22 mars 2019

(K)VAR(N)

Barndoms Butik, nutida intermezzo 5



Till vad kan man begagna
en så gott som aldrig använd
kaffekvarn med såväl utfällbar
lucka ned till "käftarna"som
fack för färdiga produkten??!??


Såsom liten pojke måste jag ha
brukat nyttja föremålet
vill jag minnas som till
exempelvis inte minst :


Hus för mina plastiga figurer
Rymdfarkost för/mot desamma
Allmänt gömsle
Garage rymmande småbilar
Fack för tillfälligt utvalda idolbilder
Låda till icke-klistrade fri- och/eller klister-märken
Märklig maskin
Nyckelskåp
Grammofon eller speldosa (på låtsas)
Grav för halvt bortglömda idolbilder







tätt följt av den forntida konservöppnaren som fick fara med till soptippen [återvinningsstationen]



0W0

20 mars 2019

Granne # 1 : Finska Fisken

nutida tolkning av 
oerhört gamla minnesglimtar
närmast en arketyp :
 


tandlösa skratt
med rynkig skäggstubb
bar sträva polotröjor
i mattare orange
stekte strömming, snarare sill
till sin kisse (kanske andras katter)
ingen aning
vad han jobbat med
finska farbrorn
på Sveriges framsida
hyreslängans baksida
smått sluttande gräsmatta
bakom brungröna staket
på vid glänt
en gnutta "blue suburban sky"
ingalunda den enda
finnen på vår gård
saknade förmodligen vattendrag
torr och benig
härdad, hustrulös
kände han en fjärran, riktig dragspelare
som fick provspela min leksaksvariant
i soligaste moll
minns inga svordomar
en gång när familjen for
uppåt Kukkolaforsen
kom vi tänka på grannen
som i en sång
så himla långt därifrån
måste även gubben ha varit ung
för längesen
redan då




0W0

18 mars 2019

FiskarDeckarTrion, kap. 29 : SikFika

9 rader x 9 stavelser
diktat av den fiktiva Fröken Sardin
139 vårar gammal



när vår grupp söka borra med pik

i hårt uppdrag av livrädda lik

börjar spöregna spättor och spik

tre grå veckor av inställd trafik

tills i vårsol syns strandkant ej lik

lyckligt spöke med nyfödd mimik

bygger brädor till båtars fabrik

fikar tätt efter gärsens metrik

var sardinask blir rikt fylld av sik





...mitt i denna meta-deckare...


0W0

15 mars 2019

AVOKADO

Mosaik # 18


smakar avokado
lagom mosig, klart go'
mjuknar A, vokal jo
bok på bok på rad då
vaknar klockslags radio
trycker av- och på-knapp
ordnar avkokt doktorn
kväve ur ammoniak
jackan nyss helt uppknäppt
skalas av så kärnfullt
adjektiv blir kladdig
sjukligt grön och vårfrisk
odlar avenbok-häck
växt konvext konkavt blad
fruktar icke rätt fett
avig kanske rät, tro??
klöver knekt Chicago
ad hoc advokater
avkodar vart villkor
livgavs katakombvalv
kaosets arkitekter
söker Eldorado
vackrast stad på jorden
långt från hav- och badort
dyker Kapten Haddock
upp i Amazonas
dock klädd i Kalkyls rock
riktig desperado
av och an längs krokar
fiskar anakondor
högt efter kondoren
funkar ej - okej då!!
ur Octavio Paz dikt
tolkas nio kafkas
konstnärsavantgardet
aktivt i aikido
plockepinn mikado
vad kan koncentreras?
svavelvätets sticklukt
gav sig av i tvålskölj
liksom masken avtäckt
krackelerar leran
wookar saknad grönsak
rostas kastanjetter
till Coimbras fado
har kavernen urgröpts
fylls snart med rysk kaviar
drottning vaktar tornet
kungen gör rokad då
mörka Riddar Kato
bryter bit choklad vit
byter ut behovet
över viadukten
annan sols korona
vinkar oss adjö då!





Såväl smak som konsistens brukade jag ha svårt för hos avokado. Dock numera närmast avgudar jag denna näringskälla ur mer än en aspekt. Låtit dikten smeta runt i gommen under några dygns process....  



