Flying into some French zone once more...?

F.F. för F.F.

Framemot februari föreställer det jämt FilmFestival i Göteborg igen. Kan knappt låta bli å få för mig fenomen på FF (ungefär 54). En av mina få dikter förutan riktig grammatik i, fast nästan.


FilmFestivalen
Fruktansvärt Fantastisk
Fångar Falanger
Forskar Fiskar
Fiffiga Feminister
Falska Filantroper
Favoriserar Friktion
FamiljeFejd
Farfars Fanfar
Frammanar Fragment
FrämlingsFientliga
Förkväves Frihet
Förutsätts Förstå
oFörutsedd Fransk-Fijiansk
Friserar Frågetecknen
Fasta Former
Farliga Förbindelser
Federico Fellini
Frun Frustar
Fräcka Fredag
Fina Fittor
Fördold Fladdermus
Förkroppsligar Fenomen
Finländska Filippinskor
Förorsakar Förödelse
Frökens Flätor
Förvridna Fakta
Faktisk Fantasi
FöräldraFri
Fasansfullt Full
Fattar Fabik
Fy Fabienne!
Febril Feber
Filandes Fioler
Friska Fläktar
Fantomens Fanta
Fyller Fantasin
Elefanten Fabulerar
Finn Fem Fel!
Fann Fyra
Malmö FF
Frenetiskt Fotarbete
FartFullaste FriFräsare
FördomsFixerade FestFixare
Faller Färglöst
Frukost i FilmFåtöljen
Figurerande Fagotter
Frälsta Filatelister
Försvarar Frizoner
FantasyFantasternas FictionFanzine
Fritz Fassbinder
Författarens Förord




FF

Romanen som aldrig blev skriven...

Första kapitlet


Du halvsatt i det ensamma rummet. Jag halvligger i samma rum. Du hade Lennons tidigaste sololåtar i lurarna. Jag behöver inte längre lyssna för att veta exakt hur de låter. Ändå minns jag bara hälften - de andra hörde jag aldrig ens. Dina ansiktsdrag var tillräckliga för att fylla ett helt album. Mina iakttagelser ligger numera på sidor över hela världen. Vi lever fortfarande isolerade, om möjligt ännu mer. Jag monterar in spegeln i nya byrån. Du knäppte upp mina ögon. "Oh my love, for the first time in my life, my eyes are wide open". Vi ser molnen dra bort, från varsitt fönster, på skilda sidor av stan.


Det var på den tiden när man skrev i anteckningsböcker, såvitt man inte skrev på maskin. Du använde ett litet vitviolett häfte som aldrig någonsin blev fullt. Jag skaffade stora grönsvarta böcker som tog slut varje månvarv minst. Kanske kom det sig av att jag ideligen rev ut de inledande sidorna...? Ditt första kapitel fick alltid plats, för det var redan färdigt. Samtidigt målade du ofantliga tavlor, skrapade upp sår och målade över. Jag vågade aldrig ta risken att bli fast i en egen målning. Så jag fick en kamera. Det var samtidigt som datorerna gjorde sitt personliga intåg, då anteckningsböckerna började bli utkonkurrerade. Däremot dröjde det ännu flera år före dina ansiktsdrag fortplantade sig från korten till skärmen. Nästan inga änglar var vana vid att skriva med egna ljus. Även du behövde mina speglar för att se dig - de drag som du inte kunde fixa med penslar och pigment. Men det har snarare varit i bokkapitlens värld jag ville skapa de egentliga porträtten.


Nu är det fyrtio år sen Lennon found out från alla illusioner. Det var vad han inbillade sig, för att förmå gå vidare ett decennium till, koncentrera sig, få hålla sin smärta mellan fyra händer, slippa andras salt. Du instämde i att vi bara känner oss själva, hur Gud inte har en aning om vad han talar om. Emellertid tror jag du visst kan förstå hur det är att vara jag. Ja, ibland, naturligtvis inte hela tiden... Försöker vi måste vi någon gång lyckas. Annars är det meningslöst, och det är just vad det inte är. Lennon blev bara fyrtio, fast med sitt hela livsverk uthällt i universum. Du visade dig i alla möjliga ensamma rum. Jag är inte riktigt där ännu. Har aldrig behövt överge en sådan intimt vittförgrenande grupp. Min uppgift är att skapa en, en familj av kött eller papper. Dock drömmer jag hellre om min dotter. Hon är av eter, heter ingenting, och kommer så att förbli en dröm...?










