Höstkant # 7 : i Skogens Öken

Föll Samtliga Överbord !?!?!?!

sju haikus i smutsguldiga toner inför oktavbytet 



sista september
som fastfrusna stormbyar
målas landskap om


löfven har fallit
i hus, salar, slott och tält
fälldes torrlagt träd


käbblande öron
av vägran att gulna går
löv ut och lööf in!?


överflödig mitt
får cirkeln likna tre hörn
hos blinda stenblock


byggs sandlådan ut?!
tills timglas kris trapphöjt torn
sjunker ej sjuk kö


öppnas böjd kontroll
framgent för oljors fragment
detaljsstyr dimman


klyvs vårt paradis
där blott en samarbetar
skapas tyst musik





räknas även såsom Klot 8

0W0

Mina Första OljeMålningar Någonsin

improviserades fram på kursen idag.
- Van Gogh! sa fröken.
Fast jag ville blott lära känna materialet en smula.
Mer medvetna studier stundar...

Som bonus fick mobilen lite gula fläckar på sitt guldiga skal :-)

Samt att jag nästan vågar testa måla olja hemma?! emedan tubfärgerna ej luktade ens i närheten av lika intensivt som jag befarade?!


0W0

Barndoms Butik # 7 : URaffären

Retroaktiv nutid, genom pojken jag
med mixade intryck från 80-talet 



varje hylla fylld med klockor
aldrig sett så många ur!
knappt ens kvar hos gamla makarn
tavlor små, blott en figur


här finns faktiskt inga pennor
men de kallas Ur & Penn
får jag sån som blinkar siffror?!
fast min runda håller än


brunt skinn snart blir smart gul plastrem
kul i rutan digital
kan man både starta, stoppa
springtur snabb, exakta val


vrider tider, glappar spännet
pappas armband, dags för nytt
lätt metall, sen lossas skruvar
mammas batteri blir bytt


syrran syn på får nåt smycke
plockas ut ur glasskåps fack
kedjans djur, mens flest är tysta
kan man höra tack-tick-tack...


utanför längs varuhuset
sorlar folk, tar trappor vart?
snurrar åttor, dyrt som fyror
far vi hem om nån trekvart


när en knapp hålls inne längre
nollställs det som jag just mätt
då synkront två kombineras
skall man ställa larmet rätt






0W0

Barndoms Butik # 6 : KONSUM tur & retur

Många av mina tidigaste minnen utspelar sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig fast? Där 70-tal möter 80-tal, inkl nutida tolknings utfyllnad. Fanns gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort. 


vill ha en RIGI chokladkaka
hellre än ett MJÖLKpaket

vill få två små PIXIböcker
hellre än en stor GODISpåse

vill ha bara SMÖR på
hellre än ost-skink-kallt PÅlägg

vill äta fyra PANGkakor med blåbärssylt
hellre än ett helt PÅSKägg

vill kolla den krullhåriga KONSUMkassörskan
lika gärna som den konstiga KASSApparaten

vill ta djupt ur FRYSdisken
hellre än rakt ur KYLskåpet

vill få en glimt av LAGERlokalen
hellre än se svängdörren STÄNGD

vill åka i KUNDvagnen
hellre än å sitta i BARNsulkyn

vill ha lingonSYLT på fiskpinnarna
hellre än lakritsSALT i glasspinnarna

vill ta en tur förbi RUTSCHbanan på väg hem
men också kolla Manne med BANAN halvfem

vill höra någon SIGNATURmelodi för vuxna
hellre än testa TUGGUMMI med mintsmak

 vill lyssna nattsaga med FLUORtablett
 hellre än käka FRUKOST med tallrikklirr

vill ha min sked full av HAVREgrynsgröt
hellre än mugg tömd på NYPONsoppa

vill följa med MAMMA upp till tanterna och handla
men samtidigt gå ned till LEK & PYSSEL bland alla andra




0W0

XXVI pixi-böcker

dem som jag måste ha läst mest,
flest varv och/eller allra helst

I

MIA OCH DAMMSUGAREN

av Anne-Marie Constant

II

TOMAS GUL OCH MIKAEL GRÖN

av Gunnar Anton Wille & Bente Frithioff

III

GRISEN OCH PANNKAKAN

[Das Schwein und Der Pfannkuchen]

av Palle Bregnhoi

IV

JAKOB BYGGER GROTTOR

av Ilse Christensen

V

LUDDE KOMMER ALLTID FÖRSENT

av Allan Rune Pettersson & Fibben Hald

VI

VIKTOR BYGGER EN BRO

av Jan Lööf

VII

MED DJUREN PÅ BUSSTUR

av ?? ??

VIII

KURRES ÄVENTYR

av Gun Björk & Ingvar Björk

IX

JAG ÄR LITEN - DU ÄR STOR

av Anna-Carin Eurelius & Barbro Holmberg

X

STORA LÅDANS DAG

av Kerstin Sundh & Sonja Härdin

XI

TOMMY TUFFING

av Anne-Marie Constant

XII

TOPSY OCH TOVAN

av ?? ??