0W0

12 mars 2019

Barndoms Butik # 20 : SKOR


Så har vi knallat upp till skoaffären igen, för nu är det nästa säsong. Förra gången fick vi en storlek större av våra vanliga läderstövlar. Det är sådana tråkiga man har hela vintern. Klumpiga att pulsa omkring i... fast inga snören, bara att stoppa i fötterna så är det färdigt. Nu ska jag få prova gymnastikskor, för våren har sprungit ut! Men härinne är det trångt, med många lukter av skinn och gummi som ska samsas längs de smala hyllorna.... inte alls så luftigt som i sportbutiken vi besökt en gång.


Våran skoaffär ligger före man kommer till trappan, den med tre långa stenblock som leder upp till tobaxaffären. Däremellan ligger konditoriet, så det här är närmare Konsum till. Vilka gympadojjor vill de att jag ska vilja ha?? Har aldrig haft dessa sorters skor på mig förut. Alla fyra ser splitt nya ut. Kanske blir det Lejon eller vad de andra är för märke? Fabrikat! som mamma säger, fast hon mest använder enklare ord. Modeller, säger tanten som jobbar i butiken. Jag har massa klistermärken hemma, men det är en annan historia. Det finns skor med kardborrband också - hur kan sådana modeller sitta kvar på fötterna när man springer??


Den pigga tanten som hjälper oss att känna var tårna slutar heter Ingela. Så kallas också hennes skobutik, där hon är sitt eget biträde. (För att inte tala om min lekskolefröken Ingela! eller hon i Brobergs sång.) Det plingar i dörren när en till familj stövlar in. Nu blir det riktigt trångt härinne... man kan knappt längre sitta på pallen och prova. Lejonskorna passar i varje fall bra på. Ingenstans klämmer det, tror jag... Fast hur ska mina fötter få plats att hoppa runt nu på denna lilla plätten?! Heltäckningsmattan är dessutom fylld med fyra öppnade kartonger, varav två för min syster som prövar sandaler.


Som om tanten läst mina tankar plockar hon glatt undan kartongerna, till uppepå disken istället. Vi rättar till den där tungan ovanpå skon. Mamma och biträdet är överens om att den heter plös. Men jag fortsätter att kalla den fontän. För så måste jag ha fått för mig någon gång att det är : Fontän! Och då är jag allvarlig. Emellertid Ingela som visar sitt leende lite lagom hela tiden, kvittrar nu till i ett förundrat skratt. Plös vet jag inget om. Plötsligt har vi hursomhelst köpt ett par snabba skor.







[...många av mina tidigaste minnen utspelar sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig fast? Från tidigaste 80-tal, inkl nutida tillägg och tolkning. Fanns gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort.] 


0W0

9 mars 2019

FiskarDeckarTrion, kap. 28 : Frusen Himmelstrand

...närmar sig slutet på andra säsongen
av denna meta-deckare och/eller dokusoppa...
nu inklusive samtliga minst nio seriösa filurer



samlade kring djupt borrad isvak
sitter de pigga i norska marskvällen
dessa trenne motstridiga deckar-trios
och fiskar efter motivrikaste förehavandet


i kvinnornas trio :
Marianne Makrill (58, sjuksköterska och student)
Karolina Karp (35, kriminaljournalist och kritiker)
Lizette Lax (22, akvarellmålare och potentiell älva)

i männens trio :
Ragnar Harr (67, privatdetektiv och tjuvfiskare)
Jarmo Gärs (43, tjuvfiskare och privatdetektiv)
Arvid Id (19, lärling och internet-support)

i gamla spökenas trio :
Astrid Sardin (139, husmor och våldgästare)
Gerhard Gammelgädda (101, alltjämt döende Ubåtskaptén)
Scary Squid (snart 8, obekräftat monster och storätare)


en ur vardera lägret
sitter med sina sinnen inlindade
i samma roman

Jarmo Gärs slukar just mycket magisk realism
av John Ajvide Lindqvist som tycks ha trollat
in ett HÅL mitt i verkligheten
sommargästerna fastnar i

dock Karolina Karp plöjer också Himmelstrand
men finner den vara renaste skräck
kanderad med erotiserad dramatik
kring stänk av glömska
eller något sådant

medan Gerhard Gammelgädda får minnas
en kavalkad av schlager-rader
som folk och fä inramar
från varsitt oerhört oersättligt håll