Tredje kapitlet


Ombord på det förnyade biblioteket, min gamla ungdomstids trygga näste som nu ligger lika förvillande naket som jag kände mig då, där återfinner jag Mare Kandre. Eller är hon kanske en kusin? För hennes hår är avsevärt längre, mer flygande än någonsin Mares, men alltjämt draklikt. Ur fel hylla plockar hon tyst skrattande ut sin senaste volym, den som bara finns på det här biblioteket, ingenstans att köpa. Skriven flera år efter hennes död, med vitt bläck, handlar den om en tant som fortfarande är en flicka. Den förlamande känslan skulle kunna slunga ut mig. Jag drömmer hur jag äntligen lyckas sväva utanför min kropp. Tar mig mellan hyllorna, från parapsykologi ända bort till molekylärbiologi, längs korridorer klädda med böcker istället för tapeter. Passerade Lars Gustafsson och blev medveten om ett hål i rumtiden. Trappan bakom bokryggarna - den som knagglade sig från parkett till första våningen - vågade jag aldrig testa. Tände lampan, men den tändes inte. Alltså drömmer jag denna roman.


Du glömde bort att du kan teckna precis vad du vill, lät figurerna bestämma hur berättelsen skulle vara. Sartre, Heidegger och grabbarna ville bara att du insåg ditt falska grepp, tog tag i fantasin på riktigt, gjorde varandet snarare än blev görandet. Från början ville jag skriva en roman, men förmådde inte. Nu kan jag, men vill inte - inte mer än någon annan form. Ändå gör jag det uppenbarligen, just för att jag inte längre måste lära mig - då lär jag mig gärna. Likadant med historia, fattar större sammanhang nuförtiden - hur obegripligt lite jag vet av allt vi vet, för att inte tala om någonsin - och då blir historia det enda fält där jag känner mig riktigt lugn, där varje nyfunnen växt mättar magen meningsfullt, emedan fältet innehåller allt. Allt är inte alls för mycket. Hälften är på tok för mycket, stressar skapelsenerven till tusen och ett uppslag.


En trappa upp slår det mig att jag faktiskt hann se och höra Kandre läsa en av sina noveller i verkliga livet. Men det minnet ligger märkligt nog långt under travarna av den människa som framskymtat i hennes mysigaste mardrömar. Du var nog en tryggare tjej, upplevde problemen senare. Än sålänge halvlåg du i hyllan mellan Lennon och LeMarc, med vantarna i omvänd ordning, med hårtestarna så ofantligt fina, med gredelina skosnören, med Moby Dick i dina drömmar, med vingar av strumpbyxväv nedvikta i ryggsäcken, en intrikat blandning mellan revolutionernade och prudentlig. Utanför biblioteksglaset var det mörkt och vitt, snöandes ännu en gång i historien. Det stillastående suset från elementen och lysrören hade fått eftermiddagen att laddas med klargörande förväntan. Anade en demonisk glimt i din mungipa. Hade själv köpt mitt livs första fleecejacka, med universum i mönstret. I snön över våra tråkigaste trakter kunde vi ha satt gemensamma, helt nya spår. Men som oftast gick vi skilda gator till terminalen, och mitt huvud förblev blodtyngt av enkla minnen. Hur konkret du än kunde bli ibland så framstod din kropp som allra konkretast inom mig.










011

Svenska Historier som influerat mig (Artonde kapitlet i Universums Spegelvända Dokusåpa)

kattUgglans förord


Vårt rymdskepp synes nu ha kommit relativt loss ur det beatleskt psykedeliska molnet, åter till svenskare tidevarv. Har ett bra tag tänkt vi skulle välja varsin bok som intensivast influerat författaren till denna dokusåpa. Vi håller oss till skönlitterära historier sprungna ur svensk jord. Naturligtvis må dessa inkludera perspektiv och erfarenheter från alla hörn av universum man kan föreställa sig. "Jag är bara nyfiken på hur min närmaste språkvärld har råkat gestalta sig under mitt nuvarande liv" meddelar författaren i senaste anropet, på vilket vi arketypiska djurfigurer reflekterar honom våra svar. Allenast en volym per författare är tillåten. För att underlätta att etappen ingalunda löper överstyr, plockar vi vidare bort lyriksamlingar, ren dramatik och facklitteratur. T ex utgår då (av dubbla skäl) ANIARA som annars skulle passat utmärkt in på vår solitära expedition här i rymden. Av August S bortfalla både En Blå Bok samt Ett Drömspel. Titlarna hava sammanställts tidigare i diverse skepnader, ty så mycket nya upptäckter har författaren inte gjort de senaste solvarven på den svenska fronten. Emellertid tycks ett ständigt återvändande ske till somliga källor, också tack vare bra inläsningar iom att han lyssnat lika ofta som läst. Kort sagt en livsskörd snarare än en topplista. Personligen ämnar jag inleda med att angiva


kattUgglans historia

DET SÄLLSAMMA DJURET FRÅN NORR
av Lars Gustafsson



Rådjurets historia

NÄSSLORNA BLOMMA
av Harry Martinson



TrollSländans historia

HÄNDELSER VID VATTEN
av Kerstin Ekman



kamelens historia

LEGENDER
av Torgny Lindgren



Ormens historia

QUINNAN OCH DR DREUF
av Mare Kandre



marsipanGrisens historia

PASSIONATA
av Ernst Brunner



MänniskoTrollets historia

JAG LARS HÅRD
av Jan Fridegård



ELEFANTENs historia

SAKNADEN
av Ulf Lundell



kolibrins historia

DET FINNS ETT HÅL I VERKLIGHETEN
av Marie Hermansson



ValRossens historia

OSKULD
av Robert Kangas



sjöHästens historia

BARNENS Ö
av PC Jersild



fladderMusens historia

NÅN SORTS TORSDAG
av Rose Lagerkrantz



kaninens historia

DEN BLÅ RULLGARDINEN
[Fröknarna von Pahlen, första volymen]
av Agnes von Krusenstierna



