Du skriver att jag
jämt har varit din klippa,
förblir en fast punkt genom
stormar som kommer och
går på livets vatten, medan
du knappt orkade simma längre
fick jag känna dina händer
och mycket mer av dig
skönt tryckta emot
min hårdaste, högsta grund
som håller tillvaron torr
tills vi båda mjuknar
Ja, vill gärna vara den klippan
varpå solglimtar klarar av
att värma stelfruset mörker
där december möter juni,
likt upptrasslade segelhärvor
eller fastklamrade spegelskärvor
som frivilligt biter
varandra i svansen,
efter ett och ett
halvt år tillsammans
landar alltid ditt söta moln
titt som tätt på min salta topp
LiS