XIII

KANINEN SOM TAPPADE SVANSEN

av Kerstin Sundh

XIV

DEN TAPPRE SKRÄDDAREN

av Lene Bourgeat

XV

DUN TILL LILLANS TÄCKE

av Eva Wenzel-Bürger

XVI

PELLES FICKLAMPA

av Jan Lööf

XVII

HÄSTEN OCH DEN RÖDA TRAKTORN

av Freda Sinnickson & Clare McKinley

XVIII

ETT BLOMMIGT PARAPLY

av Ann-Madeleine Gelotte

XIX

JUST DET - FAST TVÄRTOM

av Grete Janus Hertz

XX

POJKEN SOM INTE VILLE GÅ I SKOLAN

ramsa bearbetad av Lennart Hellsing

XXI

VAD GÖR DU PÅ MÅNDAG?

av ?? ??

XXII

ANNIKAS AVIGA MORGON

av Kerstin Sundh & Sonja Härdin

XXIII

JONAS OCH KATTEN

av Hermann Alenburger

XXIV

TRE SMÅ GRISAR

av Susanna Hartman baserad på Disney?

XXV

TE-KALASET

av Helen Wing & Irma Wilde

XXVI

FARFARS SKÖNA LIV

av Larserik Eriksson

[...kommer förmodligen att uppdateras...]





varav merparten utgivna på senare delen av 70-talet,
ofta till svenska översatta från europeiska författare,

medan många senare i pixi-serien finns
som jag aldrig hann komma till...



0W0

Matris 3 : ingenstans Mellantid

Framtiden förefaller
mig alltid
extremt otydlig
ofta smått olustig
ibland spöklikt främmande
som rök
vare sig det handlar om nästa kvart
att bege sig till dörren
eller fyra år fram
att ha spärrat in sig i en annan stad
kanske bortglömd
bortom månens kontroll
ägnar jag likafullt varje dygn åt förväntansfyllda planer


medan Dåtiden känns
klart skönare
likt en överblickbar mosaik
att plocka fritt ur
paradoxalt nog
mer rik på möjligheter
vare sig det rör sig om värsta veckan
eller älskade stunder
så förundras och
stimuleras jag av
själva arbetsprocessen med
att just minnas
mardrömmar såväl som solskenssagor


på balansplattan
står jag nu
tre minuter på ena benet
och tre minuter på andra benet
men minst en halvtimma
på bägge benen
samtidigt


emellertid Nuet
har jag aldrig
någon aning om
vad det är
ett lyckligt omedvetande
fördolt ingenstans
mellan tankarnas ändlösa
pendling fram
och tillbaka





(inräknas även såsom Klot 7)

0W0

Litegrann Orkan

kanske


Nu når helgens stundande blåst upp till orkanbyar på nytt!?!
Blev lugnad igår när de beräknades till bara stormbyar....
Viss skillnad mellan 34 och 25 m/s.
Vi får förstås ta vindarna som de kommer eller ej...
Klart tryggare än på andra håll kring klotet hursomhaver!?!



0W0

ABLIOPEKET

Barndoms Butik, nutida intermezzo


Plötsligt kliver jag åter in på Apoteket. Det har legat på samma plats ända sedan jag var liten pojke. Då möttes man av gula väggar, stickande knallgula, med bländvita skratt från ett tjog spänstiga tanter. Likt plinget av dörrklockor koncentrerade till ett friskt signaturackord, där andra kanske funnit interiören sjukt överdriven, brukade jag känna konkret närvaro.


Nu däremot verkar lokalen gå i en abstrakt gråskala, vari allt utom arkivskåpet står offentligt men anonymt utportionerat. Anstränger sinnena för att placera in den nya matrisen i min ursprungliga, men misslyckas kapitalt... ...parallellt med den vithåriga receptionistens avgrundsdjupa gäspningar och den svart huckleklädda expeditens försök att vara hurtig. Säkert funkar färglösheten ångestdämpande, men ligger minst 37 ljusår ifrån min bild av hur ett apotek ska te sig.


På den tiden fanns det petrolgröna galonsäten för samtliga nummerlappstagare. Numera kan jag urskilja enstaka sittplats för några riktigt gamla. Nåväl, hur många som tar sig just hit nu, går väl knappast att jämföra med hur många som besökte lokalen förr i världen?! Det rör sig om komplett olika samhällen med skilda sjukdomsfrekvenser, över alltfler apotek i skiftande konkurrens, dessutom omfördelad produkttillgång och galopperande öppettider. Varje människoapa irrar potentiellt som "Puppet on a String" med appar i mobil.


Kedjor har förstås växlat titt som tätt under decennierna, medan deras sortiment förblivit relativt intakt. Tryggt att se att tandborstar håller än! Vad som däremot överrumplar mig, med ett igenkännande leende ifrån väsensskilda butiker, är hur även detta apotek säljer små pixi-böcker!!!! Sådana ville jag hellre än godis ha rentav, när mamma skulle ge mig något extra. Bläddrar i skålen och hittar "Bo går till biblioteket". Den volymen fanns inte då, men jag tar historien nu.


Strax efteråt promenerar jag som det var tänkt : trappan upp till det kära gamla, verkliga Biblioteket, som jag kunde haft bättre koll på nuförtiden. Precis stängt för dagen har deras port gjort. Hade jag skippat pixi-boken så skulle jag uppenbarligen ha hunnit besöka bibliotekets "gratis butik", åtminstone några sekunder. Men vad gör det när jag är en erfarenhet rikare?! Dessutom saknar jag varken hälsa eller resurser att göra om försöket - låna böcker rentav varenda dag under resten av mitt liv?!