Lizette Lax med Arvid Id bredvid
vattentätt omslingrade
simmar tillbaks in i hennes tält
febrilt undrandes över
hur deras framväxande foster må te sig?!?

ej lika hungrigt som Scary Squid
den superhemlige ungen som
Karro & Jarmo har skänkt bort
till Astrid & Gerhards undervatten
att nappa med sugproppars ojämna mellanrum

nej, en betydligt tryggare älvstrand
skall Louice Spigg eller Assar Sej få
andas längsmed, snart då!?!





0W0

8 mars 2019

Guldheden får Regnfeber

rentav snöfall först, fastän solen sedermera glimtade fram
....så sällan jag kikar upp i dess sydöstra regioner
och aldrig klivit in i vattentornet förrän nu







hur rörmokar-grabb uppi Guldheden

fick vattentorn avstängt till kranvreden?!?!?

där Doktor Jöns Jäger (med blött stetoskop)

halvt hyreshus äger (likt vanhedrat skåp)

mot hoj hög häst bytte hos guldsmeden








där fasaderna ibland glimrar matt av hedervärt 50-tal
och var gata bär namn av gamla doktorer samt ett par systrar,
om än av omvårdande sort snarare än denna igenisade
blinkning till den skurkaktiga guldfebern



0W0

7 mars 2019

Tomiro's Book Trying to go Greener


Tuesday 51:st of Marzipan 2049

Our small hole in the street you hardly see every morning, had suddenly grown enormous! Now you couldn't bicycle around it anymore. Tomiro, we would've filled every hole in town with fitting stones - but it's rather up to creativity of each creature. Painting whole hole spring green!?! That's your desire's deepest dream-surface. Will make you watch easier through rainstorms (singing through icequakes). Some lime green pebble you'll put inside though, won't help crossing over. Even vaettir gotta have wings on their shoes sometimes. Well at home that blue-yellow, flickering lampbulb, you changed to a fresh light green. Feeling calmly clear?!?




Wednesday 52:nd of Marzipan 2049 

Today you finally dared to play table tennis. No friend among your vaettir people wants to test this human game. So you had to make both Ping and Pong. We watched how fast you ran around the table... like a limegreen boomerang! From 2049 to the 1980's and back again in just some seconds!! Tougher will be enduring at least 21 rounds for each game... while keeping too many sweatdrops from landing on the racket. Splendid work, Tomiro! Soon you'll be able to drag this table outdoors... under shade of appletree brances!?! Uncle Timolas gets time playing the Pong next week...?





= more story episodes made of 100 words

0W0

5 mars 2019

HusmorsStolen Triss



ett fin-fin-fint fenomen
från mormors goda tid
fick jag plötsligt åter skymta
bortom köksbordet
under diskbänken
mitt i supermodern sci-fi-serie
märkligt nog
Husmorsstolen TRISS
kallas möbeln visst
den helt enkelt in & utfällbara trappstegen
som kunde bli
stabilaste barnstol
liksom vuxenpall
eller bara begagnas som
bänk-bordsskiva
vilket man nu ville
har jag knappt tänkt på
fenomenet på snart tretti år
hur ihopfälld
den måste ha stått
i nischen mellan
spisen och frysen
i ofantliga huset
tämligen spännande hur
vi kusiner torde vecklat ut dess
redan så skönt svängda
röda ben av stål
till främmande farkost
efter frukost
ännu en 50-tals-konstruktion
kvar mitt i vårt 80-tal
kanske blott blev sin vanliga trappstege
titt som tätt
tung fast lätt





inräknas även såsom Bänk # 4

0W0

3 mars 2019

FiskarDeckarTrion, kap. 27

vari gästen uppenbarar sig igen


Ingalunda något troll var det som oharmoniskt bankade på Ragnar Harrs husvagnsdörr. Ovädret visade sig strax bestå av krutgumman Astrid Sardin, som gåtgubben trott och hoppats skulle nöja sig med Norrland. Ack nej, nu hade den sardoniska kärringen följt Harrs semester i spåren, ända upp till marsstormiga Lofoten. Sardin var fortfarande på hugget, urless på UbåtsTVburkarna fyllda med djungeldokumentärer samt episka serien Fishing With John. Dessutom höll Astrid två sprattlande människor i varsitt öra : inga mindre än Arvid Id respektive Jarmo Gärs. Tanten tog förgivet dessa utgjorde Ragnars bägge underhuggare. Emellertid var trion hederlig och jämbördig gällande att fånga tjuvfiskare.