BläckFiskens historia

BILDHUGGARENS DOTTER
av Tove Jansson



flygEkorrens historia

BRÖDERNA LEJONHJÄRTA
av Astrid Lindgren



myrans historia

TVILLING-MYSTERIET (el dyl mysterium)
av Sivar Ahlrud



Svampens historia

...OCH DE VITA SKUGGORNA I SKOGEN
av Maria Gripe



Robotens historia

BLÅ TORNET
av Dénis Lindbohm










011

huru Ruter Troll inte ville spela med Klöver Älva

SerieManus nr 2


1
Den brittiska puben är full av spelglädje, roterar i närmast italienska dimensioner.

2
Klöver Älva har redan förälskat sig i Ruter Troll, skrattar hjärtligt.

3
Ruter Troll är måttligt betuttad i Klöver Älva, får alltmer spader.

4
Klöver Älva klär av sig i bara esset, men Ruter Troll rodnar inte i en enda nervända.

5
Joker Dam kommer in med en opera på läpparna.

6
Pianot spelar varenda svart och röd ton som finns, men Joker Dam är trött på dem, begär gröna och vita noter.

7
Ruter Troll vill bjuda Joker Dam på en tallrik sallad.

8
Ut genom rutan kastar Klöver Älva alla slantar, sexpar och trissklövrar som Ruter Troll någonsin sparat på.

9
Hur vinmånen än skiner i vinternatten är det förvånansvärt svårt att skilja äkta sedlar från snödrivor.

10
Joker Dam drar in Klöver Älva bakom draperiet och dränker henne i demoniska kyssar.

11
Ruter Troll får syn på Hjärter Tretton i fönstret till en helt annan kåk, satsar omedelbart på kortet ifråga.

12
Klöver Älva vaknar upp alldeles ensam på La Scala i Milano, alls ingen barstol i Bristol.

13
Alicia blandar leken och ger en ny omgång.

011

with the Big Girls

(from some nights later... not really made by me)

VaruhusHaren möter den möblerande mullvaden

SerieManus nr 1


1
Harpalten rusar förvillad genom varuhuset.

2
Mullvaden sitter bekymrad hemma och monterar en byrå.

3
Rulltrappan tar harpalten i ett par överraskade skutt.

4
Fler och fler bitar passar ihop. Glad mullvad!

5
Bijouteributiken blinkar och apoteksbiträdena vinkar jovialiskt åt harpalten.

6
En allvarligt avgörande skruv saknas. Mullvaden slutar skratta.

7
Dörren snurrar och snurrar och harpalten vet varken ut eller in.

8
Från nedre parkeringsdäck dyker mullvaden upp mot entrén, helt solglascoolt.

9
Harpalten har fått en mullvad i hasorna, hoppar desperat för att bli fri från spionen, biter sig fast i en elkabel...

10
Mullvaden lägger beslag på varenda skruv i hela möblemangsavdelningen.

11
...svingar sig vidare längs hisstrummor upp mot varuhusets styrelse.

12
Tre stora grisar hinner aldrig lägga beslag på mullvaden.

13
Varuhuset går med förlust, men styrelsen anlitar harpalten som lockbete, får dagarna i ända agera fiktiv kund.










011

Vi rider ut ur den svartvita staden.

första färden
på väg mot ett fullkomnat kapitel




Vi rider ut ur den svartvita staden. Vattenpölarna krossas under kärrhjulens obestridliga gång. Över oss lutar sig fortfarande husen, kryper ännu närmre, som om himlen skrämmer dem. Vill man inte släppa igenom oss? Vinternatten har länge varit i färd med att förvandlas till vårmorgon. Nu ser det ut att ske. Matt gröna fläckar börjar skimra mitt i all gråskala. Hararna stannar upp i sina språng för att ta reda på var musiken kommer ifrån. Fältet öppnar sitt huckle och håret rinner ut. Det är så lätt. Dock känns våra huvuden tunga som vitkål, i lager på lager fyllda av sömnlöshet. I kärran bakom oss sover och sover människorna. De har väntat på den gröna gränspassagen, men får aldrig uppleva den. Mare, Eliason, Kiff och André drömmer i svartvitt om helt andra marker med självständigare hus. En sista stingande kylighet blandas med evinnerlig värme. Vi rider in i den gröngröna skogen.