 
0W0

Barndoms Butik # 5 : Kemtvätten

som blev en pizzeria


Kemtvätten känns hemskt mystisk. Försöker minnas hur det såg ut därinne. Kommer bara ihåg det tysta skägget som står bakom den enorma disken. Kanske orangea väggar?! Märkligt nog ingen särskild lukt... Jag har varit där en enda gång. Man fick inte se några maskiner och luckor. Annat är det i tvättstugan, där finns många som snurrar. Mangel och allt står och ser farliga ut. Ömtåliga plagg bör hålla sig på behörigt avstånd. Men kemtvätten vet jag ej. Det är inte ens dimmor eller ångor som döljer... Och nu har den till och med försvunnit.


Mamma säger att där har legat en fiskaffär bredvid kemtvätten. Den minns jag ännu mindre, inte en enda fisk. Men nu har bägge slukats upp. Det måste vara av pizzerian som ligger i samma lokaler?! Där står de mörka bagarna och snurrar stora ljusa pizzor på fingrarna. Jag har smakat tre halva pizzor i mitt liv, och några klunkar läsk. Det är klart förväntansfullare än någon kemtvätt härinne. Istället har de höga träpelare som liknar kryddkar. Härligt torrt är det, ingen simskola som man måste hålla andan i - varken fiskar eller blötdjur på pizzorna, bara några räkor om man vågar prova.


Fast faktiskt har de en teve i taket! Då är det snart redan söndagskväll, och familjen har kommit med bilen från farbrors nya sommarstuga. Vi köper med oss våra pizzakartronger hem. Där fortsätter vi kika på Lödder-avsnittet eller vad det nu än är. Till efterrätt känner jag märkligt nog för att plocka fram räkneboken som jag lånat från skolan. Det här är fem år före vi kommer att få kemi som ämne, så kemikalier har jag lyckligtvis heller ingen kännedom om. Och kostymer insvepta i genomskinliga plastsäckar att bläddra bland - det fick jag syn på först som vuxen, i ett extra litet krypin för att vara butik.


Mamma tycks aldrig sakna kemtvätten. Säkert föredrar hon tvättstugan hursomhelst?! Familjen har ju i och för sig inte så värst många finkläder. Däremot har vi en hårt jobbande tvättmaskin hemma, i lägenhetens mest fördolda rum. Men mamma går vissa tillfällen ner till tvättstugan ändå. Med mattor och sånt, ibland på någon måndag när jag inte är med. Då går jag på lågstadiet hos fröken och klasskamraterna. Långt tidigare gick jag på kyrkans barntimmar och liknande ställen. Det kunde vara lika mystiskt som kemtvätten.







Många av mina tidigaste minnen utspelar sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig fast? Där 70-tal möter 80-tal, inkl nutida tolknings utfyllnad. Fanns gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort.


0W0 

Barndoms Butik # 4 : Bensinstationen

Vi svänger in direkt efter parkeringsplatsen, och stannar igen vid tankarna på OK. Bara ett par bitar ifrån vårt höghus ligger denna tapp, eller mack, vad man nu kallar det. Pappa stoppar pengar i automaten och tar hand om slangen innan bensinen hinner börja rinna. Jag sitter kvar i framsätet idag; ser gubbar knalla in och ut från själva butiken, ett par tanter också. Alla måste betala så mycket som de har fyllt på. Tänk om man gör fel?!


Har roliga seriemagasin i mina tankar. Kanske får jag köpa Knasen denna gången? Börjar bli lite trött på 91:an. Blyfri 95 står det tydligen. Mer än en hundralapp rullar på deras mätare. Mätatarna härinne på instrumentpanelen är nog avstängda nu? 150 mil har våran Saab åkt genom Sverige förr. Idag ska vi bara till SIBA i Sisjön, säkert skaffa en ny bilstereo. Sedan bort och kolla jobbet : Pappa måste förbereda overhead-bilder inför veckan. Rättså mysigt att följa med! Behöver inte arbeta, för jag är fortfarande barn.


Också inuti i butiken luktar det bil. Kanske blir jag en smula yr känns det redan som. Längs hyllorna trängs campingmöbler med badmintonrackets. Solglasögonen snurrar sakta bredvid kassettbanden. Jag känner igen Gasolin och Kal P. Dal plus massa med styrstångsmustascher, men har ingen aning hur de låter. Det klingar till elektroniskt i dörren, ett dubbel-pling när Sparks kommer in, mystiskt nog!! De finns ju bara på gamla idolbilder, men ska likafullt handla ostbågar och motorsmörja. Här har man dessutom hyrfilmer, fast inte så rikt utbud som där i närheten av arbetet. Nuförtiden spelar vi mest in på familjens video, mycket Macken eller svenska Dallas-försök (i brist på Mcahan och Mupparna som upphört) men också såna mixade program som Razzel och Kryzz. En extra stor korsordsbilaga tar pappa.


Senast fick jag hjälpa till att tvätta halva bilen. Då far man in i ett sorts garage som har svarta slangar med inte alls bensin i. Där pressar man schampoo ur de gula svamparna, och spolar ned allt genom hela betonggolvet. Det kostar också att få göra, större slant än något bland magasinen. Idag får jag för första gången för mig att testa FAKTA, ett verkligt med inget påhittat i?! Även fast Oppfinnar-Jockes egen tidning också fanns tankar på.




