kajakande djunglar krokodilkvinnan

nu smörjer solen magstarkt de mörkaste snåren
nu flätar amazonen sitt blod till fria floder
stryker hon strax sin troskant mot Tarzans förundran
nu djungeloljar hon kåt honom bakifrån
kajakar sitt brändaste socker genom ärtskidan nu
så kastar sig upp krokodiler
nu vänder hon kroppen lugnt som om inget skett

äpplet äts ännu

hon var första varelsen på jordklotet
hon lever ännu
hos sina systrar har hon gömt saften
en droppe djupast in i varje kvinnas skafferi
bakom guldblad och honungshistorier
genom mjölkmunnar och chokladlikörer
ourskiljbar





ur moderskeppets urna
upp från brunn på brunn
i speglars labyrinter
mellan varje stund
ringlar förevigt den förtrollade reptilen
san Sahamra Mawalay cirip el Dolorado
runt torn
runt träd
kring fingerleder
vidgas juvelen i sin okrossbara cirkel
växer skogen av sin odödliga frukt

speglar speglar spegeln

Dessa bägge bilder är mina utsnitt ur Irina Leonidovas bilder från Bordeaux:







Det är en gång en spegel
som speglar en spegel.
Tillsammans bygger speglarna varsin stad.
Från vartenda slott kikar de på varandra.
Då blir det nu.
För varje sådant ögonblick bildas en människa.
Människorna är speglar som speglar
speglar som speglar speglar
som speglar speglar som speglar.
Ibland kan någon se den andra staden igenom den ena staden.
Då anar man hur de båda seglar
ombord på samma spegelyta.
Nu ser spegeln nu.

undrar flickan är

nu är hon flickan
nu är hon redan sommar, snart vår
nu står hon här och är
nu håller flickan sina hästar vid lugnt liv
nu ser solen hur hon undrar
nu behöver hon inte säga något, för hon tror på det sköna
nu är flickan hemlig

glada rutschkanornas galenskap

nu har du fått gult
nu vågar du bli den dåre du alltid varit
nu kastar du dig utför stans alla rutschkanor
nu är du så djupt deprimerad så du måste upp på nytt
nu tar det aldrig slut
nu äntligen är det bara att överleva som gäller
nu behöver du varken tänka eller gnälla
nu glöder idén nu
nu jäklars kvittar det ifall du blir färdig eller galen
nu kommer du ångra överdriften
nu är hursomhelst en alldeles annan tid
nu frodas bananerna i rabatten
nu skall du alltid skratta så du aldrig mer blir orolig
nu sätter du dig i din egen rörelse
nu kan ingen putta ner dig hur man än gör
nu kanske du lever
nu måste lyckan bara lugna sig en glimt

trollar bort allt

fotona är från en föreställning av "Hamlet" som utspelade sig tre kvällar framåt i tiden...






nu har spökena trollat bort döden
nu trollar spökena bort varandra




nu kom tiden baklänges från andra sidan ridån
nu trollar döden fram spökena

trapplikt skuggar drottningsol

ut genom dödens dörr
flyger strax åtta drottningar
men nu var det så
huru hälften hade förtrollat sig
och blivit sina skuggor
så var nu ljuset instängt
i trappornas upp&nervändbarhet
i speglarnas svartvita utbytbarhet
fick sagorna skrivas på nytt
tills prinsessorna upptäckt att äkta trappor
alltid leder till nästa nu
alltid zoomas till solen ut
som tunnlar som ringlar emellertid fram

suddar åter krokus

simmar sakta sitt första fokus
somnar nyss hennes vårlökar
vridit tillbaks sig till början nu

öppnar läpparnas apprinsessa

nu vill
redan april
läpparna öppna till
piggaste eros
vakna ur rosenglömska
smaka på paprika
apornas prinsessa
nu gillar
ja

sköna planetens kontroll

nu blir det skönt igen
nu har nymfen landat på sin älsklingsplanet
nu har all oro smältit ut
nu spelar hon tennis med trollen
nu vet nymfen hur hon ska göra
nu styr hon trädet tills jorden flyger med henne hem
nu kommer solen aldrig mer ta slut