011

i snön lite här o var

Symtomatiska Fantombilder : Ignatia o Lycopodium

Första SymtomFantomen
(en relativt påhittad diagnos)


SYMTOM
läser flera böcker samtidigt, noggrant, hinner dock aldrig komma till slut

FANTOM
Riddaren av den sorgliga skepnaden

TENDENS
kontrollerad men promiskuös, ger efter för sötsaker

KARAKTÄR
högtravande konservativ, döljer djupt revolutionerande osäkerhet

HABITAT
från magens innersta ända ut i den långa ludna svansen

PREPARAT
homeopatisk mattlummer = Lycopodium

ORDINERAS
låt sporerna brinna tills kostymen är upplöst

KOORDINERAS
före samt efter varje korrekturläsning

ISOTROP
brittisk regnbågsskog, honung med barrsmak

KORT
klöver älva över ruter troll

JÄRTECKEN
snedbocken eller raksträckan

RESULTAT
muskulaturen slutar svaja, njursten går i tusen bitar, levern återuppstår

KURIOSA
fladdrande näsborrar förekommer






Andra SymtomFantomen
(en lika relativt påhittad diagnos)


SYMTOM
skrattar och gråter i samma andetag

FANTOM
Aliide Aliide möter Dupond Dupont

TENDENS
ignorerar ingalunda sina känslor, vilka dock likt kramp svårligen finna uttryck, i bästa fall kreativa, i värsta fall knepiga

KARAKTÄR
tillknäppt i indiska kläder eller lössläppt i kostym

HABITAT
kaninhålans begynnelsestadier, i nervsystemets innersta alternativt utanför sitt skinn

PREPARAT
mycket mycket utspätt stryknin, vid namn Ignatia

ORDINERAS
när stor tag liten dos, när liten tag större dos

KOORDINERAS
knappast ihop med koffein, aldrig med valfri saft

ISOTROP
Filippinerna, delfinerna, Honolulu, känguru, Peru

KORT
Alice i speglar

JÄRTECKEN
dubbelgångaren

RESULTAT
manierna har depressats tillbaka när lindanserskan inte längre faller ner

KURIOSA
blinkar och blinkar, gäspar flera gånger i streck, som om det aldrig hände nåt första gången










011

vidare ur Hararnas hejdlösa brev

37:e februari


Hörru du, hur många gränder har'u
nosat upp däri Delhi egentligen?!
Hoppas innerligen inte du glömt bort
hur'e ju e skogshare
som du är.

Hara, jag tänker inte svara
över ditt himla internät!
Kanske minns du
hur åtminstone jag vill lukta
och smaka på de ord
som betyder nåt
nu när det har blivit för många länder emellan
för att vi ska kunna höra varann...

Tacksam i varje fall för sari-trasan
du sände, den doftar
nästan som skorsten
fast någon mycket mystiskare rök,
kan inte urskilja dig.

Nu har'e kommit hemuler hit
till just denna gläntan
ser ut som de ska plocka med sig
samtliga resterna av huset
och bygga upp dem på nytt
inåt byn.
Skulle visserligen kunna dra in
till Harads jag också
nu när folk bara är ute för att få skottat
fast gräver nog snarare
en grotta i snön...

Tass på're!
Hare




38:e februari


Hare, jag har sett en underbar indisk film
om en människohane som aldrig har varit
utanför Indien, men ändå
gifter han sig med en japansk människohona
som aldrig har varit utanför Japan
och de skriver brev hela livet
sänder ringar och foton och drakar
men möts aldrig.
Vissa sa att de inte älskar varann
men jag såg i varje fall att de älskar!
Och du och jag har ju
trots allt gjort det
på gemensamma marker
mer än en gång
så du behöver bara återerinra dig
våra sinnesintryck. Det finns
faktiskt de som har'e svårare.


Hursomhelst, jag har farit
till Varanasi nu
ja, adressen till Delhi funkar ej mer
och munkarna släpper inte in
jordbestänkta brev genom tempelporten
så du måste
använda internet vare sig
du vill eller inte!!
Det är smidigare än du har en aning om
bara ta det du har på hjärtat
t ex Hara
och kanske får'u trycka ibland på spara
sen rensa när du har sänt
så män'skorna inte finner ut
vad vi har för oss...

Inatt kommer jag att utforska klosterträdgården
ska vara världens delikataste örter här?!
I bästa fall funkar de
att scanna in i nån dator
så du får känna du med.

Tass på're också!
Hara










41:a februari


Hare, har inte fått nåra svar
så sänder före dig nu...

Väl insmugen i templet
stötte jag idag ihop med en hel grupp
som kallar sig El-ahrairah
ja, de första hararna jag har sett här i Indien
fast snarast är de rabbits
så gott som en hel armé
eller församling
men ingen anar än
hur jag stammar från våra skogar

El-ahrairah tror att de är med i en saga
av Richard Adams som jag inte visste fanns
men uppenbarligen utspelar den sig
under Gröna Vågen där gruppen är på väg
från gamla faror mot nya fiender
i jakt på försoning och harmoni
möjligtvis, eller om det bara är morötter

Nu måste jag fortplanta mig
men lovar berätta mer
när mina öron nosat reda på mer...