ännu en Historia gjord av Hundra Ord

0W0

2 mars 2019

Rusk 16 : Svett 15 : Rheborg & Gustafsson


Alltså Morran & Tobias! När de precis har ställt till med värsta kaoset jag kan föreställa mig... så ställer de till det etter värre!! Varför nöja sig med att pressa in soppåsar i köksskåpen sedan soptunnan brunit ned... när man dessutom bekvämt nog kan borra efter vatten genom golvbrädorna?!?!

Undrar om det överhuvudtaget finns någon hejd på dessa förtappade människofigurer?! De har fått låna Paradiset av kommunen, men behandlar allt som ett fyrverkeri av tomtebloss i en sommargarderob... eller stugans snabbfixade krypin som motorcrossbana.


Mina ständiga impulser av att vilja städa upp efter deras framfart, yttrar sig i att fingrarna desperat söker Rewind-knappen... som om cirkusen kunde lugnas ned om man bad dem köra scenerna på nytt.... men är för upptagen med att skratta för att orka spola tillbaks. Sedermera mitt i serien, sätter jag på filmversionen.

Blir då även gråtfärdig, när deras galna drag porträtteras mer som grymhet kontra övergivenhet efterhand... Likafullt är det blott av godhet som mamman har klistrat in bokmärkesänglar i fotoalbumet som sägs föreställa Bubbisen själv?!? Inte ens en skottkärra full med nyss fångad fisk förmår råda bot på dessa bristfälligheternas trollkonstnärer!?!






0W0

1 mars 2019

Bänk 3 : Snickarens Sista Bräda


Första Brädan :

kapar rakt av och
kapar av
och sågar snett


Andra Brädan :

mäter med tumstock
och ritar med strykmått
nej, dubbelkollar först med vattenpass


Sista Brädan :

borrar bra bit
och borrar djupare och
borrar igenom




Nästa Bräda :

återfinner någon påbörjad,
filar vidare och
sandpapprar finfint


Samlad Bräda :

tvingar ihop, limmar samman
samt spikar idiotsäkert
och bänder isär


Tredje Brädan :

trär ett par trådar
och målar istället ljusgrönt
eller uppsöker textilfröken




ingen bräda :

tar en paus
ute bland träden, rotar fram
skruvar ur huvud






...min tredje bänk blev just ingen sittbänk alls,
snarare (parodi på) arbetsbänk
för trä(3)-fixarens vardagliga "trollkonster"...



0W0

28 februari 2019

from Tomiro's Book : Thursday 4:th of Beforever 2049



Now we already have very last day of the most eternal month. You walk calm, inside this circle with four corners, superfast shifting. We watch your steps finding out of the whole circus tent. Simultanously you run around another corner, to discover some new door. Which leads in through same circle once more.... Tomiro, you see small groups of humans sitting on Big Field, strangely outspread, picking green strawberries. Before this heavenly spring turns to summer hell... No tobots helps them anymore to collect food. The few humans still alive on Tellus have successfully abandoned their inventions. Wanna try one?



ännu en Historia gjord av Hundra Ord.

  
0W0

26 februari 2019

Bänk 2 : Kärleksam Gungbräda



om vi slår oss ned på

gungbrädan som två barn

nu på varsin vårkant

pendlar smidigt cirkel ;

åter skiftar tyngdpunkt ;

kanske solen slungas

upp och ned förvirrad :

vem som skrattar vems skratt??

också inom min rymd

bläddras dubbla album :

ler du åt din gråt då

trodde han var snällt troll?!

binder svans sin navel ;

splittrar spel oss samman :

jupiter / saturnus

krymper tills det växer

över bro av bräda -

vågar hon mitt månvarv?!

