ORATTARO : Fjärde Episoden av den Fiktiva Serien

Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från 1:a september till 8:e december, i totalt fjorton episoder, "en varje måndag"...



1

Om du var en tecknad figur - vem skulle du föreställa då? Motivera gärna!


Marionette Markatta

Det fanns en som hette MATULDA som var med Megasen. Bara sett filmen för längesen, minns mest fragment, men tar ändå risken att rutscha in i deras universum. Den skarpast brunklädde skurken som jag i huvudsak la märke till då när det begav sig, visar sig nu bära titeln Hovdoktorn och verkar dessutom kallas Klart-som-Korvspad. Den spjuvern vill jag gärna spela emot, eller möjligen med?! http://www.youtube.com/watch?v=BVo0XLWirsw


Björn-Tomas Träslöjd

Då vill jag välja ALFONS ÅBERG, för han gör både snälla och dumma saker. Alfons är så lurig, för att sedan bli totalt ärlig igen. Glädje och ledsenhet försöker samsas om träbiten. Rädslan och modet sågar fram hjärtat från varsitt håll. Håller som bäst på att lära sig hur man hanterar verkligheten. Eller förresten, jag väljer att vara hans pappa.


Ok-toob Yur

Den sista figur som någonsin lämnar mitt sinne är LINUS PÅ LINJEN - han har gjort oerhörda intryck. Särskilt för att ske bara några minuter mitt i allt, kanske inte ens varje vecka. Ända tills vi skaffade de hundratals avsnitten på tre dvd... Varför är den figuren så kul? Linus [som han heter på svenska, inte på italienska, än mindre på koreanska] är ju inte ens rolig av egen kraft. Däremot i sina reaktioner, när han får möta vilken form somhelst mellan himmel och jord. Jag kunde bli en kul knut...


Hazze Zebraschack

Helt klart någon i Tintin-serien! Dock vem? Varken Haddock eller Kalkyl tycker jag tar tillräckligt tydligt parti. De kan häva ur sig sina egenheter, men i slutändan jamar de ändå bara med den unge journalisten och hans hund. Dupond eller Dupont å sina sidor drar sig inte för att sätta dit Tintin lika gärna som dem han betraktar som bovar. Men detektiverna gör det av korkadhet snarare än insikt. Och skurkarna är i regel lika egoistiska som den lille superhjälten är socialistisk. Återstår nog blott att välja NESTOR, den trogne uppassaren på slottet, så hemkär! Synd dock att Nestor varken fått skägg, glasögon eller mustasch... Jag hyser för övrigt den största passion för seriens konservativa estetik, med rena linjer och bestämda färger.


Myra-Hara Myggstack

Jag är LILLA MY!!!! [Hazze kan lika gärna bli Gargamel på en gång...]


Sigris Lo Grodansvans

Om Rosa Pantern hade varit grön så skulle jag spela honom utan tvekan. Men då hade han varit någon helt annan. Dessutom tycks jag vara en kvinna. Tingeling blir för liten och gåpåig. Hulk blir definitivt fel. Vem kan passa en smula mer perfekt? Vi får nog vänta tills nästa avsnitt och se...


Glasgow Owl

Det finns gott om bokomslag med tecknade karaktärer på. Men sedan är de sällan tecknade figurer inuti historien. Vanligtvis föreställer de verkliga människor eller djur. Går vi blott på omslaget borde jag vara en brevlevererande uggla hos Harry eller Hermione. En eller annan skulle betrakta mig som Mr. Lispington (i villfarelsen att Scotland Yard har någonting med skotska betingelser att skaffa, vilket icke är fallet). Ser vi däremot till hela innehållets yta, dvs en äkta seriefigur, så skulle TUFFA VIKTOR vara kul att tolka. Inte bara för hans rutiga keps, utan också för att jag skulle få byta ut mina höga glasögon mot ett lågt glas i handen. Ni trodde att jag var klok? Ack, icke... Men när serien väl är färdigspelad, utgår jag från att vi får byta tillbaks till vårt föregående jag.


Evagneta Rävling Granatäpple

Frågan är i själva verket märkligt ställd... Skulle man bara föreställa figuren - borde man inte vara den fullt ut? Eller skulle man föreställa en riktig människa, men ändå vara figur? Hursomhelst, ett intressant uppslag! Välja vill jag TANT BEATA [Miss Hilda Nettles], just för att hon ser så typiskt snorkig ut, men ändå knappast kan förväxlas med någon annan fröken på jordklotet. Sedan att Beata både betjänar och förmanar den store uppfinnaren som har en grävling till kamrat - det gör ju inte saken mindre delikat. Kanhända är jag den enda som minns att det fanns en viss charm över konceptet med Finn & Fiffi, för att inte tala om Fix & Foxi...?! Där lurar min räv, tänker ni. Likafullt är Skalman för gammal och dessutom ej tillräckligt smart för mig. [Kanske en karaktär för Sigris att bita tag i, trots allt? Grodsvansar och sköldpaddor har åtminstone något gemensamt. Därtill tycker jag Myra-Hara skulle ta Lille Skutt istället, för att lära sig bli lite mindre kaxig!] Agaton Sax nickar. Felix hälsar. Magica de Hex såg jag också svepa förbi - hennes skepnad hade helt fallit i glömska. Obelix baxnar.





2

Vilket musikalbum skulle du föredra att vara ett hittills okänt bonusspår på...? Motivera gärna!



Marionette Markatta

Världens mest magiska musik, so fucking unik! Men ändå som att den stjärnklara dockan drunknar på stora svarta scenen... Jag menar naturligtvis LIONHEART med Kate Bush, för att jag är värd det!


Björn-Tomas Träslöjd

Då kör vi ett av Lundells mest hyggliga, hans årstidscykel I ETT VINTERLAND. Den gör sig skönast och bäst i alla miljöer. [Kunde ha tagit Uffes uppföljare Club Zebra istället, men vi har redan tillräckligt med zebror i den här gruppen.]


Ok-toob Yur

Känner på nytt för någon gammal indie just från sekelskiftet. Särskilt med BADLY DRAWN BOY som gjorde The Hour of Bewilderbeast [oj, nu skrev jag artisten med stora bokstäver istället för albumet, men gillar ju hans namn bäst], ett fint förvrängt lapptäcke av vanliga material. Även om pojken kan glimta fram ännu skönare remixer... På grundval av den absurda lilla utflykten "Falling in a River" trodde jag först han hette Badly Drown Boy.


Hazze Zebraschack

Ich liebe alte elektonische Musik, so : ZUCKERZEIT mit Cluster [das Konzept von Moebius & Roedelius] oder SOWIESOSO. Oldfield is also completely OK, makes the music more spiritual with his acoustic elements.


Myra-Hara Myggstack

Skulle jag vara ett litet bonusspår?! Nej tack, jag bidrar direkt till samtliga styckena på plattan. Vi kan ta Leonard Cohen, den ursprungliga Songs of Love And Hate, så kan jag bidra till att göra hans bitterljuva pekoral avsevärt mer kvinnovänliga. Fan, nej, jag låter mig uppslukas av Patti Smith istället, hennes fullblodiga HÄSTAR!


Sigris Lo Grodansvans

Ojoj, hjälp! Finns på tok för många att välja bland... Får lust att helt enkelt bara hoppa in på vilken klassisk samling sonater somhelst, intill förödelse utplockade symfoni-satser eller någon hel jazz-session. Månne en medeltida mässa? Och då kan ju ändå Gentle Giant vara ett progressivt alternativ. Nå, får väl ta A TRICK OF THE TAIL med Genesis, eftersom jag råkar känna till att manusförfattaren håller det albumet högt...


Glasgow Owl

Vilket somhelst förutom Beatles Vita Album, för det har vi hört så många varv att jag snurrat helt vilse i glaslöken. Varför inte en nice cykeltur ut till svampskogen med Belle & Sebastian?! Njodå, fast helst vill jag nog göra min största landsman Donovan sällskap, så vi säger hans MELLOW YELLOW, från just innan denne Donovan hade satt igång alltför många av de indiska strängarna.


Evagneta Rävling Granatäpple

Absolut skulle jag trivas på HARPO HITS! med Harpo, dock ännu hellre (ifall den finns att tillgå idag) LET'S BOOGIE med Michael B. Tretow, mannen bakom ABBAs ljudbild. [Förresten för Grodansvans del kom jag på en god möjlighet : Green Tambourine med The Lemon Pipers, lika lättuggad som mästerlig!! Även om vi redan har betat av tillräckligt mycket psykedeliska pop-pärlor här...]





[intermezzo]

Jaha, då är redan söndagen snart gången, när det borde vara måndagen som var inledd. De åtta deltagarna har fortsatt att lida av tidsbrist, i lika oändligt behov av eight days a week som någonsin. Återigen har inga scener blivit inspelade, eftersom alla haft fullt upp med att återskapa drömbilderna inom sig (för att inte tala om oss som skriver serien).