0W0

Barndoms Butik # 3 : Leksaksaffären

På lördagarna brukar familjen fara till Frölunda Torg. Där finns samlade i det stora huset fler affärer än över hela hyreslängan hemma. Det är långt före jag bor här i framtiden, när hundra butiker till finns. Nu är de redan många, fler än vi hinner gå in i. Efter parkeringsplatsen och gångtunneln börjar man med KappAhl eller någon nyare klädkedja. Sedan fortsätter man med att kolla kläder och prova kläder och kolla kläder. Därefter kan det bli klockor och lampor, sportredskap och krukväxter, kanske bara omslagspapper eller något tråkigare. Elektronik, verktyg och musikmaskiner har de i andra områden mer utanför stan. För att inte tala om möbler...


Till sist tar vi äntligen leksaksaffären, precis som man får efterrätten efter middagsmaten. Lek & Hobby tycks ofantligast av alla. Korridorerna kryllar av plastföremål, så välfyllda att barnen knappt får plats. Härifrån skulle vi aldrig komma loss, ifall vi tog leksakerna före de andra butikerna. Ändå lyckas jag lätt zooma in på figurerna. Gubbarna kommer från rymden. De sitter inklämda i varsin kartong, som ingen får komma ur nu, fast som tur är har de genomskinlig hytt. Tittar i åtskilliga sekunder på varje figur, försöker föreställa mig vilken jag allra helst vill ha. Det känns ännu svårare när hela gänget sitter så högt upp, och många på samma stångar. [nåja, stänger - medan stället fortfarande håller öppet]. Struntar helt i deras vapen och krigiska tillbehör. Bryr mig bara om ansiktet, masken och dräkten. Vilken blir bästa tillskottet i skolklassen? Som väntar hemma bland de andra gubbarna jag redan har... Brukar kalla figurerna för andra, svenska namn istället. Och vilka skulle man kunna byta med en kompis?? Tre har Yoda, två har ewoks. Björn äger ju den läskiga med slangarna kring manteln. Men jag känner ändå starkast för Lando nu, i sin senaste version med hjälmen på.


Det har redan blivit hög tid att gå till bilen. Brädspelen glömde jag totalt bort att kasta ett öga på. Lillasyrran har hittat sin stora ponny plus en hund till Barbiedockorna. Jag skulle aldrig köpa en sådan, men har faktiskt lekt med dem mer än en gång. Särskilt när vår kusin är med och det blir kvinnlig majoritet. Då det bara är jag och syrran kan vi nöja oss med monchichis samt den hederliga playmobil-världen, leka sjukhus och grannskap. Eller rentav ge liv åt klippdockorna, som egentligen är svenska artister ur Året Runt. Varken Starlet eller OKEJ har klippdockor i sig. Men trots de gamla inslagen, tycks vi nu ha förflyttat oss flera år fram mot 80-talets slut, medan vi egentligen är kvar mitt i början.


Karusellen snurrar som supergott luktande suddigummin. Domino-brickorna ligger likt ett magiskt pussel längs en labyrint i trä. Föräldrarna gör allt de förmår för att mana på oss. Köerna till kassorna ringlar där rakt, nästan längre än på Liseberg. Några ungar undrar varför man måste betala... skulle ju gå fortare ifall alla bara tog sina grejer och drog vidare?! Men jag vet på något vis redan att det skulle bli kaos då. Varje sak måste liksom överföras, från någon person noggrant till annan person, eller flera på en gång. Man borde kanske låta leksakerna åka omkring på rullband, medan alla står och väntar likafullt?! Jag ber om att kika i påsarna, på vilken tröja vi köpte åt mig nu igen. Blev den gröngulare än godispappret eller randigare än en skolanteckningsbok?? Kön rör sig en milimeter i taget, som små rymdskepp i ett oändligt varuhus.







0W0

Mystisk Leverans samt Snett Ovanför Vägen

Triptyk 54 från Resan i våras
i Ljubljana, i Zagreb, i Split

Kvartett 55 från Resan i våras
på Pag, i Dubrovnik, i Biograd, i Bosnien högst tillfälligt

Barndoms Butik # 2 : Tobaksaffären

Många av mina tidigaste minnen utspelar sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig fast? Där 70-tal möter 80-tal, inkl nutida tolknings utfyllnad. Fanns gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort. 

 


Det pinglar till om dörren som det brukar. Vi kommer in i tobaxaffären. Här luktar ingen pipa, bara plastiga tidningar och billiga böcker, både vuxen och pixi. Ändå har de knappt några packar med klistermärken, enstaka ess, en box glass, men inte alls så mycket godis som kiosken har. Bakom disken står bägge två : den unga farbrorn och den unga tanten. De har Tobax ihop. Båda är lika allvarliga, svarthåriga och kommer från samma land. Påminner om våra polska grannar gör de litegrann, fast mycket mystiskare. Ibland kommer en av dem fram, från bakom disken, och fixar med någon hylla. Då får man kanske akta sig eller säga vad det ska vara. Unga farbrorn liknar han som läser Boktipset i teve, men kan nog inte nynna. Idag har de redan plockat ned varsin pärm. Man tror att tobaxbiträdena är gifta med varann. Tänk ifall de bara är bror och syster?! Jag skulle aldrig våga fråga. [Och det kan vara jag som blandar ihop olika årgångar av butiken - ty dess materia fortlevde sedan under annan ägare...]