Hare Rama!
Hara




42:a februari


Hara, hoppas du kommer ihåg
vilken historia du tillhör?!

För egen del växer sig min ensamhet allt härligare...

Har hittat
det minsta hålet på länge
som ledde till det kolossalaste system
av underjordstunnlar jag nånsin vistats i!!

Härnere e're hur oslaskigt somhelst
behöver inte längre springa och spänna mig
ej vara orolig för att halka
eller få falkklor i kroppen

ingen annan verkar övervintra i gångarna
varken sork eller mullvad
knappt ens nåra insekter
så jag känner mig mer o mer hemma här
än i hemulernas hus

Hittade även bland alla rötter
en bredbandskabel
sådan som du är mer bekant med
Gnagde en glipa gjorde jag
och puttade in
mina ord
så du kan få brevet när du vill nu
eller mejl blir det väl då...

Hejdå!
Hare

p.s.
Akta're så det inte börjar likna Eric Linklaters djurpark
fast det är sant, du är ju ingen människoflicka
som kan blåsa upp månen
och förtrollas till känguru om hon behagar
nej, även om humorn är minst lika härlig där
så föredrar jag Mumindalen, t o m hattifnattarna
Emellertid musiken om El-ahrarirah
som jag snokade upp av Bo Hansson
har mina öron svårare för hittills
visserligen inbiten space-proggare
men jag är inte riktigt rabbit







43:e februari


Hare Rama, Hare!
Härligt du har'e bra
där i grottgångarna under granriset
din ensamhets växande labyrint...

Här i rabbitsens vediska katedral
visade det sig
att jag redan är
en av hundratusentals
som de nu väntar ungar med!!
Ett helt harem har de
El-ahrairah
av bara harhonor, men jag
känner mig härligare än någonsin till mods
för idag fick vi skutta fritt
uti Varanasi
i solsmekta gränder
då hade jag varken Harpo
eller Hardy men väl harpovisor
i hörlurarna
var ju Joanna Newsoms senaste trippelplatta
kändes som försommar redan
fast hennes halvproffsiga
plockande med
strängarna låter som det droppar
snö och rinner
smälta
fast här har vi
bara snö om vi kikar uppåt tibetanska bergen
ej som hos dig i hemma i Harads

jorå
vi kommer få behålla någon
av alla paltarna
som vår egen
när jag kommer tillbaka upp
inom nåra år
kanske blir'e ingen av ungarna ur
just min kropp
snarare sannolikt nån annans hare
för rabbitsen har inte direkt
ritualer för hur de hundratusentals tillåts
rusa omkring i helgedomen
bara för hur man gör när man
intar sallader
och tillber Moder Morot

så vi får se hur det sker
höras vad som händer
vara en natt i taget
och ta're bra, Hare!

hälsar Hara




44:e februari


Hara
min älskade hora!
Härligt att du
har fått ett
aktivt sexliv på nytt,
men jag har då aldrig
ens hallucinerat om
att vi skulle ha någon annans
unge än din
nu när min
förmåga har slumrat in
Så nu är du så förbannat god och söker
rätt på henne
eller honom
alternativt skapar en ny
som inte får springa iväg förrän
du personligen har
målat dess svansstump
i en norrländsk nyans
som rabbitsen ingalunda nyttjar
Sedan
får'u höra på hur himla mycket harpa
du än har lust till...

För egen del har din man blivit
mer intresserad av sporväxter, har hittat mattlummer
en långsvansad
och barrig ormbunkssort
sådan som hemulerna här använder
som homeopatiskt preparat
mot förstorad prostata
samt promiskuösa skakningar
för ökad faderlighet
och fokus
till exempel
lystrar lummern på latin
till namnet Lycopodium
men tror knappast de predikar den
i ditt tempel
Ha, rimmar helt lysande!
för om frösporernas olja börjar brinna
låter de sig icke släckas
ens av allt vatten i Venedig
nåja, möjligen från Ganeshas snabel
för i fablernas värld
har fantasin redan fött en huvudfigur
före vi hittar på dess verklighet

Vidare har en parallell villrådighet
infunnit sig hos mig
huruvida du egentligen är i Indien
eller inte alls, lilla vän
Min instinkt misstänker
snarare att du vistas i Italien
hur El-ahrairah är en snötäckt förgrening
ur maffioso
eller nån annan svartcirkus

och förresten
har jag såväl snusmumrikens munharmonika
som hemulernas hammondorgel
härbärgerade i en håla
i väntan på din hemkomst
så sötaste, snällaste Hara!
Kom helt oförhappandes hit
och pånyttuppväck mig
ur denna mardröm...
har t o m ett par volymer Mare Kandre kvar
för din lekamens andliga skull
och skaren ligger ännu hård
så rask att skutta på

hoppas Hare










011

Den Ändlösa Sagan Om De Tre Drakarna

011


En gång var det tre drakar som drog omkring över sagoskogarna. Den ene var där för att döda de bägge andra drakarna. Den andra brann för att medla fred mellan sina kamrater. Emellertid den tredje draken hade fått i uppdrag att avläsa situationen. Han anmodades dra upp nya riktlinjer allteftersom konflikterna krävde handling, om så än genom strid eller försoning.