Likafullt tycks huvudproblemet bestå i en annan skokläm : att ingen av våra kära djur-människor har lyckats bli tillräckligt tydlig i konturerna. Och därmed haft svårt att börja föra dialog... Sålunda har vi nu infört en akut intervju, där deltagarna enligt fastställda ordningen svarar på frågor, i kulturella ämnen som bestämts av oss programmakare.

Även fast vi vet hur få som läser sådana här komplext banala texter, så tar vi skorpionen vid hornen i en desperat chans att klargöra figurernas förutfattade horisonter. Detta håller på att bli fjärde avsnittet, i det femtes ställe, medan femte skjuts fram en vecka till nästa måndag. I bästa fall slutar serien den 8 december. Dessutom i dess åttonde avsnitt, halvvägs in i säsongen, skall serien komma att ha blivit det drama som den var menad att vara...

Visst, vi hade kunnat starta om helt och hållet, med nya deltagare. Emellertid förhåller sig hela idén såpass process-inriktat till sig själv, så det hade strax kunnat bli samma problem en gång till. Som vi nu låter var och en genomleva, i hopp om en klarare bild...!




3

Vilken verklig tv-serie skulle du helst vilja vara med i (alltså utöver denna som inte riktigt existerar)? Motivera gärna!



Marionette Markatta

Givetvis tar jag MAD MEN, den elegantaste av dramer. Där hymlar man inte med sina gamla välputsade maktspel. Dessutom lyckas man vara kreativa, inte minst vissa sekreterare.


Björn-Tomas Träslöjd

Det blir SOMMAR MED ERNST, eftersom fixandet ger så smakfulla resultat helt enkelt!


Ok-toob Yur

Ska jag alltså inflika Linus på Linjen igen? Njae, längtar efter att sitta vid spakarna i ett rymdskepp och spela en central roll för hela världen. Dessvärre har mina sinnen bara sett spridda fragment av Star Trekk... likadant med Doctor Who. Dock BATTLESTAR GALACTICA lyckades jag faktiskt följa minst en säsong på. Alltså den från vårt nuvarande sekel, parallellt med episoder ur seriens ursprungliga variant, en smula barnslig i jämförelse, men jag uppskattade bägge. Så i deras farkoster kliver jag gärna in på nytt, som mig själv eller en kopia av mig...


Hazze Zebraschack

Vad annat kan man framhäva än THE WIRE?! Den visar verkligen på varenda nivå hur allt går till i ett ruttet samhälle, där det ännu finns några som vill och kan städa upp bland skiten.


Myra-Hara Myggstack

Jag joinar de skamlöst tragikomiska GIRLS, för att de vågar visa allt och mer. Punk på er!


Sigris Lo Grodansvans

Får nog ta någonting i stil med MUPPARNA, fast där de är ute och rör sig i världen utanför scenen... Så det blir kanhända Fragglarna? Nå, den gode Kermit var ju flitig på att bjuda in äkta människor som kom utifrån kulturen som gäster hos djuren. Jag kunde månne spela en sådan artist?!


Glasgow Owl

GAME OF THRONES, emedan den håller vid liv världens mest komplexa kamp mellan släkten och hus, som visas med vackert skräddad dramatik, där ingen går helt säker...


Evagneta Rävling Granatäpple

Först trodde jag ni skulle välja dokusåpor, när det nu är en sådan vi tycks vara med i. Då skulle jag ha räknat mig som en deltagare i senaste tillskottet GENIKAMPEN, för jag är lika skicklig på att lägga pussel med molekyler och hålla koll på tusen tärningar som på att låta mig kastas utför klippbranter.

Dock när ni nu fiskar upp massa serier med rent påhittade intriger i, så får jag väl slå ett slag för den klassiska begynnelsen bakom alla sitcoms, det vill säga I LOVE LUCY /THE LUCY SHOW. Åtminstone Lucy personligen är ett komiskt geni, även om de övriga mest funkar som bollplank. Så jag kliver retroaktivt in som en färsk, självständig karaktär, för att utveckla det skämtserie-magasinsmässiga konceptet till något mer...





4

Vilket parti tycker du bäst motsvarar din politiska hemvist? Motivera gärna!



Marionette Markatta

Jag är inte Moderat, men jag känner ändå för att satsa lite mer på dem, nu när det går så dåligt. Dessutom är det viktigt att etablerade blommor består, så att de kan vara med och bryta upp asfalten hos den omoderna ogräsrabatten.


Björn-Tomas Träslöjd

Jag är absolut ingen Socialdemokrat, inte längre, men det blir liksom ändå bäst om alla får det som de behöver. Och när brädorna är någorlunda välfördelade så blir det ju både socialt och demokratiskt.


Ok-toob Yur

Jag hör nog inte hemma i Centern, men jag älskar idén att minsta kryp ska kunna bidra utifrån sina lokala förutsättningar - att ingen ska måsta flytta. Och jag gillar visionen att vemsomhelst ska tas emot med vidöppna resurser - att alla måste anpassa sig efter den som rör på sig.


Hazze Zebraschack

Jag är inte Sverigedemokrat, men jag tycker likafullt att ett land ska få bestå av hur många sverigedemokrater som det vill. Vi bör undvika massa kulturella gränsmarkeringar INOM det land som vi alla är födda i, för att överhuvud taget ha en identitet att stå för. Denna blir i synnerhet betydelsefull ifall självkänslan kommer i konflikt med kulturer som är mer radikalt annorlunda än ni kan föreställa er.


Myra-Hara Myggstack

Jag är varken Feminist eller Vänsterpartist, men jag kräver ändå rättvisa i att ingen ska utnyttja feminismen för egna ändamål. Det innebär konkret att ni som har tolkningsföreträde för vad den här serien är - ni ska tvingas lämna ifrån er de glasögon ni har, så att vi andra kan få skriva in våra fördomar i historieböckerna i lika stor utsträckning som ni har gjort under århundraden.


Sigris Lo Grodansvans

Jag är ingalunda någon ren Miljöpartist, men anser ändå att folk borde hålla en hälsosammare ordning bland sina soptunnor, så jag slipper stöka till och böka runt för mycket när jag ska hitta den grönsak jag är ute efter. Det skulle underlätta för helheten.


Glasgow Owl

Jag är ingen anhängare av Storbritannien - jag tycker Skottland ska vara oss själva. Och varför ska inte Fan få läsa Bibeln på sitt eget vis?! Det borde ingå i en kristen demokrati, likaväl som att Jesus ska få försöka dricka whiskey utan att bli hånad, och gå till några horor emellanåt utan att bli korsfäst för den sakens skull.


Evagneta Rävling Granatäpple

Jag är långt ifrån Folkpartist, men blåklint skulle bli en fin komplementfärg till min gamla vinröda. Och jag tycker faktiskt det borde göras till vars och ens skyldighet att tycka precis så som man själv finner för gott.





808

Med Mig Själv i Skottland, där jag uppenbarligen var med

Uppbackar ickelunda Baklänges

mix av mina senaste drömmar

Har försökt återberätta drömscenerna så troget som möjligt, men en och annan bit har nog ändå blivit påhittad, inmurad i efterhand...





Plötsligt befinner vi oss, som så många gånger förr, i en buss mitt i världens brantaste backe. Uppför skall vi verkligen - absolut inte tillbaka nedför. Det är på vippen att bussens framparti håller på att vika sig upp & nedpå. Vi talar alltså om nittio graders lutning, minst! Jag hinner undra hur hjulen förmår behålla kontakten med vägbanan. Säkert beror det på att vår skicklige förare håller sådan bra fart?! Ändå stannar vi nu mitt i backen för att kolla något. [Blackout typ]


...i nästa scen befinner jag mig i något obekant rum, som påminner om de obligatoriska bergrummen. De brukar vara ihopkopplade utan dörrar, genom trapplösa korridorer i flera våningar. Pojken som sitter och ber vid stenbadkaret verkar betydligt mer skakad och reserverad än jag. Så jag slutar tvärt att börja prata med honom. Uppenbarligen överlevde vi bussfärden relativt fint. För det går ju omkring andra här också, mest unga människor, några riktigt gamla. Kanhända befinner vi oss i skolan?


Pappa skjutsar mig i sin trygga bil. Eller är det jag som följer med dit han ska? Aldrig tidigare har jag lagt märke till att de har så många portar som det står Chalmers på. Vår kära stad kryllar av dem, framhuggna i gammal kalksten eller vad det nu egentligen är för material. Märkligt nog står det samma romerska siffra efter namnet, oavsett vilket hus som porten sitter i. [Och hur går detta ihop med att Chalmers kom från Skottland?!] Närsomhelst kan det börja regna. Pappa vet precis hur gatorna går, trots att de ser annorlunda ut. Det måste vara flygplatsen vi är på väg till.