Har glömt vad vi skulle köpa. Ischoklad? Igloo? Tintin? Smurfarna? Elitserien? Supersalta? Toy? Carola? Smokie? Vita Blend? Nej, sådana limpor får bara pappa köpa. Vi måste njuta choklad-cigaretter. Tobaxa-farbrorn har både skägg och mustasch kolsvart. Undrar om han någonsin har varit hos frisören här bredvid...? Tobaxa-tanten påminner oss om kpmlR-kärringen som tejpar upp affischer. Fast utan glasögon, med fläta ibland, och kan lé. Kanske är de nånstans mellan tjugo och förti år?? Ordet Tobax får mig alltid tänka på toalettens svarta spol-knopp hemma. Kassapparaten har gott om andra knappar och en spak. Kamraten plockar upp växelmynt ur börsen. Det blev en Gremlinsliknande figur och 8 slemmigt gröna ess. Men vad gör ett sånt sunt par som föreståndare för en såpass onyttig butik?! De kan få pengar från varenda person i kvartéret. Fast här finns inga tipslappar att lämna in. Inte ens finns busskuponger som man stämplar själv. Ändå springer bekantingar här titt som tätt. Nu kommer Tony med någon. Det pinglar till om dörren som det brukar.





0W0

Barndoms Butik # 1 : VuxenEkiperingen

Många av mina tidigaste minnen utspelar sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig fast? Där 70-tal möter 80-tal, inkl nutida tolknings utfyllnad. Fanns gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort.






Här inne finns en hund. Den nosar på någons byxben. En herre och en dam har affären ihop. De verkar glada, kanske stolta. Jag tror det är deras hund också. Jag är inte rädd för dem... i varje fall inte nu. Allihop påminner mig om figurer ur en pixi-bok, en av alla små bilderböcker jag brukar läsa. Någon står och provar. Benen i byxan skulle kunna tillhöra min dagmamma eller hennes man?? Fast de har ju just stigit in här... och hejar högt!! De verkar känna herren och damen.


Det luktar vuxna kläder och hungrig hund. [Känns nästan som i skobutiken, som måste ha övertagit samma lokaler, tänker jag nuförtiden - fast mindre läderstövlig lukt]. Herren måste vara ännu längre än sitt måttband. Damen har nästan samma grejer. Man kan lika gärna kalla dem för farbrorn och tanten. Kanske är det byxbenen som är herren eller damen?? Jag har allas ansikten på filmstjärnebilderna. Märkligt nog minns jag varken heltäckningsmatta eller någon spegel stående på den lutad... som hemma i hallen. Det är först långt senare som jag får reda på vad en skräddare är. Kanske var de inte ens skräddare - bara vanliga klädbiträden?? För de satt ju aldrig ned.


Säkert var det personen som stod och provade som var bekantingen! Min dagmamma och hennes man hade klivit in för att kolla hur det gick? Deras vän har blivit kund. Säkert är expediterna bekantingar också. Och så lufsar en hund därinne... flera år före de skaffar sin. Men ingen bland barnen är här - bara vuxna. Hoppas jag ej står ivägen för någon?! Nej, alla ser ju skojfriska ut. Måttbandet jobbar på lika bra som stoppnålarna. Kunden får beröm. Hunden får mat. Var i rummet står egentligen jag någonstans?!









sedermera min kommentar efter poeters läsning :

Själva byxbenet och måttbandet har jag aldrig zoomat in på förut - kanske hela kunden är tillkommen i efterhand - medan hunden och butiksföreståndarna hör ihop med miljön där, vilken jag kanske blott besökte en enda gång?!

Minnet är starkt, eller i varje fall ett stabilt scengolv i ett diffust manus med smått utbytbar rekvisita. Dessutom innefattar minnet färre trådar än dem jag försöker utveckla här = har lagt till några ingredienser, eller blandat ut själva butiksscenen med allmänna tillvaron då.... vilket jag möjligen gjorde redan i realtid = barnets fantasi. Alltså utöver det faktum att man gör om sina minnen hela tiden, modifierar dem i takt med vad man repeterar eller ej repeterar...

Presens kom jag på i sista stund att använda, men visar sig rätt närvarande ja! och avgörande även för skrivarflödet, av minnesströmmen som jag då upplever mig stå närmare i kontakt med!?!



0W0

Höstkant # 3 : Lervälling av Stenblock

eller Svampsoppa av Skenkock


Var och en har vunnit valet
Vart parti står stenigt kvar

Inget block behärskar kvalet
Alla flyger - ingen far

Varje röst sugs in i skvalet
Tala guld tar tusen dar

Löven rödblå galet svaldes
- väller ut som enkla svar



Väljare från grå centralen
kastas runt till kant mot kant



Någon måste börja lyssna
på vad värsta vädret tror

Storm känns lugn när molnen lysa
Bortom lögner värdet bor

Vems svamp vet vem gift må hysa??
Soppan djupnar - slev ej stor

Dödens läge trögt kors kryssa
Bygg tillsammans nyfött torn!!!





(inräknas även såsom Mosaik # 18)

0W0

Dödläge Trots Kristdemokratiskt Lyft

= Triptyk 53A från Resan i våras
i Dubrovnik, i Ljubljana, i Regensburg

+ kvartett 53 B : typ Ebba Busch T(h)orn
allihop i Maribor

Knappast Sista Dagens Bok

inklusive kristdemokratisk skolsal...?