Detta var på den tiden när historierna hade börjat blandas ordentligt med varandra. Utöver själva kärnintrigen tillkom utmaningen att hålla reda på vilka historier man sprungit ur eller ville fortplanta sig med. Där rådde fortfarande ingen ångerrätt, men en alltmer maximal frihet att skriva om sagan som man fann för gott.

Den andra draken tycktes ha det lättast härvidlag, ty han var en riktig lyckodrake, och det var han hur man än vred eller vände på hans rygg. Leende vitfjällig, himalayanskt visdomlig, bar han namnet Fuchur. Fuchur började med att hälsa alla hisnande välkomna till Fantasien IV, vari denna ändlösa historia utspelade sig. Såväl läsare som huvudfigurer var varmt inbjudna, även dem som redan tagit sig in med våld i sagans rike.

Den första draken satte i gengäld igång med att dregla syra, frätande syra som han inte var sen att spruta ut över hela församlingen, eller försökte i varje fall. Svartare än ett svart hål, reproduktivare än en kometsvärm, hade han förlänats identiteten Alien. När Alien hälsade på hos Alice i Spegellandet kallade han sig dock Jabberwocky. Tillika på den tiden som han hade flugit med Monty Pythons cirkus var det inte direkt Alien han varit, snarare ett tragikomiskt monstrum. Men hemma hos Astrid blev han på fullt allvar igen, en riktigt kolsvart Katla.

Den tredje draken var en inkarnation av Draco Malfoy, för närvarande i en giftgrön lekamen. Med sitt trollkarlsblod förmådde den tredje utföra nästan vilka handlingar somhelst, demoniska, gudomliga, upplyftande, ohyggliga, snälla, elaka, men sällan rent destruktiva, och aldrig fullkomligt enfaldiga. Hellre ville han vara med i Miyazakis animationer än i den disneyworld som inte längre var Disney. Emellertid hette hans uppdragsgivare NASA, och de accepterade bara att magin applicerades på vad som observerades, vad det än visade sig vara. Föremålet bestämdes inte längre av fantasin, som det hade gjort hos riddare av Don Quixotes natur. Nu var det bara att tacka och ta emot vad äventyret gav.


Nå, som vi alla vet har drakar riddare, eller åtminstone någon som rider på dem. Härmed kunde man ha nöjt sig med hästen, så hade våra historier nog förblivit kvar på Jorden. Istället skulle vi långt ut i rymdens labyrint, bara för att tro oss upptäcka den förskräcklige Alien. Men den förste draken hade upptäckt oss långt före dess. Då var han mer tillmötesgående än senare när vi kom och störde. Fuchur berättar att från början var Namnet och namnet var Månbarn. Om någon hör henne omnämnas så vill han rädda henne. Då förmår denne till och med träda över från en värld och in i en annan, samtidigt som han är kvar i den förra.

Den här gången var det Dracos inkarnation som först högg åtskilliga huvuden av Jabberwocky, cirka 66%, efter att ha konstaterat att de var en fara för sagans fortsatta existens. En historia med huvuden från enbart samma individ kommer ingenvart. Sedan iklädde sig Dracos inkarnation vissa huvuden för egen del. Några högg han av, andra behöll han på. Somliga skänkte han till den vita lyckodraken. Dock bara log Fuchur och placerade ut draksådden här och var i Fantasien, där man bäst kunde behöva övervinna lite rädlsa.

Huvudsaken var att när NASA kikade in, eller kikade ut, så blev de intresserade för att allting var som det råkade vara. Hur han själv hade varit med och inverkat på intrigen, det kunde väl de hemma på Jorden aldrig veta, inbillade sig den tredje draken. Men så länge riddaren vill vad han ska, och gör det, så finns det ytterligare någon som förmår skriva om det. Och så länge någon beskriver det så sker det, ja, ur ett visst perspektiv samtidigt.

En spegel var det och en spegel blir det. Och en ändlös spegel är det.