Min systerson försöker få mig att kasta mig ut från våningssängens höjd. Han flyger redan omkring därnere. Det skakar i sängen som i ett raketskepp, känns relativt inspirerande. Och den här gången sparkar i varje fall ingen mig i magen från sängen underifrån.


Kompisen och jag hade just hade besökt grottlabyrinten där den besynnerlige gubben bodde. Efteråt studsade vi ut på sådana där fjädrande metallkryckor som man sitter i en sadel på. [Har knappt tänkt på dem sedan 80-talet.] Nu hoppade vi baklänges, längs landsvägen som ledde bort från grottlabyrinten. Det gick trögt, som om gravitationen var på en annan planet. För varje studs skulle vi dessutom räkna upp en Beatles-titel, i kronologisk ordning (ingalunda baklänges). Denna halvroliga lek hade gubben bestämt, och han följde med oss ut för att höra så vi gjorde rätt. Vi befann oss mot slutet av Det Vita Albumet när jag inte längre orkade hålla linjen. Innan den nionde revolutionen, mellan houngspajen och tryffeln, sjönk jag ihop på rygg med mjölksyra i låren. Hur det var med min kamrat hade jag ingen bra aning om. Gråsprängd gick gubben omkring i sitt lockiga hår, och såg annars väldigt vanlig ut för att vara så besynnerlig. Han hade delvis haft heltäckningsmattor på berggrunden, som han rullade fram vid behov, med hjälp av någon vevmekanik.


Fantastiskt nog sitter jag mitt emellan två sköna damer. Vi skrattar medan de tvinnar sina hårslingor ett varv till. Under våra begynnande meningsutbyten tycktes de hemskt avvisande, men nu har de förundransvärt snabbt tinat upp, bägge på en gång. Jag smeker dem över deras varma ryggar. Har ingen koll på hur lokalen runtom oss är beskaffad. Fascineras av hur damerna lyckas vara så samspelta, som om de vore samma kropp. Rätt vad det är har mina händer nått ända ned till rumporna. Nå, det är bara bra!! tycker vi allihop. Jag glider förbi de första groparna och vidare in i de äkta klyftorna. De suckar betagande. Men det blir svårt att göra någonting mer när jag har bägge händerna upptagna. De får själva vrida och pressa sig mot mig om de vill bli kyssta samtidigt.


Några dygn innan upplevde jag liknande process med en annan kvinna, men hon satt vänd rakt emot, nästan i mitt knä. Hon var mer pådrivande, mer vindoftande och mindre supersnygg än de symbiosa skönheterna. Alltsedan jag förklarat hur jag älskar Lundells musik lika mycket som jag är kritisk mot honom, så kastade hon sig förtjust över mig. Min vän Björn gjorde en bekräftande gest, gick bort från bordet och lämnade oss åt oss själva. Det var Björn som kände henne först, fast han hade redan sin relation nu. Jag vaknar stolt upp. Saknar kvinnans närvaro, lever mig in i lusten några ovanligt vilda sekunder, men inte mer än att jag lugnt försöker pussla ihop scenen med alla övriga drömfragment.


Minns att jag berättar att "Det här är ju en dröm!". Men vem jag avslöjar min upptäckt för minns jag inte - bara att jag har en lucid dream. Dock utan att vare sig vakna upp direkt eller fortsätta drömma i det medvetna tillståndet...


Dominobrickorna har redan utmålats på annat håll. Rekapitulerar kort : Man hade ställt upp dominobrickor över hela staden. Dessa blockerade min väg, liksom också åskådarna som satt på höjden ovanför allén. Jag var i desperat behov av att få ivägsänt någons brev, som möjligen innehöll en roman. Hur skulle jag hinna posta det nu?! När brickorna uppenbarligen skulle ta flera timmar på sig att ramla färdigt... Kom på att lösningen måste ligga i själva hindret. Om dominot fick dra med sig brevet, rad efter rad, så borde det ringla närmare postlådan. På så vis skulle jag slippa trampa på några brickor och förstöra för hela staden. Råkade dock knuffa till en flicka i publiken, men då märkte jag hur hon svepte med sig mitt innehåll genom håret, mot nästa flicka och nästa flicka, likt dominobrickor i en parallell effekt.



[så en av de få drömmar som jag icke själv var delaktig i, bara ren observatör :]

Sveriges fotbollslandslag hade grävt fram en gammal god metod att göra mål. Såfort matchen startade sprang de på ett led rakt mot målet. Gruppsammanhållningen plus överraskningseffekten skulle bidra till att de fick in bollen, vilket faktiskt också lyckades den här gången. Men efter detta så gjorde Danmark massa mål, så allt sket sig likt förbaskat. Men det märkligaste med matchen var att Wernersson släppte in flera självmål. Ett skedde på ett skott från tränaren på andra sidan planen, alltså utanför planen. Då steg förlusten från 1-4 till 1-9, som om klumpigheten var värd hela fem mål. Danskarna var dessutom klädda i svart, hade välsnaggade skägg och praktiserade någon sorts buddhistisk metod, som snarare kändes rysk.





wWw

DominoBricka 3 : DrömTransportör

Längs hela staden hade man låtit ställa upp

dominobrickor som skulle ta timmar före

föreställningen blivit färdigknuffad, då

det åter skulle gå att promenera mellan

gatstenar och åskådarna som nu satt så enfaldigt högt

över dominot som någonsin var möjligt, medan

jag måste få ivägsänt

din roman eller vad det

nu egentligen var för material som

vi höll helt fjärran i händerna, men

enda fungerande tillvägagångssättet skulle bli

att skicka brevet via brickorna som liksom

drog med sig rad efter rad, dock i sin

egen ringlande takt

som nog tog på tok

för länge, så försökte pröva direkt med publiken

häruppe, närmare bestämt en bunt neonfärgade

små drottningar vars hår

virvlade mitt i solskenet från

den ena till den andra i påminnande domino-

effekt fick de bokstäverna att transporteras i

samma veva som de puffade på

varandra - kanhända skulle varenda

pjäs och tillika medborgare

snart ha fallit ihop

ifall jag ej vaknat upp...










wWw

Fiktivt Lundell-Album : Älskade Vägar och Framgrävda Tempel

Om jag skulle sätta ihop ett samlingsalbum med Lundell-Låtar, för folk med liknande smak som min under gångna höstar*, så blir det hela beskaffat enligt följande åttasidiga modell, som bildar icke blott ett trippelalbum utan en kvadrupel på fyra plattor




den Absoluta A-sidan


1
LEVANDE IGEN

2
ÄLSKAD IGEN

3
(Luckorna öppnas på) OMAHA

4
SÅ NÄRA

5
10 %
"Den här stan släcker ner nu som inför en bombplansräd"

6
SKJUT MEJ MED DIN LYCKOPIL

7
HON DRÖMMER ATT HON ANDAS
"Amuletten tummas av, den bars mot ett bröst som längtade ut"





den Bättre B-sidan


8
EN NY DAG RANDAS
"någonstans längs vägen blev jag kvar i ett hotellrum, och jag minns inte längre var"

9
BYGG UPP EN HIMMEL

10
HATSCHEPSUTS TEMPEL

11
BIRGITTA HON DANSAR
"i gasfyllt rum med Bibeln i hand"

12
KATT I FÖNSTRET
"Jag skriver bok. Jag skriver bra. Och jag vill inte komma till slutet."

13
BARCELONA
"be henne om lov att ta den andra vägen"





den Cyniska C-sidan


14
SNART KOMMER PÖBELN
"Måste härifrån"

15
LÅT DOM PRATA
"som på en duk av Chagall vild och naken"

16
SKAKA PÅ DOM

17
HÖGTRYCK
"Asfalten rinner som lavaströmmar"


följt av någon anonym intervju insprängd





den Dårskapliga D-sidan


18
STRÄNDERNAS SVALL
"Soffan omkullvält och trosorna hänger i kaktusen kvar sen igår"

19
STORMEN
"som den där natten när Anna-Lena dog"

20
ÄLSKLING
"Jag springer uppför trapporna till dej
Jag känner mej som en blandning av Donovan och Satan"

21
DISTRAHERAD

22
INTE EN GÅNG TILL
"Skratten är falskare än mattorna är äkta"

23
NATTVAKTEN STJÄL

24
TANKER
"Lever jag själv, säger Balk, är 75 % OK"

25
FOXF
"Media och mobben ihop med kulturen,
det är nånting man aldrig får se bland djuren"

26
EN FRI MAN I STAN
"Var fick du alla dessa demoner ifrån?"

27
ODESSA
"Hennes far var stridsflygare...
Folk på gatorna ser ut som robotar"

28
EN DAG NÄR DU ÖPPNAR DIN DÖRR
"står du själv där med pistol i hand"





den Enkla E-sidan


29
"Tryck på knappen!" : UPP!