På sjunde dagen, som egentligen är första dagen... ...bland böcker som betytt mest i mitt liv, vill jag välja ingen mindre än PSALMBOKEN, trots att jag aldrig varit kristen. Vi fick sjunga på morgnarna i lågstadiet, hur solen går upp eller liknande. Ibland kombinerat med sköna lyssningar på läsningar av Bibeln, men inga predikningar från vår redan 1983 så kära gamla fröken. Bara upp med pärmarna, försöka bläddra med knastertorra fingrar till lämpligt nummer (som vi emellanåt fick rösta fram?) och så hjärtinnerlig tramporgel på det! Trygga Räkan hade vår lagom kärva klassföreståndarinna humor nog att acceptera som titel - om än klassisk? - medan det hände att hennes lockiga glasögon förfasade sig över ett eller annat modernt påhitt...


Den psalm som jag ryste allra mest välbehagligt av måste ha varit...? - inte den hisnande beredskapen hos "Berg sjunken - djup stån upp" men gott och väl "ett ögonblick i sänder". Ändå relativt sällan vi tog den?! Någon bland Bröderna Grimms Sagor dök ofta upp, steg till vår förtjusning från katedern längs bänklocken mot salens gröngrå-randiga tapeter - eller snarare gulbrun-rutiga? Och hur hemska var berättelserna egentligen?! jämfört med främst "Stjärnornas Krig-gubbarna" som florerade fritt under lunchrastens lekar, ända neri skogslabyrinten där vi själva blev dessa varelser. Klockan ringde återigen och vi kastade oss in på fina led, för att lyssna lugnt på nytt.


Efter de halvbegripliga verserna kunde vi dyka rakt ned i "Läsa Tyst", den med ugglan som man fortsatte skriva i, eller om vi hade otur den något jobbigare "Vad Var Det Jag Läste?" med igelkotten. Blott en somalisk klasskamrat hade vi då bland sexton svenskar, varav två med jugoslaviska föräldrar. Det kändes lagom exotiskt och värdefullt. Parallell-klassen hade bara ett par med finska föräldrar. Om jag skulle haft ett barn idag, så kunde hon/han ha varit ensam svenne i en mestadels muslimsk klass. Det hade känts ännu mer exotiskt, men för mig som mindre värdefull belägenhet. Även oavsett upplevelse, så tål inget samhälle såpass radikala förändringar på såpass få decennier. Det tycks mig uppenbart om man kollar på konsekvenserna. Dessa hör hemma i sagornas värld snarare än på gator och torg.


Ty kanhända skulle ingen jag känner tro att min röst går till Kristdemokraterna i år?! Jag som lever som en fattig arbetare eller en rik poet... Emellertid vinner E.B.Thor debatten + stora delar av mitt förtroende, som vore hon den partiledare som tar livet på mest välavvägda allvar... som genom hårda moln landar i de varmaste leendena... som ställer krav på människor för människors skull... som samtidigt som hon går fram till katedern och vässar pennorna, ändå ej stänger dörrarna helt... som låter bli att utmåla fiender i några särskildas ögon... som ser flest rutor att gå till längs spelbrädet, utan att fördenskull hålla inne med skarp kritik... som konfronterar den sittande kungen snarare än försöker rida ned väderkvarnstorn... som har fått en mer populär drottning i samma lag, men som ej hänfaller till att rusa framåt lika historielöst... som säkert är lättast för en mandat som jag att förtjusas av i församlingen ifråga... som må vara yngst och kanske ligga närmast att åka ut... ty jag har visserligen en tendens att alltid hålla på det förlorande laget, sålänge som de kämpar gott... som verkligen vill det man värnar om att vilja.


Det hände sig emellanåt att klassen vandrade bort till någon av kyrkorna. Kanske liknande de mer betongbunkrar från 60-talet än katedraler från 1600-talet. Vid denna tid hade jag ej upptäckt Europa ännu, vilket skulle dröja ett bra tag. Hursomhaver kändes kyrkan rymlig, och koruset av kamraternas röster lät förstås större och högre... Sällsamma utflykter var det, varefter man kunde längta hem till sitt tråkiga klassrum igen, märkligt nog. Precis som vart jag än reser nuförtiden, längtar jag alltid hem igen. Dit där vi vet ungefär vilka bitar som ligger bakom oss och någorlunda väl hur bitarna framför oss är placerade...


Och sist men inte minst är det värsta jag kan tänka mig att fastna i en vårdkö, att bli stående där i tågvagnens trängsel utan att komma fram.... alternativt ensam hoppa in i en hiss utan att komma ut. Ett permanent klassrum med max arton personer samtidigt i skulle kunna vara ett idealiskt mått på mänsklig värdighet. Skulle inte förvåna mig om vi räknade ut detta redan i första matteboken - eller kanske i kartboken? Om fler behöver in så får man antingen bygga en ny skola, istället för att överbelasta den befintliga. Hur skall eljest varje elev hinna få respons på vad hon/han just har läst eller lyssnat på?!


Nåväl, som många klokt nog säger : Vad man än väljer, så är det viktigaste att man röstar. Eller försöker göra sin röst hörd - även när den tenderar att drunkna i ett hav av saliga och osaliga psalmer...






0W0

när Varför blir Vad eller Hur?!