ända ned på grön jord

fann till sist balans : vi

häller lugnt vår skål halv ;

stannar kvar på molnet








Visst, försökte gestalta livet och kärleken osv :-) Upptakten var dock specifikt astrologiska kart-modeller så kallade "horoscope shapes" :

Där har jag den relativt ovanliga Gungbrädan [See-saw] med en grupp planeter tydligt samlade på ena sidan cirkeln, och en grupp tydligt samlade på andra sidan. Vilket ger en ambivalent pendlande person som överväger allt länge...

Medan många har t.ex. Skålen [Bowl] med samtliga planeter liggande inom en halvcirkels radie. Det ger en mer fokuserad person, som inte desto mindre söker "sin andra hälft" på ett klarare vis.


0W0

24 februari 2019

FiskarDeckarTrion, på villospår vid Lofoten

...mitt i andra säsongen av denna meta-deckare...

kap. 26 : Annan Hands Lofoto


Nu har den pensionerade privatdetektiven stått ett par dygn med sin trogna husvagn uppe vid Lofoten. Somliga brukar skämtsamt kalla honom för tjuvfiskare, och faktum är att Ragnar Harr fått en och annan riktig skurk uppfångad under sina bästa år. Men det mesta har bara varit väntan... allt från lugnaste till oroligaste väntan. Fasan över att de fulaste fiskarnas nätverk kommer visa sig kring kroken, har avlösts av längtan efter att helt enkelt pussla ihop relevant mask med lämplig maska.


När Ragnar just skall kliva ut i ännu en iskallt småstormig gryning, blir han stående stirrandes : på den imiterade trälisten vid husvagnsdörren... påmind av fläcken!  Precis denna märkligt mörka fläck fanns med på ett foto. Från snart trettio år sen... i juni -89 måste det ha varit. Fläcken kikade fram bakom det förvillande blonda hårsvallet hos en äkta skönhet. Hennes trolska blick ruvade på ömsom värme och kyla, ömsom drömdimmor och klarhet. Lika norsk som någonsin, född i äldsta kvartéren av Trondheim, detta rikes tredje största stad, medan Ragnar vuxit upp i svenska lilla Hortlax, triljoners stenkast härifrån. Hon var då frun, frun till herr Harr själv. Fastän frånskilda sedan mars -93, torde hon med all säkerhet fortfarande föreställa samma fru!?! Ifall fotot blott kunde återfinnas....


Privatdetektiven har aldrig haft något minne av att ha knäppt detta kort. Slutsatsen blir att någon annan stått bakom kameran i morgonljuset. Dock ingendera av deras barn, emedan bägge alltid stuckit ut och fiskat långt före sina föräldrar. Råkade någon av ungarna ha varit sjuk just i juni -89, så borde vederbörande legat nedbäddad, fullt sysselsatt med att njuta av musiken från kassettspelaren. Denna satt snyggt inmonterad i husvagnens mysiga panel, varur strömmade Griegs pianokonsert när frugan fick välja. Bland de möjliga fotograferna återstår sålunda hans älskling personligen - som lätt kan uteslutas, iom att hennes nakna överarmar syntes slutta rätt ned... en smärre evighet före selfie-pinnarnas epok. Och ingen i familjen hade begripit timer-automatiken, hur man ställde in kameran att själv göra jobbet.


Vem i världen kan alltjämt hysa skuggan av en aning?!? Förmodligen hade de skickat in rullen till LOFOTO, som låg i Sundsvall - utan att Ragnar tänkt närmare på det förhållandet. Uppenbarligen ligger firman kvar där även idag, och kopierar kort åt folk, om än knappast framkallar så många filmer. Inte ens ifall tjuvfiskaren skulle ha slagit dem en signal i mars -93, torde de haft några spår kvar av varken denna bild eller alla andra miljoner privata. Detektiven ser sig tvungen att fiska igenom sina skåp, rota runt i varenda låda och lös bunt härinne. Ragnar som egentligen ville ut på fisketur, som borde göra sig redo att fånga en ofantligt frisk dag...