30
BABYWRITER

31
ROM I REGNET

32
SNÖN FALLER OCH VI MED DEN

33
RÖTT VIN & WHISKEY

34
NÄR JAG KYSSER HAVET

35
UNDERBAR MORGON

36
PIGOR OCH DRÄNGAR
"Jag skickade mitt födelsenummer i ett brev
till en databas i norr för att få besked"





den (o)Fria F-sidan


37
EVANGELINE
"ännu en vandring in i förvandling"

38
SIDDHARTHA

"Mellan tretti och fyrti händer en del man aldrig nånsin trodde skulle ske"

39
EXIL
"ut i rymden... Chauffören däruppe styr galaxerna"

40
VÄGEN UT
live-version


+ plats för hemliga små bonusspår
som leder vidare ut, närmare in,
allt högre upp och längre ner





den Grundläggande G-sidan


41
DEN HÄR VÄGEN
"har varken början eller slut.
Den ringlar ner i dalen, hänger över stup"

42
OCH GÅR EN STUND PÅ JORDEN

43
JAG GÅR PÅ PROMENADEN

44
GÅ UT OCH VAR GLAD (DIN JÄVEL)!

45
FOLKET BYGGER LANDET

46
MINA SISTA PENGAR
"i en gammal gård på en höjd...
En man som är fyrti kan leva eller dö"

47
GRUVA

48
UNDER ASKAN
"glimmar glöden"

49
SJÖAR ("JAG LÄMNADE ALDRIG BARNEN")
"För sista gången kliver jag ut"





den Hemkomna H-sidan


50
SÖNDAG
"Hammarslagen ekar nerifrån stugorna"

51
ETT STENBORD I TOSCANA
"...slängde kläder i en gul låda på stan"

52
RIALTO
"Jag vet var vi kan skriva vår bok"

53
VID DIN GRIND IGEN
[åtminstone andra halvan]

54
FEM TIMMAR TILL LANDNING
"Planet sjunker och sjunker...
Hon viskar : "Jag vill inte dö än""


samt i bästa fall hans covers av Cohen och Young, Mitchell eller Costello,
kanhända Frida Anderssons fina tolkning av JAG SAKNAR DEJ







* som starkast brukar inspirera mig att skriva en stor bok, börja måla, fortsätta studera världen, gräva djupare i mina rädslor, låta vissa vanor upphöra, beskära dikterna, ta nya kort, köra ännu ett varv, vilja leva eller vad fan somhelst...

De flesta här älskar jag, medan några snarare frustrerar eller förundrar mig. Somliga är sånger som jag missat förr, många återupptäckter, stycken som grott men spricker ut först nu på höstens gren... (vidare finns ett par nutida plattor som jag ej hört än)






wWw

Familjen BjörnBärsBäcks sällsamma SvampSaga

en episod från tre höstar sedan, nu smått rejält omskriven



Sommaren slutade aldrig så som vi föreställt oss. Vid septembers uppbrutna snår skulle cykelkorgarna ha fyllts med bättre björnbär än någonsin. Varje rivsår skulle ha varit värt blåbärsblodet som droppade ned i bäcken. Nå, visst fanns där somliga riktigt goda exemplar. Och ingalunda var det ont om dem. Emellertid tog sig lilla Björkla för att skutta in i självaste skogen. Hela familjen blev då nödsakade att lufsa efter, inklusifve mig och gamle Brynolf. Därinne innanför skogsbrynet hade ingen av oss satt sin fot. Hur rejält pappa Björn än har berättat om mossor, ugglor och rotsystem, så har aldrig heller han varit där. Det vill säga ända fram tills denna ödesdigra höstdag...


Flickebarnet fann vi visserligen rätt på, såfort vi kommit in. Hon hade knäböjt invid ett besynnerligt fenomen. Om möjligt påminde föremålet om en rymdfarkost i miniatyr. Men sådana har vi stött på lika ofta som hjortron. Vederbörande däremot rörde sig om någonting hemskt ovanligt, åtminstone inför våra ögon. Någon måtte ha hällt en slemmig sås över fenomenet ifråga. Björkla tycktes tro att det var smakfull glasyr (ja, så blir det när hon regelbundet får besöka storstaden med alla dess avarter). Hennes älskade mor hann med nöd och näppe rycka tag i tungan, och dra undan ungen, innan mötet torde ha lett till katastrofal förtrollning. 


I nästa ögonaböj blev vi varse hur exemplaret icke var det enda av sin sort. Hela skogen bestod uppenbarligen av dylik växtlighet. Eller var de rentutav varelser? Majoriteten hade hattar på sig, ja, somliga bar ofantlig hatt. För våran del knallade vi som bäst omkring iklädda kepsar och gummistövlar. Sebastian hade för ovanlighetens skull varit förståndig och behållt cykelhjälmen på. Alla våra hårt flätade korgar dinglade kvar därute vid dikesrenen. Skulle snart fenomenen gripa tag i vår familj med sina slemmiga lemmar?! 


Nåväl, en lem per individ räckte knappast långt - men vad kunde de dölja i sina hudveck och strumpor? Vilken sällsam musik från deras skivsnurrande vindlingar ville förleda oss? Osymmetriskt uppradade, från alla håll och kantareller, stod de och iakttog både Björkla och Sebastian, Björn och Cisolia, mig själv, Brynolf och kära mormorsmor. Vi björnbärsbäckar som på fullt allvar hade trott att skogen beboddes av idel träd, djur, kryp och andra bär - nu fick vi ett gott tillfälle att uppgradera vår världsbild. På vilken fot borde vi stå gentemot invånarna? Vilken sorts föda skulle de allt mer ymniga härskarorna låta sig bjudas på? Brynolf bar tydligen med sig en hink fylld med granatäppeljuice. Icke heller den fick varelserna att röra en min, nej inte minsta vitamin. Snarast såg de ut att vänta på kött, mörkt och murrigt kött.


Våra fasor och funderingar avbröts abrupt när tappre Sebastian gick fram till ett fenomen. Helt sonika tog pojken och plockade upp det hela ur marken. Ingenting skedde som reaktion på den historiska händelsen. Blott några mysteriösa trådar tycktes mig hänga kvar som förbindelse mellan luft och jord. Både den mystiska och Sebastian såg oberörda ut, som om här just hade utförts en alldeles alldaglig skoluppgift. Hans mor Cisolia lös lättad upp. Till min förbryllan märkte jag nu hur liten och skrumpen den var, varelsen som syntes ännu dödare än en spion mitt i Kreml skulle ha varit. 


I nästa vindil mellan tallegrenarna utbrast Björkla hur "det måste ju va en smörsopp!". Varken jag eller mormorsmor trodde våra öron, hur denna grodlika grej kunde ha någonting att skaffa med smörgåsar eller soppor. Så var det visst, och när Sebastian lyfte av ett lager av dess huvudbonad såg den genast mer beskedlig ut. Allihopa genomgick vi en oförliknelig lust att bringa med oss krabaten hem och bädda ned den i stekpannan. Vi hade alldeles glömt bort att en sådan attiralj ingick i vår ägo, eftersom vi sedan decennier levt enbart på bär och åter bär. 


Likt förbaskat kände de minsta till både ett och annat om dessa svampar, som de kallade fenomenen. Var hade barnen uppsnappat denna kännedom?! Månne hos storstadens korridorer, kanske genom någon elektrisk kontakt? Osannolikt kloka informationskanaler sades löpa som ett mycel under varenda gata där. Plötsligt började bitarna erinra sig, svamp för svamp, ett smärre universum som jag lyckats förtränga under snart fyrtio års tid. Detsamma tycktes snabbt gå upp för Brynolf. Ur någon saga hade vi en gång lärt känna dem allesammans, inklusifve en prickig variant av fenomenet. Det fick visionerna att vrida sig i magarna och ticka tungt i benet. Såpass fundamentalt berörd blev jag än en gång av dessa smörsoppar, eller om de nu var slemmiga kremlor och mörklagda murklor.








wWw

allegoriska Riskor och Murklor

Så gott som ingenting känner jag till om svampar. Håller på att skaffa begrepp om vilka varelser de är, i sina tusentals sorter. Här följer den poetiska aspekten av processen...