Förstår nu ännu bättre varför jag//vi skjuter upp projekt hela tiden... alltså även dem som känns förväntansfulla. Beror på att när det är dags för genomförande, så skiftar man oftast fokus totalt, och gör sig andra sorts bilder.... inte sällan av desperata begränsningar. Somliga av oss går från det motiverande "Varför" i sin allmänna ändlöshet, direkt över till de praktiska "Vad" eller "Hur". Och det blir abrupt likt en krock mellan framtid och nu. Denna den enklaste, klaraste insikten jag fått på länge?!?! igångsattes just genom podden Monkey Mindset. Skulle kunna citera källan, men jag speglar ambivalensen med egna ord inklusive tillagd tolkning : Någon månad i förväg förmår jag fortfarande drömma om resan eller kursen eller träffen... med en blick av att den vore oerhört bra. Till sist när specifika moment ska konfronteras, har man (som vanligt) försent greppat vissa "Vad" eller "Hur", och måste då ägna all energi åt schema. Medan "Varför" förträngs... rentav kan synas omöjlig att återfå kontakten med. Lösningen blir ingalunda att skippa eller tro sig slippa "Vad & Hur", men väl att inplantera dem i lagom doser redan från början... ett steg i taget. Smått självklart, men svårt sålänge upplevelsen pendlar mellan skilda fokus?!




0W0

Remarkabelt Minnesvärd BarnBok

Bland böcker som betytt mest i mitt liv, Dag 5 hemma hos systersonen igår, återfanns en gammal rysare som jag lånat ut, den mycket mysigt tecknade berättelsen på bilden, skriven av en bortglömd finska -77, upptäckt av mig lite senare på kyrkans barntimmar, där någons uppläsning tydligen fick mig att verkligen vilja ha Jason i julklapp, berörd av Agnes humör. För lika vansinnig som tanten är över grannarna som hon tycker stör henne stup i kvarten, lika lyckligt lättad blir hon sedermera över att finna sig ingalunda ensam i huset. Mamma & pappa fick närmast leta ihjäl sig efter boken i butiker då, emedan jag tolkat titeln något förvrängt, mer som Argus.

0W0

Höstkant # 4 : Felhörningar av Äppelkatten

Har just upptäckt fler intressanta felhörningar [inte fyrhörningar] som jag gjort mig långvarigt skyldig till. Som vanligt är det sångtexter som utgör grogrunden. Nu rörde det sig om den hörvärda Cat Stevens /Yusufs senaste skiva, där han bitvis tolkar sina egna visor hela femtio år efter att de hördes första gången under sent sextital, blandat med färska stycken.

På The Laughing Apple handlar historien om ett äppelträd, vars ägare ville ha det plockat, "and so he sent forth to hire me". Här tänkte jag att Stevens med sin andliga tendens skulle ha sjungit "sent for the higher me", som torde syftat på hans högre jag - kanske även i fysisk bemärkelse ;-)

Sedermera i refrängen får det huvudrollsinnehavande äpplet veta att "Autumn is waiting, you'd better be careful!". Jag har varje gång hört frasen såsom "Adam is waiting..." och därmed lagt till förmodandet att man befinner sig i det bibliska Paradiset. Visserligen vore det då Eva som äpplet skulle haft närmare anledning vara orolig att bli plockad ned från sin gren av, men ändå :-) Månne tänkte jag att Adam väntade på sin tur - om jag nu hann föreställa mig något.

(...på den tiden visan skrevs hade ju Steven(s) ännu ej blivit muslim - vilket fortfarande övergår mitt förstånd hur han kunde vilja!? när både kristen och buddhist lär ha passat åtskilligt bättre?! Nå, jag m.fl. är väl fortfarande besvikna på att han övergav sin fantastiska musik -78 eller dess fortsatta odlande - nästan som Ted -81, även fast bägge förstås hade sina skäl.  Ett intrikat ljuspunkt i sammanhanget är hur albumet från -74 heter Buddha & The Chocolate Box, som ett av spåren heter Jesus på...)

Hursomhaver var det inte ens Yusufs nutida, mer avskalade stämma utan orkester, som hjälpte mig höra orden klarare, vilket man lätt kunde ha trott. Nej, var tvungen att äntligen söka upp den skojiga texten, få de fina orden framför ögonen, för att inse mitt misstag...

Cat kallade sig för övrigt för Cat, medan artistens efternamn låg närmare hans egentliga förnamn, född såsom Steven Demetre Georgiou, av grekisk far och svensk mor, i Storbritannien, men det är en annan historia som många redan måste ha berättat?!

0W0

ReturpappersArbetaren + Omvänd Brandkår

...ur min september-procedur att gräva fram ett läst verk varje dag...

En Alltför Högljudd Ensamhet av författaren Bohumil Hrabal, skall jag icke orda så himla mycket om, bara plocka fram såhär på tredje dagen bland böcker som betytt mest i mitt liv, och kort konstatera hur huvudpersonen arbetar med att pressa returpapper, inte minst böcker, som han skapar nya formationer av, i takt med att hans filosofiska bildning hinner växa, vilket räcker gott och väl till hundra sidor berörande litteratur, tillkommen 1980 i Tjeckoslovakien men ej utgiven omedelbart, på svenska dröjde det tills 2006, ett bra tag efter jag upptäckt Kafka vars absurda vardagsporträtt förstås klingar både högre och djupare, fast känner mig kanske mycket mer närvarande bland Bohumils konkreta tankar och tillbakablickar...

(rentav såpass hemma så jag gärna kunde stanna upp flera månader och smälta materialet innan läsningen löpte vidare, ja, i och för sig inget unikt alls i min värld, men höll i detta fall på att medföra att jag måtte ha ansett mig färdig på sidan 77 istället för 106, vilket ett bokmärke i form av visitkort från något tjeckiskt hotell fortfarande skvallrar om, om det aldrig varit så att min hederskänsla gjort sig alltför påminnande till sist och hjälpte mig släppa loss den avgörande mekanismen av obändig nyfikenhet, som min redan hemskt nöjda skuggsida lagt rabarber på).

