robotbjörnarna göra om han ej kom tillbaks senast 12.00 till sin en gång i tiden så ultramoderna koja?! Nu skulle Greger verkligen ha behövt Jerker, som den flinka kompanjon han emellanåt hade lyckats vara. Dock låg Jerker i jorden i sin saliga by, medan Greger stod fastfrusen här på dessa elektriska gatstenar, liksom övergiven mitt i staden med ett nytt äventyr på G.
0W0
Någon privatdetektiv hade Greger aldrig riktigt blivit. Den yrkesrollen hade tydligen andra förtjänat mer officiellt. Detta trots att Greger agerat, under hela sitt liv, som om han vore såväl privat som detektiv. Gott om mysterier med märkliga motiv hade han sett komma och gå. Alltifrån de ändlösa påsklovens smått ohyggliga utflykter till mer besinnat insamlande på ålderns höst... i synnerhet mindes han sommaren -83 när grannen Jerker hade dragit upp en gädda med både hjortron och radiosändare i magen. Då hade de fått reda på hur byns stora schackmästerskap skulle sluta.
Sedan dess hade Greger emigrerat till Göteborg. Här hade han parkerat sin husvagn som bostad. Den stod fortfarande kvar uppemot Käringberget, vars forna militärregemente efter tredje världskriget hade byggts om till museum för submarin rymdfart. För egen del hade Greger bytt rostig terrängbil mot grön elcykel. Även elcykeln hade blivit antik, men han orkade inte byta mot någon av de nya cyklarna med extra friktion inbyggd. Numera var Greger redan sjuttionio år gammal, på sitt åttionde. Ändå tänkte han ingalunda låta sin passion gå i pension. Han skulle spana likt en trogen uggla, spana ända tills blicken föll ur glasögonen.
Greger lät ringfingret rulla fram till dagens datum, den 13 mars år 2031, och upptäckte att det var hans namnsdag. Även de mest utdöende namn levde uppenbarligen vidare, fast snart var Greger den ende som hade kvar sin pekskärmsmobil. Nästan ingen i hela Ryssverige gick omkring med sådana grejer från 10-talet, när Sverige alltjämt hade varit fristående från detta ryska rike. Sedermera hade man kammat hem både Norden och Skottland, bitar av Centraleuropa, spillror av Mellanöstern, nästan hela Spanien och halva Nordamerika, ett block vari Ryssverige blivit en delstat. Nåväl, nu gällde antingen totalt bortglömda ting från 1950-talet eller de allra senaste påhitten 2031. "Barndomen upphör aldrig att återkomma" tänkte Greger och knappade igång en klämmig bit av Taube som han inte hade hört sedan vårsolen gick upp över byhålan och gjorde människorna tillfälligt lättare att leva med. Tätt följd av en Thörnqvist på grenen flög detektiven upp på sin elcykel, styrde kosan ned mot matfabriken för att hämta morgonens ägg med utprovad kostcirkel i.
Hjulen stannade ej förrän Greger hade kommit ända bort till Haga, halvannan mil efter Långedragsvägen. Lika förundrad som vanligt över hur många fina stadsdelar som hade fått ligga kvar intakta (om än kompletterade med postdigitala soldatstationer, idag med robotbjörnar i somliga gathörn) glömde Greger att bromsa in. Dylikt beteende kunde ha kostat gubben åtskilliga guldmolekyler - ifall urverket hade visat på andra sidan tolvslaget. Nu hade dock detektiven flera timmar på sig, innan han måste vara hemma i husvagnen när solen stod som högst på vakt. Varför ryssvenska staten icke hade givit honom uteförbud under midnattspasset istället, förblev en parallell gåta för Greger. Månne ville man helt enkelt uppmuntra honom på den privatdetektiva banan, trots allt?
Rutinmässigt iakttog Greger snabbt vilka figurer som uppehöll sig längs vilka gränder. Långsamt bildades ett färskt spindelnät i hans hjärnbark, som laddades vidare ned till rotsystemet, vars labyrintavkodare jämförde med varenda litet mysterium som Greger någonsin läst. Under tiden köpte han några tryffelnötter från de söta systrarnas butik, för att slippa följa kostcirkeln till punkt och pricka. Hela Haga torde ta en god stund att avkoda - kanske skulle han hinna med ett par direkta misstankar också :
Mja, mannen från Madrid som just slunkit in och ut ur samma butik hade givit den största systern särdeles återkommande ögonkast. Naturligtvis kunde det härröra från fullkomligt ordinärt amorösa impulser, men någonting falskt i spanjorens tonfall medan expediten pekade ut pistagepralinerna, kom Greger att reagera från djupet av sin samlade erfarenhet. Nåja, ingen glöd utan bevis först! Och hade mannen från Madrid blivit tillfrågad hade han möjligen misstänkt Greger för att vilja lägga vantarna på hela gottegränden, inklusive fågellaboratoriets filial samt stans äldsta antikvariat.