 
Svampen den första : TallBlodRiska



Risken är allt annat än överhängande

att din läckra, lättrensade lekamen

skulle förväxlas med något giftigt

eller gifta sig med någon

annan än tallen

Din kusin växer snarast under gran

och heter då enbart blodriska

förutan gropar

Fiskat har jag fram på nätet

hur du ska vara en riktigt

smakrik riska

som vet att all den morotssaft hon blöder

föder vår aptit

tills hennes hjärta, hatt och fötter

må övergå i torkande grönt

Blott skäggriskan kunde oss bedragit

försåvitt han icke hade föredragit

växa invid björk





 
Svampen den tredje : StenMurkla



Börjar mörkna igen, börjar mörkna

och hans hjärta har redan

förvandlat sig självt till en murkla

som mest liknar en hjärna

jo, trots sina ringlande roliga ord

är han full av förtret och giftighet

fast tänker aldrig utsätta

någon för det

sålänge som ingen äter upp hans hatt

eller förstenar foten till ben

håller sig murklan tillräckligt lycklig

och minns sig som Norrbottens landskapssvamp.

Då lägger vi ner döden

i en ukrainsk burk

samtidigt som livet öppnar

sitt neuro-ologiska laboratorium, där doktorn kliver ut,

trivs han bäst på störd mark

typ kalhyggen och dylikt

där varken valnötter

eller sjögurkor växer...








 wWw

i Min-ki Yungs drömbok : den utbytta episoden

septi 17 Ma
Gomorron, Min-ki Yung!

Det här är filmen om ditt medvetande. Nypon-juicen gör gott. Du tycker dig vara mitt i ett sydkoreanskt mysterium. Vem har sänt brevet som ligger instoppat mellan två oskrivna sidor?? Du hör hur världen faller utanför rutan. Alla kallar din synpunkt förhatisk, när ni befinner er i media. Likafullt älskar var och en ditt uppslag, då ni sitter mellan fyra ögon. Hur ugglorna står uppstaplade vet du mer än väl - bara icke vilka som bytt plats sedan igår...



septi 17 Na
Gonatt, Min-ki Yung!

Du har en flygande björn. Ingen får ta en tur med ditt sällsamma djur. Ändå vill du att jag kastar mig ut från våningssängen. Den skakar lite lätt, som en månlandare. Om vi någonsin kommer till bortre sidan simbassängen ska vi inhandla världens största bärpaj. Du tar upp nationalpoeten. Damen ställer närgångna frågor om hans trygghetsfaktor. Du märker hur hon får kluriga och precis lagom passionerade svar av mig. Drar dig stolt undan...



septi 17 La
Hallå, Min-ki Yung!

Lite kärlek känns sällan fel. Väckte du mig just då damen började hångla med mig?!? Du glömde nog att hon inte kan vara vaken i det tillståndet. Var hittar vi lika klara och framlockande solstrålar?? Filmen hälls ut i de övriga gamla mästerverken och förtjocknar skönt däri. Hursomhelst återfinns du bakom ett berg som bägge kunde utantill förr i tiden. Här står vi fortfarande beredda. Dina öronsnibbar fryser medan tolvfingertarmen hellre vill arbeta med chia-frön. Du matar ut minnet och virvlar vidare in i höstvärmen.








wWw

Valnötter W, X, W

Tredje episoden av storserien ORATTARO



Deltagarna har inte hunnit spela in nya scener, ej heller hålla några dialoger. De har varit fullt upptagna med att följa valrörelsen, från skogens salonger till stadens grottgryt. Dock kommer vi avslöja i detta avsnitt vad var och en av de åtta figurerna har lagt sina röster på.




Sigris Lo Grodansvans

i riksdagsvalet : Mugglarna

till landsting : Fragglarna

kommunalval : SagoFigurernas Missförstådda Samling




Evagneta Rävling Granatäpple

i riksdagsvalet : ABBA-partiet

till landsting : Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band

kommunalval : Björn Afzelius obundna förbund




Björn-Tomas Träslöjd

i riksdagsvalet : Det Gåtfulla Folket

till landsting : Textilt Alternativ

kommunalval : Kurt Olssons Egna Damorkratiska Parti




Hazze Zebraschack

i riksdagsvalet : Vågmästarnas Bästahäst

till landsting : SkorpionDemokraterna

kommunalval : Feministisk Rasisms Fiskstim




Myra-Hara Myggstack

i riksdagsvalet : Rävins Röda Rabulister

till landsting : SagoFigurernas Missförstådda Samling

kommunalval : Utturns Konservativa Vändkors




Glasgow Owl


i riksdagsvalet : W

till landsting : TV

kommunalval : W

"...och i frågan om Skottlands självständighet röstar jag : YES, but just if they will send an invitation to Sweden also..."




Super U 87

i riksdagsvalet : Sydkorea

till landsting : Norrbotten

kommunalval : Prag




Marionette Markatta

i riksdagsvalet : SagoFigurernas Missförstådda Samling

till landsting : Mugglarna

kommunalval : DemonDemokraterna




Resultatet för hela såpan blev sålunda att:

Majoriteten av rösterna har ogiltigförklarats. Detta kommer sig i första hand av att vissa har missförstått reglerna, och i andra hand av att vi potentiellt kan ha bedömt dem som personlighetsstörda.

Många parter tycks dessutom ha parat sig med varandra, vilket visserligen är helt OK sålänge som det sker utanför valurnornas redan instoppade kuvert och helst utanför vallokalen.

SagoFigurernas Missförstådda Samling fick flest röster, sammanlagt tre, emellertid i skilda instanser.

Mugglarna (som somliga förväxlat med Mupparna, men som inofficiellt går under benämningen Anti-Potter-Partiet) har skrapat ihop två oförenliga röster.

Även W (i folkmun kallade Vi Osociala) tog hem två, om än hos en och samma valdeltagare.

Övriga får klara sig med en röst vardera.

Vem som nu ska styra denna serie, eller överhuvud taget hur - blir utomordentligt svårt att avgöra - för att inte tala om varför och varför inte...

Vi är åtminstone nöjda att alla tog sig tid att välja.








wWw

Nu börjar det bli längesen sekelskiftet

slutligen sett till
att skruva ihop min nya
golvlampa som stått ouppackad
i minst två år
vars kartong fick funka som bord
för oöppnade sci-fi-noveller, fjärrkontroller
och söndertänkta diktrader
att skriva ihop i ännu en framtid

dess starka, milda sken
glänser som gammal snö
över skärmen där ännu en
kärleksfull, sydkoreansk film
från seklets början minner mig
om saker jag aldrig trodde skulle
kännas nånsin smått historiska nu


Det var i tjugohundratalets skyggaste gryning
som jag lärde mig framkalla riktiga kort
som vi bytte brevpappren mot e-mail
som jag lät mig uppslukas av diskussionsforum
som jag upphörde studera universitetets humanistkurser
som jag snarare snurrade runt i vuxenskolornas konstkurser
som blev jag halvvegetarian
som min dubbelsidiga världsåskådning växte
som intog vi en konservativ relation till relativismerna
som ville jag utveckla medvetandet till allt det redan innehöll
som fick jag upptäcka opera ihop med nya folkvisor
som på samma gång Lucid Dreaming som det sjunde inseglet
som jag började jobba som tidningsutbärare
som vi fann man kunde lyssna på inlästa ljudböcker
som vi skådade och genomskådade konspirationsteorier
som jag ytterligare några år vägrade skaffa mobil
(fastän just den tid i livet jag bäst hade behövt en
istället för nu när jag har två
men ingen som jag väntar på)
som jag blev kompis med olika kvinnor
som jag kunde ha bränt det bästa på cd:s
som jag envisades med att skicka kassetter
som mitt förhållande till filmhistorien började utspela sig

...i realtid blev jag förvånad
att 2000 visade sig vara bara en förlängning
av 1990-talet, men nu äntligen
framstår övergången som ett
oersättligt kapitel






wWw

Valnötter Ö, Ä, Å

Ö


Att välja kan vara överreklamerat,

mer tröttande

än klargörande...


för den som saknar tre ögon

i nacken, en uppsjö

av kartläggare eller teleskopsköterskor och

hör högre på vänster öra



...före du märkt vilken nöt

vi verkligen behöver

samt vems alltför sötade gröt

som möjligen återigen

blir över




Ä


Att välja kan vara skönt överväldigande

och väldigt, väldigt, väldigt spännande

- ända tills man valt -



därefter förefaller frihetens vägar

ej längre lika öppna

eller känns

genast mindre oändliga


när det är genomförandet

som gäller.




Å


Att välja kan vara åtskilliga val

vilka kastar oss

från åtrå

till ångest

via återvändsgränder

till åtrå

från ångest

över åttafaldiga vägskäl


medan vägen

ändå blott var en


(eller på

sin höjd två??

Bar å åk!!

kanske gå...)







wWw

mera smått omåttligt utmätta Rutor

Ruta # åtta [som spegel]



Ruta, du ruta på golvet där!

visa var världsgränsen glider här:

utanför mig eller innanför dig -

måhända en flygande matta?