011

till Halland lite mittemellan Allt

Andra LandskapsPorträttet

Halland
du har alltid funnits här
inunder
är dina nordligaste backar mitt luftslotts golv
men har aldrig riktigt fallit
för din saliga blandning
mellan jordbruk och badstrand
mellan skogsrot och ljunghed
dina vikar och kullar
där ni fikar och knullar
dolda av dessa överallt sönderhackade knallar
vad som var berg
men blev skuret
i tusen bitar av isen
där så åar
och åter åar drar fram
fast närmare Halmstad kungar av sand
gaseller med falkens blick
bakom sina solglasögon
nöjer jag mig hellre då
att festa bland skogens fästingar
låta fantasin klättra omkring i av verklighet befästa fästningar
anar jag trots allt
att Halland har allt
Hallå, hallå
håll mig mysigt inhyst
när havsvind emellanåt blir alltför kall
förundrar mig
hur hela landskapet har färre folk
än i själva Göteborg
för under halva mitt liv
var du något allmänt
landsställe vi åkte till
en eller annans
sommarstuga året runt
med hallonplockning
och tallbarrsmak
ska vi äta det ni ska laga
helst hällgrillad lasagne
fast La-lasse Holm har inget alls
med stället att skaffa
bara hartassar fram
och trollsvansen bak
halkar jag hallucinerad
då svackor gröps upp
genom danska grepp
urberget till trots
är svenskheten här
relativt ung
har du fått utstå en seglivad kamp
mellan skog och ljung
i lyssnan besinnar vi nu
hur Alf Hambe besjunger
din natur i magiska förklädnader
vid Ingeland
mot Molom
för människan den halte på det lilla berget

011

from my way home

ur Hararnas brev

31:a februari


hej, Hara!
jag har'e rättså bra
här i snön

Huset är fullt av ändlösa historier
och hemskt massa hål

dessutom hittat kusligt gott om havre
inne hos hästen.
den kan inte springa efter mig till stan
för snön som bara växer...


håller som bäst på att bli vårat år
fastän du har flytt till världen
medan jag stannar här

Hoppas du har ännu bättre
Hare




32:a februari


hej hej, Hare
härnere skar'u tro det är härligt!
De har levande grönsaker
och vi spelar harpa halva nätterna...

Har ju hört mindre bra
sen skottet du vet, men med mina nya glasöron
hörs allting igen
ja, även öronen klirrar ibland
när jag kutar för nära nåra grenar...


Hästen är inte helt att leka med
har jag minnen av
så ta're lugnt med havret!

ja, vi har ett år på oss
å hitta världens bästa mötesplats!!

kramar
Hara





33:e februari


Hara, härligt du har'e
så bra neri Haryana!
eller uppe i - indiskt sett

Här har de börjat elda upp dörrkarmar,
rengjort minsta skafferiburk
och helt fräckt kastat ut sofforna i snön...

så var ska mina krypin vara framöver?!


i hörlurarna har jag Harrison o Donovan,
spridda fabler av Sundström
samt Alf Hambes besynnerligaste
men missar nog många magiska meningar
för sladden trasslar sig kring tassarna

tillråge har de hängt ful tejp om var och varannan gran
som om de höll på å gå sönder...


Kommer'u inte hem snart?
Hare

p.s. Reciterade Hare Rama-ramsan
för din skull en gång
men nu får'e vara bra
tror min karma ligger i snöspåren
snarare än i tanke-harangerna




34:e februari


Hare, jag har feber
så orkar knappt söka reda på fler frimärken...
svårfunna nog i vanliga fall

kanske provar jag inatt deras datormaskiner
om ditt brev skulle funka få in där
fast då måste du också hitta en
med skärm så du kan läsa
men befarar de knappt ens har teve-apparater i ditt hus?!


ja, så blir'e när man inte vågar fara
fast du är förstås stark som tar tillvara
på vad som råkar vara kvar
intill fallfärdighetens gräns
medan jag har en helt ny stad att välja bland...

Närå, du får minsann hitta hit!
Hara

p.s. sänder med en bit av min grönaste sari
Klippt ut just där det smet åt om svansen igår





35:e februari


Hara, min fjärran älskade!
Här råder Cervantes vantar över hela deras vintergård
för husets tusen böcker har hamnat
likt vedkubbar ute på snöbetäckta barbacken

Har försökt hitta fabler om oss harar
men finner bara samma en
om en simpel kapplöpning
med sköldpaddan som snarare
var lika försiktig som jag skulle vara
medan denne haren dum som en korkek
hela tiden lät sig distraharas
av publiken lite här o där
som en annan narcissistisk humla

och när jag lugnt ska nosa reda på
vilka volymer som är värda att gnaga vidare på
då kommer Hunden
och skäller som hundra gubbar
för själve Fahrenheit
jag får nog fara till dig, Hara
i India land ändå!

kramar hårt
Hare




36:e februari


Herregud, Hare!
uppenbarligen har du inte
snokat rätt på internet
som jag bett dig
så detta blir mitt sista
brev per papyrus. Postar med
något som kallas usb-minne
så du i bästa fall lyckas se
bilderna med mig i stans alla gränder i
tagna av diverse apekatter,
kinesiska bockar och infödda insekter
o olika ormar
som mött mig
Och får du ej iväg något mail
kan du ju lägga det på minnet
och återsända i dina vanliga kuvert

kramar hursomhelst
Hara










011

Sagan om Grisens grind, Grodans grotta o Giraffens grammofon

011



Det var en gång Grisen, Grodan och Giraffen. De bodde mitt i skogen, titt som tätt i varsitt grävlingsgryt. En vacker natt fick de för sig något. Så redan i gryningen gav de sig av på promenad. Grisen ville till grinden i ena änden av skogen. Grodan skulle till grottan i andra ändan. Giraffen grunnade, men hade inte riktigt bestämt sig ännu.