...nu blir utredaren sittande på den mindre soliga sidan dörren. Trots att hans husvagn rymmer varken mer eller mindre än just en husvagn gör, så tar det likafullt en timma att kamma igenom någon hundradel av allt material. Därpå blir Harr hastigt avbruten. Någonting låter som ett hiskeligt harklande, tätt följt av ett diskret bröl, som får det att skorra i kylskåpet och skallra i plastfönstren. Fenomenet förefaller motsvara ett av de större sorternas troll. Raglefant brukar det benämnas av somliga. Tja, varför inte?! Vi befinner ju oss i Norge - hinner Ragnar resonera - innan golvet tycks rasa. Knackningarna på husvagnens lilla port får det att vika sig i knäna på den darrande detektiven.





kap. 25 : en Fot på Lo


till Lofoten farit har just Ragnar Harr

från Norrbotten-nappet att storfiska norskt

men mest blott han undflyr ragatan Sardin

vars grin kan få hajar att krympa till torsk


emellertid växer längs fjord-fjällen skönt

halvt forskat mysterium fram i skarpt ljus

vars avkrokars andrahandskällor har rönt

i somras brann isberg i bitska Karps krus





0W0

21 februari 2019

Barndoms Butik # 19 : Norskt Troll



Jag inhandlar ett troll, naturligtvis, i Narvik. Det är det nordligaste jag någonsin har varit, en smula högre på norska än svenska sidan gränsen. Här är vi 1989 under någon dryg timme blott, innan vi far tillbaks längs Björkliden mot Jokkmokk. Där har jag redan köpt ett bokmärke, rimligtvis i renskinn, som kom väl tillpass under läsningen av pojkdeckaren, vars rader jag upptäcker mer av än rentav Kiruna. Inser många år senare hur både staden och boken är relativt fabriksgjorda, men inte desto mindre unika. Skrattande i keramik, stödd på sin käpp, står trollet fortfarande hos mig, nitton o ett halvt år efteråt.


Dock dröjer det tre år innan vi åker in i Norge mer rejält, nu med min bästa kompis mor. Det sker längs betydligt sydligare fjäll av det nordliga landet än jag tror, likafullt i höjd med Härjedalen. Har nog redan tröttnat på alla trollen med toviga frisyrer bland lika söta lusekoftor i souvenirbutikerna?! - eller om mättnaden skedde först nästa fjälltur kring sekelskiftet bortåt Bergen-regionerna... Huru jag aldrig kommit att samla på troll... bara allt från klistermärken till ugglor via mänskliga porträtt, men ingalunda troll - detta tycks lika egendomligt som icke märkligt alls.


Nästan det enda som jag minns mig ha köpt under alla vindlingarna nedåt vackraste Kviteseid, är en flaska vatten samt en med apelsinblask. Kanske just för att jag sparade flaskorna i flera år - kunde ju ha nöjt mig med etiketterna... Om det hade funnits "Tintin på tur i Norge" så torde jag lägga varenda peng på den volymen. Nu finns det ju visserligen norska översättningar av albumen, men de enda gånger jag kommer köpa Tintin utomlands visar sig bli i Wien och Paris.


Mitt andra troll, ett gråtande i vitmålat trä, låter sig även det införskaffas på norsk mark. Tragiskt nog måste jag sedermera ha gjort mig av med henom, sagt med svansen mellan benen. Likafullt hur jag än torde rensa, så vore det för mycket plock och papper som återstår här. Kan bara drömma om hur även datafiler tar utrymme och tillkommer allt trängre... Samtidigt älskar jag vartenda spår och konkret tecken på människors önskan att minnas - något. Också gasolen som ofrivilligt läcker ut ur vår behållare, efter motstridiga tolkningar av spärrsprinten, känns som materia möjlig att spara på. Även vätesuldfid och ammoniak bär sina relativt fasta formler, hos mina organ i nära balans mellan giftiga överskott och livsnödvändiga doser genom enzymers cykler.


Nu är långt före den tid då jag skulle gruva mig för att kliva ned i en gruva, eller undvika att grotta ned mig i en grotta. Har ännu inga tankar på rasrisk, än mindre på hur kroppens framskuttande längs livet kan upphöra fungera. Telefon tillgänglig på någon kilometers avstånd känns som hur vardagsnära somhelst. T.o.m när vi stiger upp tusen meter längs löst steniga fjällbranter, för att inte tala om ned igen... då saknar jag ingen nalle ännu. Förmodligen är vi mer av vilda troll i vår trygga ungdom, än jag någonsin kom att våga fortsätta vara.





0W0