Ruta, min ruta i luften här:

låt mig ej falla mot marken där!

nedanför oss eller ovanför dem??

Nu tar jag vem än gott kan sluta...








Ruta # fem [i flanell]



              stirrar han förlamad

              på hennes flanellblus

              som zoomar elden in

              just värsta rutan ikväll




              stryker hon förlorad

              sig mot hans samma

              skjorta som älskade

              döden dem drömskt








Ruta # sju [av choklad]
inräknas även som Asken den trettonde



ur kakans hus jag lysten bryter ut

en god bit mellan tänder stoppar in,

hon smälter sött sitt mörker om igen

i min smak skön som höstens första bett

får kakelplattor mjukna genom smuts

så lyxförpackat sexig sugs hon fram

med whiskeytryffeln ruvande längst in,

när sista slukats öppnar jag en ask







wWw

ORATTARO, Andra Episoden

Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från första september till första december, i totalt fjorton episoder, en varje måndag. 




Åtta figurer befinner sig på skilda håll i världsalltet, i varsin ofantlig belägenhet. Figurerna har förra veckan fått reda på att de är med i samma tv-serie. Var och en håller fortfarande på att bestämma sig om de ska tro eller tvivla på serien - nu snarare dess essens än dess existens. Samt huruvida de vill föra monolog eller dialog kring sin möjliga medverkan...


Vi får följa figurerna neddimensionerade till pekskärmar. Publiken som fått plats ovanför jordklotet kan bevittna spektaklet på en levande, jättelik, oktagonal monitor. Utöver de åttas dramatiska process får vi höra publikens skratt som solstrålar, medan deras oroliga suckar blir månstrålar. De belysta figurerna får fungera som upptäcktsresande genom mentala miljöer och fysiska föreställningar.


Veckan har precis fått åtta dygn. Av den aktuella signaturmelodin att döma tycks det vara Beatles som har hittat på detta faktum. Ändå befinner sig deltagarna besynnerligt nog i det tidiga 80-talet, varifrån tv-serien sänds. Ingen får åka tillbaks till 2014 förrän alla har fullföljt sitt uppdrag. Uppdragen varierar från att installera det nya i det gamla till att återinstallera det gamla i det nya.




Glasgow Owl reflekterar : September innebär i själva verket den sjunde månaden, medan söndag är sjunde dagen. Känns lite kymigt då när episoden har blivit hänvisad att sändas måndagen den åttonde.


Sigris Lo Grodansvans anmodar : Tycker vi visar redan sjunde september nu! Söndagsaftonen har ju likafullt passerat de flesta program...


Marionette Markatta påminner : Många kommer ändå att banda avsnittet, och i bästa fall titta på er först på måndag kväll. Egentligen är det bara mig som de vill se inatt!


Hazze Zebraschack kritiserar : Vad är ni så hiskeligt tidsfixerade och abstrakt oroliga för?! Det är bara en vanlig liten dag det handlar om.


Sigris Lo Grodansvans motiverar : Om serieskaparen skulle dö på måndag morgon, så står världen där utan något färdigt avsnitt... Lika gott att köra direkt mens man kan!


Marionette Markatta avslöjar : Redan förra måndan spelade jag in mig, i ett maximalt sympatiskt avsnitt av...


Björn-Tomas Träslöjd lugnar : Skulle skaparen försvinna från jorden, och det gör han inte för jag känner den sega gubben, så kan vi säkert tillverka nåt minst lika hållbart!


Glasgow Owl observerar : Utifrån ritningarna framgår hur allt i vårt universum sker på det åttonde dygnet, som härmed ligger instoppat mellan söndag och måndag.


Eva Rävling Granatäpple deklarerar : Varför tar vi inte en bit av tisdagarna och trär den över lördagarna som länge behövt förlängas...?! På sikt kan vi plocka bort dessa tråkiga tisdagar helt och hållet. Då får sig det nyanlända, originella dygnet en likvärdigt integrerad plats bland de sju.


Hazze Zebraschack förklarar : Håll dig till frågan! Ifall vi skulle massinrikta undantaget, så går själva meningen om intet. Detta obskyra dygn finns till för att ingen som lever på 80-talet skall märka hur framtida figurer far runt där och spelar in sin ohyggliga serie...


Björn-Tomas Träslöjd försäkrar : Mycket ska till innan vi blir tittade på!! Folk har mer än tillräckligt av annat att ta hand om...


Myra-Hara Myggstack hummar : ...och den här mattan skall ligga där...


Sigris Lo Grodansvans bekräftar : Just så! Skulle vi inte vara åtta figurer? Förefaller mig mest fyra-fem som snackar.


Marionette Markatta markerar : Det är jag som agerar här! Ni är blott påhitt.


Björn-Tomas Träslöjd försvarar : Vi är inte mer påhittade än vad du är!!


Eva Rävling Granatäpple hallucinerar : Hörde jag just en illusion ta sig ton?!? Dessutom i riktigt rejäl skepnad vad det tycks...


Glasgow Owl upplyser : Såg nyss en ABBA-låt glimta till bakom skorstenspiporna!?! Det var ett obekant stycke, samtidigt hemskt igenkännbart!?! Dock inget ur deras befintliga diskografi - så Benny måste nog ha aborterat vederbörande...


Björn-Tomas Träslöjd konstaterar : Var väl en ny gammal grej. Jag gör också sånt ibland, av bitar som inte riktigt får plats.


Sigris Lo Grodansvans reagerar : Men snälla nån! Den låten skulle man ha hunnit vaska fram... vid det här laget som vi kommer ifrån. Har ju haft över trettio år på oss... så allting är gammalt under månen.


Marionette Markatta bestämmer : Bland alla abba-saker gillar jag bäst ME AND I, ja den är oförskämt bortglömd, sist på en A-sida men ändå himla magiskt stark!


Myra-Hara Myggstack mumlar : ...och den där mattan måste ligga här...


Hazze Zebraschack tillägger : Nej nej, skulle va bättre för interiören om hon såg dubbelt!! Fyra plus fyra blir alltjämt åtta. Fast kan förstå ifall det är svårt för er insekter att fixa rummet utifrån sex ben.


Eva Rävling Granatäpple replikerar : Håll dig till frågan, din stolliga hasselnöt!! Annars biter jag dig i diagonalen... My har ju full sysselsättning som väverska - ickelunda med att beräkna var hästarna ska stå i höst.


Glasgow Owl utvecklar : Varför vill jag välja valnöten hellre än valrossen??


Marionette Markatta avslöjar : Som sagt, redan förra måndan spelade jag in mig i ett maximalt sympatiskt avsnitt av FAME, la på lite Glee varvad med Girls, som programmakarna ovanligt snabbt mixade samman med hela salladen av maktgalet glidande såpor, lät det stå och dra i Fawlty Towers på Prärien, så att jag sen kunde omvandla de värsta scenerna till en verklighetsbaserad variant av Muppet Show, för er som tröttnat på både sagopunken och pedagogiska monster, men vägrar förfalla till deckare på vift i världsrymden...


Björn-Tomas Träslöjd avsågar : Vi har redan följt den serien, ända ned till botten. Se till att lära dig klistra maskor, klippa sandpapper och borra baklänges nästa säsong...!


Hazze Zebraschack påpekar : Ni påstår att ni gillar olika. Likt förbannat ägnar ni massa drag åt att mobba den som har en annan inriktning än ni själva.


Sigris Lo Grodansvans begrundar : En gång under skoltiden fick jag virka en bläckfisk. Knappast blev varelsen vacker, och varken blev den social eller särskilt demokratisk. Men den snodde i varje fall aldrig runt med andras trådar förrän den fått någorlunda ordning på sina egna.


Glasgow Owl vidarespinner : Blott somliga blev insläppta i grottan när de knackade på... Nåväl, ansåg bläckfisken att hela lagunen tillhörde hans bostad?


U 87 inbegriper : Naturligtvis inte, men han inser att Universum automatiskt ingår i hans ansvar, att förhålla sig till.


Eva Rävling Granatäpple ironiserar : Vilket man givetvis kan göra utan att förskjuta andras celler i vävnaden det minsta...


Hazze Zebraschack klarlägger : Invanda trådar hänger helt enkelt ihop tätare, medan de glesare vidgar asymmetrin och tar många år att närma varandra...


Myra-Hara Myggstack avgör : Mattan tycks vara schackad från bägge håll?!








wWw

intervjuar Mig Själv : om Grundläggande Material

samt förhållande till terrängen : material, mark, metropoler, klimat, mat, transport, ihågkomst, drömslott

TornTrappThrillern ställer frågorna som jag (inklusive T.T.T.) försöker besvara




fråga A

Vilka tre material vill du helst vara omgiven av när du sitter i ett rum...?