 

Fahrenheit 451 står fortfarande kvar i bokhyllan. Ingen har varit här och bränt den - inte ens några brandsoldater, som i den välskruvat vrängda berättelsen. Så på dag 4 ikväll väljer jag Ray Bradburys science fiction bland de böcker som betytt mest i mitt liv. Även fast Truffauts filmatisering säkert färgat intrycket ännu tydligare.... Att inneha tryckta skrifter, eller än värre läsa dem, blir i dessa tv-tittares samhälle ungefär motsvarande att hänfalla åt droger i vårat, kanske bedriva suspekt läkekonst, eller snarast som att umgås med åskådningar som ligger klart utanför åsiktskorridoren här. Som respons på bok-förbudet föds en alternativ sekt eller vad vi skall kalla det.....

Själva Fahrenheit 451 har väl emellertid aldrig ansetts vara någon farlig skrift, utan mest hyllats såvitt jag vet - vilket möjligtvis gör dess befrielseinriktade essens en smula mindre trovärdig än eljest skulle varit fallet? I övrigt sägs Bradbury ha sagt sig bruka skriva fantasy, omväxlande med skräck. Gubben hann hitta på massa kända och okända noveller, mer eller mindre samlade, som också legat till grund för stora filmer eller dykt upp i mindre magasin. Har en retroaktiv samling med 100 stories på amerikanska, som tragiskt nog förblivit nästan helt oöppnad.


 

0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 18 = Sista

variation över Arvid ...i denna meta-deckare...



Det var en gång allra sista augusti. Den unge fiskaren stod på höstkanten, med sitt trassliga metspö beredd. Allt mellan stjärnstoft och bottennapp, månhalvor eller helvete syntes lika (sur)realistiskt. Ändå lös solen klart. Arvid Id hade ingen färdig idé vem han skulle bli. Framför ena foten flöt älven guldrosa förbi, likt vackraste akvarellen av Lizette Lax. Bakom andra benet stod utomhusmöblerna, knarrigt skrattandes åt pojkens försök. Varför Alaska?! Harr och Gärs hade fäst motstridiga flugor kring Ids examenskrage. Arvid hade känt sig arg. Lugnt återrann livet härligt. Inifrån husvagnen kom lukten av färska spelkort blandade med radiosånger av halvsekelgammal plast.



ännu en Historia gjord av Hundra Ord



Det var en gång allra första september. Olösta uppdrag låg i hårdträning inför hösten. Arvid Id hade satt sig ned på Ragnars Harrs trygga träpall. Äpplena andades äntligen friskt, efter sjukt grillheta sommaren. Marianne Makrill hade hållit ventilationssystemet dammfritt fuktigt. Kristen kris förebyggdes förevigt sammanstrålande. Triss i knektar plockade Karolina Karp fram ur sin bysthållare : pekandes tveklöst på Jarmo i mitten som den skyldige. Hjärter Gärs svarade att klöverdamen skulle ha kriminaliserat leken med falska fingrar. Hur parterna uthärdade proceduren förblev största gåtan. Oerfarne fiskaren kliade sitt obefintliga skägg. Hur sjutton gäddor kunde det vara 2018 i denna urgamla historia?!?




0W0

Livets Upptäckta Böcker, första återblickarna

Under september tänker jag omnämna en bok per dag, bland böcker som betytt mest i mitt liv. Börjar med Den Oändliga Historien av Michael Ende. Die Unendliche Geschichte utkom ursprungligen just 1 september för precis 39 år sedan. Inser nu att berättelsen hade blott 11-12 år på nacken när jag första gången läste den. Återkommit ett par rundor, fast flera fantasienska varelser har jag likafullt glömt. Undrar emellertid hur många som minns att huvudpersonen verkligen träder in i själva boken?! Filmerna är en annan historia, som författaren sägs ej varit helt förtjust i. Ende gick tydligen bort redan för 23 år sedan, och hann även skriva vuxnare sagor såsom novellsamlingen Spegeln i Spegeln : En Labyrint, vars surrealism länge var min favorit, om än inte lika episk som den ändlösa.

I denna månads angivande av böcker som betytt mest i mitt liv, kunde andra dagen ha framfört Aniara. Tar snarare jordiska skepp, genom tidiga reseskildringen Kap Farväl! Kanhända just för att den var det allra första jag läste av Harry Martinson. Måste ha hänförts likaväl som avskräckts av hans sjöfararskap och komplexa vis att beskriva minsta fenomen. Skulle själv referera historien i en skoluppgift (märkligt nog för en annan magister än Lasse som invigt oss i sitt sjömansliv). Fortfarande förstås ganska oklart vad femtonåringen egentligen kände eller alls uppfattade = tillräckligt svårt än idag att få grepp om skeppens möten med diverse biologiska och psykologiska horisonter. Dröjde ett drygt decennium tills gav mig ikast med Martinsons längre romaner (lyriken kan jag ha luktat på dessförinnan). Fastnade då med råge, för både det bildspråkliga blomstrandet och hans föräldralösa erfarenheter, som jag aldrig kan komma ens i närheten av. Däremot har jag delat ut tidningar vid ett hus i Göteborg där Harry bodde ett litet tag, samt besökt hans grav i Sollentuna. Nåväl, nu får jag inte skriva mer för idag - eller redan ha slutat för flera rader sedan - ifall någon människa skall ha minsta chans att läsa.

0W0