Ibland i drömmarna visade sig en grammofon som kunde berätta vad Giraffen helst föreställde sig. En griffeltavla? En gaffeltruck? En omskriven version av Grimms grymmaste sagor? Om inte Giraffen varit med skulle nog Grodan och Grisen strax ha gått skilda stigar. Men som det nu var var de ganska nyfikna på vad Giraffen egentligen skulle välja. Och visst kunde det lika gärna hända att den där gåtfulla grammofonen fanns i grottan som vid grinden.

Efter en god stund, när solen stod som högst, nådde våra trenne vänner mitten av skogen. Visserligen var det just här som man hade börjat samma gryning. Ändå rörde det sig om ett större framsteg än eljest. För de hade promenerat halvvägs till grinden och halvvägs till grottan. Deras motsatta belägenheter gjorde att kompromissen verkligen krävde sitt.


Emellertid bar det sig inte bättre än att man mötte ytterligare tre varelser, ur den groteskare skaran. Det visade sig vara Grizzlybjörnen, Grävlingen och Gargamel. Dessa var kamrater med varandra, men ingalunda med Grisen, Grodan och Giraffen. Grizzlybjörnen var grym på det mesta. Grävlingen var arg för att ha måstat lämna sitt gryt mitt på blanka dagen. Gargamel såg ut som en lika salt som syrlig karamell. Han grunnade enbart över hur man bäst kunde komma till smurfarnas land för att stjäla lite smurfar.

Nu kom de bägge sällskapen gruffandes mot varann mellan gransnåren. Grisen vägrade avslöja var grinden fanns någonstans. Grodan höll på att återge grottans belägenhet, men svalde hemligheten i sista stund. Skulle det bli groll nu? Giraffen för sin del såg varken något farligt eller gravallvarligt i en sällsam grammofon, så den blev lovsjungen utan minsta begränsning. Dessutom skulle nog grammofonen likafullt berätta om vad man föreställde sig, när man väl funnit den.

Grizzlybjörnen slog sig för bröstet när den fick höra om grammofonens gränslösa möjligheter. Grävlingen blev först gladare, men kom så ihåg att somliga gryt hade börjat bebos av vissa andra varelser. Det skedde tydligen under de månbelysta timmarna när Grävlingen för egen del var ute och jagade. Gargamel hade redan räknat ut hur grammofonen kunde ge honom gratis reklam inför smurfarna, spela lite groove och groggy tills de inblillade sig att Gargamels saft var snäll.

Förgrymmat! tänkte Grisen. Skulle man nu få se de trenne groteska gräva upp drömmarna ur skogen, kanske rentav sno hela grammofonen med sig ut i världen, genom grinden...? Det måste förmå förhindras! Grodan hyste motsvarande farhågor och skulle i normala fall ha hoppat ut ur sitt skinn. Men nu fick Grodan ro, sjönk liksom in i sin grottas djupaste grop. För Grodan försökte föreställa sig vad Giraffen helst skulle vilja föreställa sig under dylika omständigheter.


Då kom plötsligt Gröngölingen flygande, sällsynt högt. Hela himlen blev ljusgrön där fågeln drog fram. Emellertid grantopparna, de rodnade, för Gröngölingen var så grann. Och förvandlingen var helt sann. Grisen började grina. Grodan fick ingen hicka. Och Giraffen galopperade lugnt runt hela skogen i ett enda ögonblick.

Nästan varenda kotte i skogen stannade och glodde på den ljusgröna himlen, i roligaste salighet. Också gråsparvarna blev stående mitt i varsitt vingslag och bara iakttog. Det var en ljusgrön himmel som så många hela tiden hade velat ha, det förstod man nu. Även Grävlingen var med och höjde ett par glimrande glasögon mot skyarna för Giraffens skull, dess gränsöverskridande fantasi.










011

Rewinding Road

011


Fr o m nya året skapar jag en ny blogg
(alltså inte denna andra, utan min tredje)
ännu verkligare än de reella fantasierna
som med sina snart fyra år får vara färdig nu.
Rewinding Road må emellertid ej bli lika long and winding...


http://rewindingroad.blogspot.com/


Knappt jag vill delge adressen förrän
jag ordnat designen bättre o hunnit fylla
med representativ samling inlägg.

Insåg den ska bestå i huvudsak av "reviews"
som jag vill lära mig göra.
Skriver dessutom på engelska
för att utmana min vana
äntligen ta ett konstant grepp
om språket som kan få
potentiellt fler i publiken.

Hittills kan ni t ex läsa om Tages mästerverk
jämförda med beatlarna
men lika gott om film som musik kommer där bli.










011

vem vi var

11-ordare nr 1




vem

glömmer vi

- mig

eller båda nu?

vill

alla du

minnas










011