- Hmm, huruvida vi talar om en myshörna, toalett, ett kontor eller kök så känns det ju annorlunda - men ska försöka föreställa mig mitt idealiska drömrum:


1. trä och trä och trä (i alla dess former)

2. tyg och tyg och otyg (i alla dess former)

3. typ lättare hårdplast (sådan som de har i rymdskepp...?)


Trä är rätt! De andra låter överskattade.

- Består din egen redaktion av bara trä...?

Här är det jag som ställer frågorna, från en vanlig liten lägenhet faktiskt...! Vilket material undviker du helst i interiörer...?

- Spegelglas, märkligt nog! Älskar reflekterande ytor och spegelbilder, men jag har fullkomligt nog av dem i mitt huvud.

Du vill inte att jag får för många intryck...?

- Just så, och över fönstren kör jag heltäckande gardiner.




fråga B

Vilka tre sorters mark tycker du bäst om att gå omkring på...?

- Nå, det får gärna vara bergiga marker, men du vet att själva berget är sällan grejen; så närmare bestämt anger jag den funktionella karaktären hos underlaget:


1. kullerstensgator (i så backiga gränder som möjligt)

2. stigar (ringlande genom relativt täta skogar)

3. trätrappor (eller plankor i form av broar, trallor el dyl)


Trätrappor låter bra! Gräsmattor känns alltså mindre lockande...?

- Gräskullar kan vara riktigt roliga och sköna! Skulle nog saknat gräs om det inte redan förekommit överallt...

Sten begriper jag ej hur det går ihop med våra preferenser. Tar du avstånd från asfalt...?

- Beror alldeles på hur asfalten är klädd : med halka och bilar och glaskross känns frustrerande - med kritstreck och lövfall och kvinnofötter känns inspirerande. Och jag sa aldrig sten, bara kullersten.

Du glömde andra himlakroppar - mångrus?

- Knappast om jag verkligen gick där... Räcker som fantasi.




fråga C

Vilka tre städer som du besökt skulle du sakna mest om du aldrig fick återse...?

- Sakna är väl en sak, önska sig dit en annan, och verkligen åka något tredje, medan vad man ser denna gången blir en fjärde historia - men jag sympatiserar ändå med din frågeställning:

1. San Sebastian

2. Glasgow

3. Prag


Prag har vi redan varit i tre långa gånger. Längtar du dit trots det eller på grund av det...?

- Plus en fjärde kort gång, glömde du! Och de tre gångerna var ju ändå bara tre dygn varje gång. Egentligen inga säkra trådar att gå på - om man ska suga essensen ur marionetterna.

Hur kan du då låta min nyliga, korta glimt av Glasgow synas så betydelsefull...?

- För de murriga färgerna stämde fint, och mötet blev oväntat bättre än Edinburgh.

Det minns jag inte. Däremot San Sebastian hade massa fantastiskt stilfullt i sig...!

- Visst, och ändå kunde jag ha svarat vilket kontinentalt ställe somhelst på högsta plats - så svårt att veta vilka gator som är utbytbara eller ej, i sagor som vi blott läst några sidor av...




fråga D

Vilka tre årstider föredrar du att leva i...?

- Skulle man stå ut med dem längre än de brukar vara..., då vurmar jag helst för:


1. försommar (maj-juni)

2. tidig höst (september-oktober)

3. sen vinter (mars-april)


Du gillar inte juletid...?

- Jodå, julen hade kommit på god fjärde plats!

Men ingen årstid dominerar helt ditt välbefinnande...?

- Njä, jag uppskattar växlingarna mest, eller när det just övergår i nästa...

Så vid midsommar längtar du redan efter höstkylan...?

- Ren rastlöshet hyser jag sällan - det mesta går alltid för fort. Snarare när hösten strax ska börja bita, då minns jag att september är klart skönare än augustis stagnerade värme.




fråga E

Vilka tre maträtter stoppar du helst i dig...?

- Jag förmodar vi ska ta det som förrätt, huvudrätt och efterrätt - fastän jag sällan äter i den ordningen själv:

1. choklad och choklad, rentav som pulver blandat i fil med flingor

2. mackor av något halvgrovt bröd med sylt, bär eller frukt på

3. ugnsbakad potatis med smör, tomatsås och ett kycklinglår till


Tycks nästan lika nyttigt som onyttigt...

- Nåt i den stilen ja!

Vad äter du överhuvud taget inte...?

- Allt mindre för varje år, dvs käkar mer och mer, allt utom rött kött. Men fortfarande kan jag ej med animaliska pålägg såsom ost och ägg, åtminstone aldrig i olagad form.

Dessutom har jag AB som blodgrupp. Påstås att jag då ska kunna må bra av de mest skiftande moderna födoämnen, utom de tyngsta resterna från jägarsamhället. Är det måhända därför vi lyckas mickra fiskpinnar och njuta dem med s.k. lingonsylt...?

- Vi tror snarare att d e vitaminerna.




fråga F

Vilka tre fordon som du aldrig någonsin åkt i finner du tanken på att köra intressant...?

- Tror mig trivas bäst som cyklist, bussåkare och fotgängare. Fast spännande kunde kanske kännas:

1. rymdfarkost

2. grävmaskin

3. rullskridskor


Av dessa räknas bara grävmaskinen som fordon. Spårvagn hade också hamnat utanför. Varför har du aldrig låtit mig pröva ens rollerblades...?

- Finns ohyggligt massa fordon och farkoster som jag varken vågat eller haft anledning att sätta en fot i/på... särskilt inte som förare.

För att våga åka racerbil eller helikopter då - vilka transportmedel skulle jag behöva behärska före dess...?

- För min del kunde du fått testa vespa, fast tycker det passar bäst att vi håller oss till trehjuling. På sin höjd en såndär boll som man hoppar med...

Skulle du ha styrt världen så hade vi blivit kvar en bra bit före stenåldern...!

- Rymdraket förefaller mig inte ens i närheten så farligt som rullskridskor.




fråga G

Vilka tre saker skulle du lägga i en ask som icke fick öppnas förrän du var död...?

- Vilken odödlig fråga! Beror förstås på vem som ska öppna asken... Personligen skulle jag gärna återfinna:


1. en anteckningsbok med de diktrader och citat som mest influerat min världsbild

2. en skiva med mixade favoritsekvenser ur de musikstycken jag älskat allra oftast

3. ett porträtt av alla vi någonsin mött

4. någon uggla av trä som mormors farfars farmors morfar har tillverkat för egen hand


Så stor är asken ickelunda. Har du en dylik uggla...?

- Inte såvitt jag vet, men den visar sig finnas när någon öppnar - ifall jag nu någonsin kommer att få barn...

Ingår det i din världsbild att barnbarnen kommer lyssna på dina favoriter...?

- Hemskt gärna! Fast det gör mig dessvärre inte direkt beredd att börja sätta dem till världen.

Du dör hellre före dess...?

- Jag skapar hellre barn i något kommande liv, när vi inte har så himla mycket annat att tänka på...




Fråga H

Om du bosatte dig i ett slott - vilka tre material skulle det vara byggt av...?

- Om vi bortser från det poetiska, som att musik bör vara byggd av glädje, så svarar jag bokstavligen:


1. trä, naturligtvis

2. guld, gärna

3. luft, faktiskt

4. LEGO, trots allt


Trä är rätt igen! De andra låter galna. Varför undviker du elfenben...?

- Undviker? Har ju ingen aning hur det vore att bo i elfenben.

Emellertid i min ensamhet vet du uppenbarligen hur man bygger med luft...!

- Jodu, jag är sämre på att hantera sand och sånt; det rasar fortare än fantasierna.

Hoppas du ger mig i kast med trä framöver...!

- Du har väl egentligen redan börjat...?



wWw

Ugglor jag införskaffat hittills i år

från Skottland, Andalusien och svenska Filipiniana osv

Varför Har Granatäpplen En Färg?

direkt inspirerad av "The Color of Pomegranates", klassisk armenisk film om poeten Sayat-Novas värld med bildliga scenerier utan dialog.

"Varför?"-frågorna uttrycker här barnslig förundran o nyfikenhet (varken kritiska fördömanden eller komplett oförståelse).




i kapitel 1


Varför får fruktsaften färga skynket?

Varför trampar man på vindruvorna?

Varför är det oväder?

Varför tycks hela väggar vara byggda av böcker?

Varför är man så mån om(?) att pressa ut regnet ur böckerna?

Varför skulle de ignoranta styra världen om det inte fanns några skrivna ord?

Varför står så gott om stegar resta mot väggen, när bara en leder upp till fönstergluggen?

Varför ligger alla böckerna på taket, dessutom uppslagna?

Varför sträcker pojken också ut sig däruppe?

Varför tvättar de mattor med fötterna och händerna?

