30 september 2008

öppnar nästa snart






















Hur skall hon förhålla sig för att öppna ett nytt mysterium?
Flickan vill byta ut den sista sommaren mot första hösten. Nu i solskenet känns morgonens superkomplexa drömsvävande blott som små skuggvingar bland tusen andra.

Är det hennes minneshorisont som har krympt!?!
... ...eller är verkligheten faktiskt så ofantastiskt ytlig?!?

Hon kryper ihop för att kunna öppna livet med större kraft. Kvinnan skall hitta på nånting spännande att utforska, men skrattar bara halvhjärtat. Och allting är skönt så länge som det är nu.


29 september 2008

drömmer verkligen någonsin





























Lilla tanten var glatt ute och spatserade en natt på himlavalvet. Snart kom hon på att det var mitt i en dröm. Så lilla tanten satte sig orolig ner och väntade på att världen skulle vakna.

Det gjorde den nu allsindar inte alls.

Ett ögonblick var hon riktigt rädd, men så knallade lilla tanten upp genom mörkret och fann att det var roligt igen. Vissorlunda befann hon sig i drömmen, men den var både dröm och verklighet, eftersom hon hade listat ut att hon drömde. Och inom sinom skulle här helt visst dyka upp någon liten farbror som också drömde...



























28 september 2008

bär choklad här




























En annan gång var där en jordgubbsgumma som trodde hon var en chokladclown. Hon hade egentligen velat ha hallonsmak, men den hade varit slut redan när hon började sin karriär i butiken. Sedermera kom hon i kontakt med choklad och såg att det var gott. Killarna förbluffades allt oftare över hur hon hann med, ty helgdagarna var alltjämt vigda i smultronplockets hägn och kvällarna var fulla med jonglör, akrobat samt framtida barn. Emellertid var jordgubbsgumman lika glad hur ont om sommartid det än var gott om. Fler och fler folk sprang under borden, men chokladclownen behövde uppenbarligen ingen ensamhet. Jodå, så länge hon såg till att möta allt genom gemensamma ögon, och såvitt hon fick baka sin choklad, då glömde hon bort besvikelsen över det där äpplet som september aldrig mera skulle sätta sina tänder i.




27 september 2008

undrar katten nu



























Det är nu som hon börjar undra:
Utspelar sig livet nu?
eller i någon gammal fransk film?
I sitt fönster har flickan suttit i flera minuter nästan.
Fastän allt det vita skrattar känner hon sig allvarlig.
Snart har flickan lyckats glömma om det är inomhus eller utomhus,
men hon minns ändå hur solen ser ut!

Nu är nu, även när det är minnen.

Om någon dag eller så kommer hennes katt hem nu.
Då blir de två och hon behöver inte skriva några brev mer.
Varma oron väntar på den nya, friska säsongen.
Sommarens snö hänger ännu oändligt bländande från tornspiran.
Flickan måste inte kika på den för att se den;
hon bor ju här.
Och nu har hon redan slutat undra vilket håll de skall mötas.




26 september 2008

minnas nu solen






















nu börjar hon sluta minnas

nu börjar hon bara blunda
nu slutar hon minnas blicken
nu står hon i trappan till den första sista mystiska solen
nu börjar hon minnas ansiktet
nu slutar hon inte blunda
nu slutar hon börja minnas