En mer faktisk händelse skedde runt nästa hörn. Därifrån hade ringklockan klingat till på Gregers smaragdgröna Monark. Före han hunnit se skuggan av förövaren var denne borta med både cykel och synliga spår. Vem kunde nu hjälpa en gammal stofil att ta upp jakten på den försvunna jagaren?! Och vad månde robotbjörnarna göra om han ej kom tillbaks senast 12.00 till sin en gång i tiden så ultramoderna koja?! Nu skulle Greger verkligen ha behövt Jerker, som den flinka kompanjon han emellanåt hade lyckats vara. Dock låg Jerker i jorden i sin saliga by, medan Greger stod fastfrusen här på dessa elektriska gatstenar, liksom övergiven mitt i staden med ett nytt äventyr på G.
0W0
11 mars 2017
Fågel-perspektiv XIV : Kajor
Kaja,
ajja!
i jäkla talrik flock
över min ensamma gata
skjuter era snälla små jaktplan fram
och tillbaka lika raskt
hajar ni timingen
ini minsta skuggflaga
samspelta likt en kompani-kolonn
;
käkar allt
från säd och snäckor
till as och avfall
på vår kulturella soptipp
här där slott blivit koja
och vice versa världen
skojar i skorstenarna
skränar i rännsten
suktar efter åter ordning
under nya gamla trädet förklätt
till kapténskan Jekaterina Petrovskaya
kränker ni vems luftrum?
;
i ett schizofreniskt Sverige
jag ej längre vet vilka vi
vill skydda eller avväpna
- gör ni folk skraja?
nej, tja...
bejakade vi kakafonin
kom ni in genom spektrats marginella ögonvrår
Ringmärkta av Ryska Amerika
vingstärkta av valfri klan
kastar ni ISkallt ut oss
ur vårt förvånat skrattande
surt förvärvade blåmesbo
;
i er rekapitulerade plåtburk
konservativa på helt annat vis
mer risktagande än fiskmåsar
sitter kapténens nya harem
och stryker kajal
kring ljusgrå irisar,
blickar ut över asfalterad playa
på hemtamt obehörigt avstånd ifrån kajkanten
0W0
9 mars 2017
6 mars 2017
Fågel-perspektiv XIII : Törnskata
snövit över hungrigt bröst,
lilla törnskata!
föreställt mig att du bor
på nån hörngata
- icke! dock där uppi hagtorn
häckar du, och ratar småkorn
pickar ödlor, rentav möss
må dig örnmata?!
- bytet spetsas fast på tagg,
(slipper snabbslukas eller dag-lagas)
blott bäst-för-datas
tryggt gömd bakom ansiktsmasken
snor du liv, likt räv en rask en
snår av hår kring busktät röst
skratt-torrt trött-tjata
skönare än död dock tror
när man hör : Skata!
släkt törhända indianstam?
- nix, trots täckt med rödluvs ryggskam
svar på kommentar på annat håll : - jo, blev nog smått delikat fångat, för att vara en fågel som jag inte visste ett jota om förrän nyss - hittade den i bokens register, fick raskt plugga in & uttolka under snöiga morgonkvisten (vagt inspirerad av Indiana Jones orm-sandiga djungel jag såg igår) och strö på med så mycket rim-salt-socker som jag bara förmådde ;-)
0W0
3 mars 2017
Sagan om den Ljusgrönare Tredje
Det var en gång den tredje. Den tredje lyste ljusgrönare än den andra. Den andra glänste mörkgrönare än den första. Och den första syntes gulare än den tredje. En vacker gryning satt de tillsammans på torgets trappa. Det var fredag den tredje i tredje. Gråsparvarna kom och gick och satte sig på nytt. Den tredje trodde att även färgerna kunde flyga. Den andra tyckte allting var gott nog. Medan den första hade helt andra grejer för sig. Belägenheten intog successivt en syntes, någonstans emellan smaragd och peridot. April flög bort med marsspegeln. Den tredje hade redan glidit itu längs trappan.
1+1 = 3 ..?.. 3/3 = 2 ..?.. 2-2 = 6 ..?.. 6x6 = 37 ..?.. 7+3 = 1(0)0 ..!..
ännu en Historia byggd på Hundra Ord
0W0
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)