Varför är tuppen närvarande vid garnfärgandet?

Varför dyker plötsligt en "korsfäst" person upp på husfasaden?

Varför har stenkullarna märkliga fönster inbyggda i sig?

Varför trampar man på någon som massage?

Varför är blott ena bröstet täckt av en snäcka?



i kapitel 2


Varför övertar poeten instrumentet av sig själv?

Varför är han äldre nu?

Varför häller han "snö" på instrumentet?

Varför bär ynglingen höga mössor och struthattar i såväl svart som vitt?

Varför har han någon sorts turkos i ringen?

Varför bär kvinnan sin ring utanpå handsken?

Varför ser det ut som om(?) de drar i en magisk marionettråd?

Varför roterar en kerub i spegeln bakom?

Varför häller han skålarnas innehåll i duken?

Varför håller hon en snäcka över ena bröstet?

Varför plockar de av sig ringarna?



i kapitel 3


Varför bollar de med ett guldklot?

Varför faller en ihop fastän skottet skjöts åt annat håll?

Varför håller prinsen(?) en påfågelnäbb i munnen?

Varför "healar" de en docka?

Varför omvandlas texten till sotflagor?

Varför har det vita floret eratts av ett rött och ett svart nu?

Varför spelar samma skådespelerska flera kvinnor?

Varför sitter två påfåglar i fönstren?

Varför har den trummande jokern horn?

Varför täcker kvinnan blott ena bröstet med guldskålen?

Varför hänger en vågskål invid de trummande händerna?

Varför dansar man bland en hel fasad av hängande mattor?



i kapitel 4


Varför klär två svarta munkar av den röde?

Varför kan det inte bli något förfall ifall man skapar vägledd av anden?

Varför tuggar alla männen granatäpple utom en i kanten?

Varför håller poeten den uppslagna skriften vänd mot kameran?

Varför glider man ned i hål med ljus i hand?

Varför sägs vigseln ske mellan Adam och Eva?

Varför skall benen nu bli EN lekamen?

Varför har man klätt getternas horn i något rosa tyg?

Varför har tanterna "distribuerat till sju platser"?

Varför gör man så mycket noggrant arbete med att hugga en grav?

Varför sjunger barnen under en duk som ansiktena sticker upp igenom?

Varför släpper man in hundratals får till den dödes bädd?

Varför står fåren sedan i trappan?

Varför görs ett klipp där mattbonaden plötsligt hänger annorlunda?

Varför blir åsnan av en annan färg?

Varför byter hon sin egen manteldräkt mot mattbonaden?

Varför kramar hon om poeten med han roterar en mattbonad, så att det liknar balett?

Varför faller två käppar mot marken?




Varför är alla dessa frågor inriktade på blott de fyra första kapitlen?

Varför har jag inte tid och ork att fortsätta fråga på de fyra följande kapitlen omgående?






wWw

ORATTARO, första episoden

Höstens förunderliga följetong, första säsongen, kommer skrivas från första september till första december, i totalt fjorton episoder, en varje måndag





Fyra figurer befinner sig på skilda håll i Universum, i varsin belägenhet. Vi får följa dem i deras miljöer och föreställningar som skiftar mellan säregna former av mänskliga vanligheter. Figurerna har just fått reda på att de är med i samma tv-serie.

Serien börjar sändas direkt den första september år tjugohundrafjorton. Var och en håller som bäst på att bestämma sig huruvida de ska tro eller tvivla på detta faktum. Kommer somliga att försöka kommunicera med de andra? Kommer majoriteten att nöja sig med monologer? Vem har skapat detta absurda påhitt? Är man verkligen bara fyra eller kommer man låta sig utvidgas till sju, kanske rentutav åtta?!

Signaturmelodin består av några spridda, glättiga toner på cittra, som avbryts av den arga orgeln, försvinner ner i en knappt hörbar säckpipa, och till sist förvandlas till upphöjda harpoharmonier.



1

Marionette Markatta hänger i hotell-lobbyn. Tavlan som hon hänger i byter plats från kväll till kväll. Hennes jobb går ut på att räcka gästerna respektive nyckel. Det var tidigare en tung uppgift, som nästan krävde en knekt. Numera är korten så lätta att Marionette av misstag delar ut fler än det antal som bor i rummet. Hon kompenserar genom att peka ut för turister vilka katedraler de måste besöka före de dör. Fröken Markattas hobby består i att hålla burlesquea shower i hotellbaren - när direktören gått och knytit sig. Marionettes lemmar är tunna som spindeltråd, fastän hon i spegeln tycker att de liknar en älgkos. Hursomhelst lyckas hon hantera pekskärmsmobilen, koppla på wifi:n, och smart nog ge oss sin respons den vägen:

"Hmm, låter spännande att jag är med i någon tv-serie! Undrar bara vilka som tittar...? Vill ju inte vifta med mina ben i onödan. Men det är klart, alltid kul med lite övning i mysterium?! En snutt om måndagarna skall man väl orka med - eller kör vi på freda dessutom...?"



2

Björn-Tomas Träslöjd står och hyvlar ännu en bräda i sin skönaste slöjdsal. Borren har gått varm många varv och sågspånet ligger i drivor längs bänkarna. En och annan sickling kan skymtas mellan rubankarna. Björn-Tomas blir alltmer förtjust över virket för varje möbel som framträder. På tapeten den här lektionen står ett litet skåp som kommer att stå i ett ofantligt dockskåp. Det dröjer innan eleverna skall anlända, så magistern hinner fundera samtidigt över sin medverkan i tv-serien:

"Säkert är det Syster Symaskinsstygn som har utsatt oss för nåt practical joke?! Fast har ju ej fått rätsida på vilka de övriga sex deltagarna är. De får gärna vara kursdeltagare på kvällstid, då kan vi köra en dokusåpa med bara ren slöjd för hela fåtöljen!! I varje fall jag kommer att karva ihop minst en säng, så får de andra känna på vilka material de vill..."



3

Hazze Zebraschack sitter mitt i rymden, i ett ofantligt högrest kontrolltorn. Han är uppkopplad mot jordklotet och fördelar sitt intresse mellan två skilda skärmar. På den svarta spelar Hazze på hästar, ibland på damer. På den vita skärmen forskar han kring hur flamingos kan förmodas löpa fortare än möss under särskilda betingelser. Ur bakgrundsbruset, långt bortanför skärmarna, hörs Glasgow Owl läsa sina sagor. En gång i forntiden bodde ugglan personligen i just det kontrolltorn som Zebraschack nu besitter. Det var innan Hazzes släkt hade bevisat att även zebror har i rymden att göra. Åtminstone ger dem jordklotet viss kredit för varje rad de sänder över, parallellt med skydd mot fåglars alltför frågvisa kritik. Redan första natten i loggboken har Zebraschack uppenbarligen noterat:

"Huvudskälet till att vi icke kunnat flyga sedan före Kristi, utan åter fått vänta till förra seklet, torde stå att söka i de bevingade sällskapens inre strukturer. Tag som hypotes att jag vore Svarte Orm i den världsberömda tv-serien, varav följer att mina assistenter saknar blekaste aning om hur vi transporterar oss från ena skepnaden till nästa... Då skulle jag föregå med ett hemskt gott drag som ger drottningen exakt det sorts skratt som hon undermedvetet undvikit sedan sent 1400-tal. Vilket sedermera medförde att de största rymdkrigen aldrig blev av..."



4

Eva-Agnes Rävling Granatäpple ligger mitt i sin trädgård och zappar mellan alla kanaler. Nyss fick hon in den där man bakar lussekatter året runt. Nu kan hon plötsligt bara se höstlöv som brinner mot den blåaste himmel. Nästa kanal visar högutbildade akrobater som åker rutschbana i rymden. Eva-Agnes trycker fram till väderleken och får sig en åskskur av exkluderande åsikter. Hon vrider sig om på mage. Hara Krishne håller privata sändningar från en kanal hon hade glömt fanns. Programmen avbryts emellanåt av att trädgårdstomtarna rusar förbi och bjuder gumman på äpplen eller på svampar. Som den Rävling hon är vill hon hellre ha en tupp, men säsongen serverar vad den gör. Därför drömmer hon sig bort mot påsken på nytt:

"Minns när vi var en del av den alternativa julkalendern, hur vi fick det omöjliga pusslet att passa ihop... Likt oräkneliga kärnor insprängda i det stora, gåtfulla äpplet! Eller var det ett ägg? Ingalunda spelar någon roll vilka sorts slott, kojor och gärdesgårdar som vi förväntas bygga eller ej bygga - jag kommer ändå att älska dig förevigt!! Jo, det kan gott vara så att jag är med i serien, men misstänker ändå att våra glansdagar på jorden är förbi. Meddelandet måste ha blivit sänt till fel person...?"







wWw